EU bör stoppa kondomer av grafen

DN, SVT, m.fl. rapporterar idag om Bill Gates satsning på grafenbaserade kondomer. De okritiskt teknikoptimistiska bland oss verkar hoppas att detta ska leda till bättre och miljövänligare preventivmedel, framför allt riktade till fattigdoms- och sjukdomsbekämpning i fattiga länder. Detta är en naiv förhoppning som riskerar att åsidosätta EU:s välbeprövade miljöpolicy och i slutänden sätta människors liv i fara. Följande är huvudskälen till att en restriktiv hållning till grafenbaserade kondomer bör bli en fråga för alla partier att förhålla sig till i det kommande valet till EU-parlamentet:
1)       Försiktighetsprincipen säger att man inte bör införa nya produkter innan det är bevisat att de inte på något sätt kan vara skadliga för människa eller miljö, en princip som Gates hittills valt att helt ignorera. Ingen vet idag vilka konsekvenserna blir av att använda en kondom som i magnetfält kan uppvisa den s.k. Hall-effekten. Vissa experter befarar att detta i kombination med t.ex. strålning från mobiltelefoner kan ge upphov till en cancerogen cocktaileffekt som behöver undersökas grundligt innan ett godkännande av den här typen av teknologi kan bli aktuell.
2)      Enligt  Bill & Melinda Gates Foundation skulle bättre kondomer vara ett effektivt vapen mot spridningen av HIV. Detta har aldrig prövats i verkligheten och det är osannolikt att denna typ av kondomer kommer kunna utrota eller bota varken HIV eller fattigdom. Trots detta står stiftelsen fast i sitt stöd för kondomer, precis som Rockefellerstiftelsen envisas med att stödja Golden Rice. 
3)      Som Carl Schlyter nyligen påpekade på SvD Opinion nyligen så flyttar den här sortens bioteknik makten från användarna till kemiföretagen, även om han förvisso menade en annan sorts utsäde. Multinationella företag kan helt enkelt inte lösa sociala problem bättre än småskaliga, ekologiska och lokala lösningar redan gör.


I ett worst case skulle vinstgiriga producenter kanske lockas att lägga till ribbor till kondomer, vilket skulle förvandla ett oskyldigt p-medel till en p-dopad halvledare. Som illustrationen visar skulle detta i praktiken förvandla våra mest intima och privata delar till en transistor. Oavsett om kondomerna skyddar mot överföring av HIV eller inte skulle godkännande av grafenbaserade kondomer därför antagligen leda till sexuellt överförbara datavirus, för att inte nämna hur de öppnar upp för pornografiskt s.k. spam och Nigeriabrev riktade direkt mot våra könsdelar.


Av dessa och fler anledningar bör miljö- och integritetsvärnande politiker lyfta denna fråga inför valet till EU-parlamentet för att ge medborgarna en chans att ta ställning till vad som kan komma att bli en radikal omdaning av det mest naturliga som finns. Det är dags att säga ifrån, innan det är för sent.

Mot bunkrarna! Gifterna gör oss korkade!

Mother Jones artikel om sambandet mellan blyutsläpp och brottslighet har börjat cirkulera igen. I korthet handlar det om att brottsstatistiken på ett ganska övertygande sätt följer försäljningen av blyad bensin, med 23 år förskjutning, vilket tolkats som att foster som exponeras för bly växer upp till att bli kriminella. Som den alltid lika skickliga Steven Novella skriver så är orsaken till att detta samband tillskrivs mer vikt än de flesta observationer där två variabler följer varandra att sambandet återfinns på så många platser och tider samt att det sitter ihop i både upp- och nedgångar. Viktigast av allt: det finns en rimlig biologisk mekanism som kan förklara sambandet. Det är med andra ord inte helt otroligt att en del av brottsligheten under framför allt 1900-talet indirekt var en produkt av blyutsläpp.

DN berörde den här forskningen i vintras när de ovetande råkade skriva om Grandjean och Landrigans enastående bisarra artikel om industriutsläpp och utvecklingsstörningar. Take home message i reviewartikeln är att det finns stora dataset som pekar på att ett antal specificerade industriföroreningar orsakat en mätbar nedgång i IQ på populationsnivå, vilket de tar som ett sekundärmått på neurotoxicitet. Detta är den okontroversiella delen av artikeln. Det som gjorde att CNN, DN, m.fl. uppmärksammade artikeln var att den pekar ut fluorid som en orsak till sänkt IQ, vilket är en populär konspirationsteori på de foliehattsbeklädda delarna av nätet. Det är här konstigheterna dyker upp, och hade varit uppenbara om journalister hade bemödat sig att läsa studierna de skriver om. Grandjeans forskning om effekten av fluorid på IQ brukar kritiseras för att mäta en effekt som i praktiken är helt betydelselös. Effekten de hittat är i storleksordningen 0.5 IQ-poäng, vilket i och för sig kanske är statistiskt signifikant men så pass lite att det är ytterst tveksamt om det får några konsekvenser för individer. För att bemöta denna invändning åberopar Grandjean därför i sin review en studie från förra året där han (Grandjean skulle aldrig drömma om att referera till någon annan än sig själv, pga fuck you, that’s why) med hjälp av lite listig regression försöker räkna ut den samhällsekonomiska kostnaden för varje förlorat IQ-poäng, och kommer fram till att varje tappat poäng kostar 18 000 dollar. ERMARGERD!





Riktigt roligt blir det när han sedan oblygt räknar ut den sammanlagda intelligensförlusten orsakad av utsläpp, vilket sedermera kan användas för att sätta en totalkostnad i kronor och ören på utsläppen:


Efter det är det en enkel sak att multiplicera de väldigt stora och fantasifulla siffrorna med varandra för att komma fram till att industriutsläpp har orsakat IQ-förluster till ett värde av 3 000 000 000 000 000 dollar de senaste tre decennierna! 

Ibland älskar jag att journalister inte läser studier innan de rapporterar om dem.

Mot bunkrarna! Internet är som kokain!

En kolumnist på Svenskan oroar sig för att hon är dum i huvudet. Inte mina ord. Well, jag vet inte om det jag, men hon lyckas ändå prestera något slags rekordförsök i neurofloskler, och då har ändå Göran Greider börjat twittra om spegelneuron på regelbunden basis. Without further ado:

"Jag är lite orolig för att jag håller på att bli dum i huvudet. Att jag har fått en crackhjärna."

Ska jag vara helt ärlig så är jag också lite oroad. Men, och jag tror du förstår det rimliga i denna fråga, det beror väl alldeles på om du rökt crack eller inte?

"Så vad händer med någon som tillbringar femton timmar med någon typ av skärm? Twitter, exempelvis, ger tillfredsställelse (och avsmak) som liknar effekten av kokain, eftersom receptorer i hjärnan brinner loss på samma vis."

Ah. Jag ser att du aldrig sett vilka effekter kokain har på människor. Även detta talar emot att du skulle ha råkat röka crack. Ja, receptorer i hjärnan ”brinner loss” (om du med det menar aktiveras av neurotransmittorer) på samma sätt när man twittrar som när man använder kokain. Och när man cyklar. Och tänker på hästar. Och skriver ogenomtänkta kolumner åt dagstidningar. Unt so weiter. Synaptisk aktivitet är ganska stereotyp i den bemärkelsen. Men du menade nog att hjärnan reagerar likadant på internet som på kokain, en vanlig myt sedan Lin et als. av tabloider flitigt citerade studie från 2012. Att studien använder samma multipla statistiska jämförelser som gör det möjligt att hitta hjärnaktivitet i djupfryst fisk antyder kanske att du inte är kokainist i alla fall. Jag vet, Susan Greenfield har ropat en massa om hjärnskador orsakade av internet de senaste åren. Inte i vetenskapliga tidskrifter av någon konstig anledning, men folk verkar komma ihåg det även om det inte hamnat på papper.

Det eleganta med hjärnan är att den är som lera. Beteenden som upprepas många gånger blir det som känns normalt och fastnar.

Grattis, du har summerat wikipediaartikeln om Hebbs lag.

Och den som har studerat en intuitiv tvååring med en Ipad inser att hjärnbarken övar in annat före att lära sig att läsa text från vänster till höger. Istället hoppar ögon och fingrar runt enligt ett helt annat mönster, och klickar, scrollar, och letar efter länkar som leder vidare.

Hjärnbarken övar inte på något, den lär sig. Och den lär sig det barnet övar på, vilket dikteras av mer än cortex. Läsinlärning kräver att barnet övar på att läsa. Detta är inte Fantastisk Ny Kunskap. Barn lärde sig inte att läsa genom att sparka boll eller leka med kottar heller. Vill du lära barn att läsa kanske du ska ta ifrån dem deras leksaker och, typ, läsa med dem. Jag är inte småskolelärare eller nåt, men jag tror det är så det funkar.

I veckan rapporterades det att neuroforskare nu slår fast att vuxna människor helt enkelt inte kommer ihåg, eller ens begriper, lika mycket av att läsa elektroniskt och surfa sig fram, som när de sätter sig ner med en pappersbok eller tidning.

Nej. Jag tänker inte ens bemöda mig att gissa vilken rapport du menar, men om det är något neuroforskare inte gjort så är det att slå fast detta eller något ens avlägset liknande. Journalister slår fast. Ideologer slår fast. Vi presenterar möjliga förklaringar. Det är sant att flera studier uppvisat resultat som pekar på skillnader mellan läsning från papper och skärm samt att dessa talat till papprets fördel, men de säger också delvis emot varandra. I andra studier ser man ingen skillnad i läsförståelse mellan de två formerna av läsning. Jag försäkrar dig att eventuella förnimmelser av knark du råkar hitta under en läsning av Alice i Underlandet kommer från Lewis Carroll, inte Bill Gates.

Vi håller på att piska fram en ny sorts hjärnor, som är mer lättretliga och scannar av texter och läser halva meningar för att snabbt komma vidare. Vi tar alltså in mycket mer, men fattar mycket mindre.

Nej, vi har helt vanliga gamla hjärnor som är lika lättretliga som de alltid varit. Men oroa dig inte: Även denna sortens hjärna har visat sig mer än förmögen att slarvigt läsa och missförstå forskningsresultat.

Neuroforskare som kikar in kan se hur folks hjärnor rent fysiskt förändras, eftersom nya delar aktiveras och andra faller i träda.

Återigen: Detta är definitionen av vad en hjärna gör. Det är ingen nyhet. Samma sak kan sägas om t.ex. att spela ett musikinstrument, vilket inte heller påminner så mycket om kokain.

Säkert ojade sig en och annan föräldraförening för något liknande när videospel och VHS-bandspelare introducerades. Och säkert blev våra hjärnor lite annorlunda då också. Men nu handlar det om att vi etablerar hela vår uppfattning om oss själva och världen med näsan tryckt mot en skärm.

Vänta. Betyder det här att... att... våra erfarenheter påverkar oss? 

För att hålla huvudet ovanför vattenytan så kurerar vi flödet, och väljer ofta ett antal kanaler vi gillar. Vi väljer då enligt minsta motståndets lag sådant som får oss att känna oss smarta och bekräfta det vi redan tror oss veta. Med andra ord: vi tok-stagnerar, oavsett bildningsnivå.

Så det är bra att vara öppensinnig? Dåligt att vara arrogant? Att man ska lyssna på folk? Är det det du säger? Är detta nyheter? Nu var väl inte Moses hjärnforskare iofs, men sade han inte något liknande till Josua? 

Inte nog med att hjärnorna ligger och flämtar för att de håller på att spränga fram nya banor i huvudet; vi stänger därför också ner allt besvärande ljud som inte passar oss.

Okej. Tredje gången gillt: Att formas av erfarenhet är det hjärnan gör. Den är en maskin som integrerar sensoriskt input till adekvat beteende. Det här är inte i sig något dåligt, och inget som resulterar i flämtande, ens metaforiskt. Att bara fästa sin uppmärksamhet vid det man tycker är relevant brukar också kallas att koncentrera sig. Även detta har sina fördelar.

Jag kom på det när jag var på en konferens i veckan. Om kvinnor, för kvinnor, med nästan enbart kvinnliga deltagare. Alla kände och läste varandra på internet och höll med om att kvinnor var bra. Jätte-jättebra. Sen tweetade alla det till varandra. Det lär ju inte ha gjort mycket för världsfreden, trots att det var själva syftet. Jag vet faktiskt knappt ens om jag var där, eller om jag bara skickade min telefon.

Å hu, så hemskt! Kvinnor överallt! Vilket jävla kacklande. Nä, du har rätt. Kvinnor är inte jätte-jättebra. Kvinnor är faktiskt sämst. 


Saker man kan fråga sig

En ny svensk studie sätter samman fäders ålder med deras barns framtida risk för psykisk ohälsa och befäster därmed både egna och andras tidigare studier som påvisat samma samband. Alla som såg Anthony Grace sticka ut hakan och säga att han kan bota schizofreni på hjärnforskarnas egen Roskildefestival SfN förra året håller nog med om att den här sortens epidemiologi är extremt intressant (eftersom den antyder att Grace kan ha rätt), men nog om själva forskningen. Den som är nyfiken på KI-studierna får i allmänhet utmärkta svar från den bloggande och twittrande medförfattaren Emma Frans. När SVT rapporterar om nyheten låter det emellertid så här:

Man kan fråga sig om äldre män bör sätta barn till världen?

Ja, det kan man i och för sig fråga sig. Om man är tappad bakom den metaforiska vagn där Hur mycket invandring tål Sverige? och Man kan fråga sig om SVT-journalister bör dricka blod från gulliga hundvalpar? är rimliga frågor. Vi andra kan fråga oss varför journalister har så svårt att hålla isär är och bör och om det möjligtvis finns någon slags intern tävling på public service om vem som kan komma på den mest suggestiva och skuldbeläggande intervjufrågan. Eftersom jag är en opartisk pelare av hjälpsam neutralitet vill jag dra mitt strå till stacken och föreslå andra frågor som man kan ställa sig:

Man kan fråga sig om yngre kvinnor bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om auktoritativa föräldrar bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om tillåtande föräldrar bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om etniska minoriteter bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om fattiga bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om tjocka kvinnor bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om psykiskt sjuka bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om autister bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om romer bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om samer bör sätta barn till världen?
Man kan fråga sig om ashkenazijudar bör sätta barn till världen?

En annan sak man kan fråga sig är om paret Myrdals spöken är redaktörer på SVT Nyheter.

ALS löst. Tack nördar.

90-talet var hjärnans årtionde, officiellt utropat av en president och allt. Även om många har påpekat att vi fortfarande förstår hjärnan väldigt dåligt så var det onekligen då neurovetenskap började växa sig till den koloss den är idag. Publikationsmässigt såg decenniet två nästan identiska upptäckter inom olika fält, som konstigt nog gick två helt olika öden till mötes.

1998 slog Bomben ner inom Parkinsonforskning. Spillantini et al. beskrev i Nature att de s.k. Lewykropparna, ett kännetecken för bl.a. Parkinsons sjukdom, bestod av proteinet alfasynuklein och fick draghjälp av upptäckten att mutationer i genen parkin gav upphov till en ärftlig form av parkinsonism. Att den muterade genen gav upphov till det nyupptäckta proteinet upptäcktes snart och idag är alfasynukleinfrågan central inom Parkinsonfältet, där den stora frågan är om alfasynuklein kan vara ett prionprotein liknande det som orsakar galna ko-sjukan och Creutzfeldt-Jacobs sjukdom eller inte. Det finns inte en neurolog idag som inte har en bestämd åsikt om hur det ligger till, eller två som håller med varandra.

1994, fyra år tidigare, publicerades en upptäckt som i allt väsentligt är identisk med Naturearbetena om alfasynuklein och parkin, fastän sjukdomen var en annan. Rosen et al. beskrev hur genen för superoxiddismutas 1, SOD1, var muterad hos patienter med den ärftliga formen av ALS, eller FALS. Även SOD1 har föreslagits vara ett prionprotein, men där alfasynuklein förekommer hos alla med Parkinsons så har man inte kunnat koppla SOD1 till den betydligt vanligare sporadiska formen av ALS, SALS, på något tillfredsställande sätt. Rosen et als upptäckt har därför inte fått samma genomslag som Spillantini et al, snarare en tämligen bestämd harkling än ett bombnedslag. Spillantinis artikel har 3150 citeringar i vetenskapliga publikationer idag, Rosens har 122.

Förra veckan damp så den här artikeln ned. 

Författarna presenterar följande hypotes: Vi vet att de mutationer som leder till ärftlig ALS ger alla upphov till att proteinkedjan i SOD1 veckas fel, vilket är ett av kännetecknen för en prionsjukdom. Felveckat SOD1 har också återfunnits i sporadisk ALS, hos patienter utan mutationer. Om felveckat SOD1 är ett prionprotein som ligger bakom både FALS och SALS måste ett antal kriterier uppfyllas:
1) Det måste finnas en mekanism genom vilken en cell med felveckat SOD1 kan smitta andra celler.
2) Felveckat SOD1 ska kunna omvandla normalt SOD1 till den felveckade formen.
3) Felveckat SOD1 måste förekomma i centrala nervsystemet hos samtliga individer som drabbats av ALS.
Detta är, för att använda en smått grotesk underdrift, inte så lätt att kontrollera i verkligheten. Men det är i alla fall det studien säger sig ha gjort.

Kan celler smitta varandra med SOD1? I sin felveckade form är proteinet giftigt, så det är inte helt lätt att undersöka. Dessutom är det inte trivialt att se skillnad på ett vanligt och ett felveckat protein, om de är produkter av samma gensekvens. För att besvara frågan använde forskarna cellinjen HEK293 som är motståndskraftig mot den giftiga effekten och utvecklade en antikropp som selektivt färgar felveckat SOD1 så det blir synligt i mikroskop. Både friska HEK-celler och de med muterade SOD1-gener släppte ut felveckade proteiner efter att de hade smittats med dem av forskarna. När de färgade det felveckade proteinet med antikroppar åkte cellerna dit på bar gärning när de exocyterade det. Bilden föreställer celler som släpper ut mörkt färgade bubblor av felveckat SOD1 (grafen bredvid visar förekomsten av proteinet, där NT är osmittade celler):


För att runda av visade gruppen att friska celler som fick växa i smittade cellers närhet började också producera det felveckade proteinet. Det första kriteriet i deras hypotes är därmed uppfyllt.

Omvandlar felveckat SOD1 normalt SOD1 till den felveckade formen? Forskarna testade detta på följande sätt: Det är hypotetiskt möjligt att de HEK-celler som forskarna först infekterade med felveckat protein bara vidarebefordrar lite av den smittande dosen till andra celler. För att utesluta det blockerade de cellernas egna produktion av SOD1, vilket också stoppade smittan. Finns det inget friskt protein att omvandla avstannar spridningen. Det andra kriteriet i författarnas hypotes är uppfyllt.

Har personer med ALS felveckat SOD1 i sina hjärnor? Om SOD1 är ett prionprotein som orsakar ALS måste det förekomma i centrala nervsystemet både hos de med den ärftliga och den sporadiska formen av sjukdomen. Forskarna tog prover från avlidna patienter med ALS av bägge formerna och jämförde dem med prover från normala hjärnor och från patienter med Alzheimers (AD). Som väntat förekom normalt SOD1 i alla prover, men bara prover från avlidna med ALS innehöll de felveckade versionerna 3H1 och 10C12, som färgats bruna i mikroskopibilderna:

Det sista kriteriet för författarnas hypotes verkar alltså vara uppfyllt. Om resultaten går att reproducera skulle det innebära att ALS är den överlägset vanligaste prionsjukdomen i världen. How do you like them apples?


Slutligen: När forskarna tillsatte antikroppar mot det felveckade proteinet till cellodlingarna så kunde inte cellerna smitta varandra längre. Som de skriver själva i slutet av artikeln:


Most significantly, the inhibition of propagated misfolding of SOD1 by misfolding-specific antibodies in vitro suggests a unique immunotherapeutic approach to neutralizing the spread of disease in ALS patients.

Ljudet ni hör är det frenetiska undertecknandet av non-disclosureavtal och skrivandet av etiska tillstånd för fas 1-studier.

Bara en sak till. Enligt hennes Linkedinprofil verkar studiens huvudförfattare Leslie Grad ha tre doktorander. Om inte de refereras till som undergrads är jag helhjärtat för militära sanktioner mot Kanada.

One does not simply google in Mordor

När min arrogans har vuxit sig tillräckligt stor ska jag bygga den ett torn, ety det är så världen fungerar. Tornet kan komma i många former. En relativt måttligt arrogant italiensk stadsstat nöjer sig kanske med ett lutande torn, medan den mänskliga civilisationens grundare inte nöjde sig med mindre än ett torn till himlen. Som akademiker lär jag få nöja mig med ett av elfenben.

Vilket osökt för oss till Hanne Kjöller. I okunnighetens Mordor reser sig Barad Dur, och högst upp ruvar den fallne ledarskribenten, fördärvad av Morgoth, i väntan på att återigen täcka Midgård i ett enfaldigt mörker.


Kjöller är upprörd för att P1 intervjuat en kvinna och tillåtit denna att nämna att hon lider av hjärtsvikt:


Vi får veta att Eva, som den anonyma kvinnan kallas i inslaget, har arbetat inom hemtjänsten i 15 år. Att yrket ofta är stressigt och att de anställda pressas hårt. Och att hon själv fick ”någon form av hjärtsvikt i höstas”. [..] Två frågor infinner sig. Har kvinnan hjärtsvikt? Om ja – har det någon relevans för nyheten om arbetsmiljö och ohälsa?


Två frågor har infunnit sig i Tornet, olyckligtvis inte i sällskap av svar. Sådana skulle man ju förstås kunna leta reda på, men det är säkert jättesvårt. Istället undrar Kjöller om det är rimligt att låta folk berätta hur de mår i ett inslag om hälsa. Just denna fråga klarar hon emellertid av att besvara:


Jag tycker inte det. Om man ska använda ”case” för att informera om en nyhet så blir det ju fel om en person använder uppgifter som kanske varken är sanna eller relevanta. Då medverkar man ju i stället till att desinformera.


Ja, Hanne. Om man inte ser till att det man skriver är sant eller relevant så desinformerar man. Vem är jag att säga emot en expert i ämnet? Men för all del, låt oss återgå till de två frågorna.



Har kvinnan hjärtsvikt? Tja, det kan vi förstås inte veta utan att titta i hennes journal, och till och med då är svaret inte nödvändigtvis säkert. Men frågan är väl snarare varför vi ska tvivla på att hon säger som det är? Hur rimligt är det att kräva ett journalutdrag för att låta någon påstå att hon är sjuk? Hur säkra är vi på att Steve Jobs hade cancer, egentligen? Var Franklin D Roosevelt verkligen förlamad av polio och inte bara lat? Är vi förresten helt säkra på att Jesus från Nasaret verkligen dog av just korsfästning? Dö kan man ju göra av många orsaker. Anar vi kanske halvsanningar begravna här? Sådana är ju också lögner.



Det är kanske bäst att vi fokuserar på om hjärtsvikt hänger ihop med arbetsmiljö och ohälsa på något relevant sätt. Kul att någon frågar! I år är det nämligen inte mindre än 100 år jämnt sedan Dario Maestrini beskrev hur högt blodtryck orsakar hjärtsvikt, och PubMed listar sammanlagt 16067 vetenskapliga studier publicerade sedan 1948 om hur stress och oro kan orsaka detta. Detta är en så väl utredd och okontroversiell fråga att den till och med har sin alldeles egna lag, Frank-Starlings hjärtlag eller Maestrinis lag. Det finns bokstavligt talat inte en enda levande läkare som inte har läst detta i sina grundnivåböcker och som inte hade kunnat besvara Kjöllers fråga. Om man googlar stress och hjärtsvikt är två av de tre första träffarna man får kliniska studier som hade kunnat avhjälpa hennes självpåtagna okunnighet. Vill man begränsa sig till enbart svenska förhållanden går det alldeles utmärkt. Ska man vara mer ute och cykla kunskapsmässigt behöver man antagligen ifrågasätta termodynamikens lagar eller dividera med noll.



Brombergs förlag skulle ha förstört Ringen när det hade chansen, men mäns hjärtan är svaga. Mycket som en gång var är förlorat, för ingen som lever nu har påmint Hanne Kjöller om det.



En sak till. Titeln på Kjöllers ledare är Får man påstå vad som helst? Jag önskar att jag kunde hitta på sånt.



Fortsätt sparka nedåt, Sauron.

De bästa förlossningarna

Förra veckan delades ett blogginlägg om underlivsskador efter förlossning friskt och gårdagens nyhet att varannan vaginal födsel leder till skador har fått stor spridning. Som vanligt är Frida Olsson-Skog den som bäst sätter fingret på hur galet detta är (min fetstil):

Varannan vaginal födsel leder till skador, har det fått sjunka in nu? Speglar det nåt som nån inom mödravården har kommunicerat nån gång? Kvinnors kroppar går sönder av förlossning och dålig eftervård och det vill inte mödravården prata om för att inte skrämma andra kvinnor. När man lyfter god och säker mödravård som en viktig samhällsfråga får man ofta höra att mödravården i Sverige är den bästa och tryggaste. Hur vet man det då? Jo, genom att mäta mödra- och spädbarnsdödlighet. Dvs få kvinnor och barn dör vid barnafödande i Sverige. Inför det argumentet blir ju vän av ordning och utveckling lite ställd. Mortalitet, är det vårdens bästa mått på kvalitet?



Om det stämmer att Sverige har den lägsta mortaliteten i samband med förlossningar är det förstås glädjande, men nog måste det finnas andra mått att titta på? Ja, det är ju precis det Gyhagen har gjort i sina studier. Dessa har kritiserats från flera håll (länkar till kritiken finns under artiklarna) och Gyhagen har bemött kritiken, i synnerhet den i mina ögon allvarligaste, utförligt och tillfredsställande. En titt på studierna ger följande data:





Med andra ord så leder vaginal födsel enligt Gyhagen till i runda slänga dubbelt så många framfall och fall av urininkontinens. Jämför denna riskökning med de relativt beskedliga riskökningarna från andra, välkända faktorer som mammans BMI eller storleken på barnet, vardera på några enstaka procent. Detta bekräftar MacArthur et als resultat som visar att planerade kejsarsnitt halverar risken för både urin- och fekalinkontinens efter förlossningen. Planerade kejsarsnitt är också den grupp där man hittar minst andel posttraumatiska föderskor:



Det här betyder förstås inte att kejsarsnitt är utan risker. Utöver de vanliga riskerna vid operationer, såsom adherenser, blödningar, infektioner och så vidare, ökar kejsarsnitt risken för andra komplikationer vid och efter förlossning, som t.ex. föreliggande moderkaka vid nästa graviditet. Det finns ingen anledning att idealisera kejsarsnitt framför någon annan metod, men man kan fråga sig detta: Hur kan det komma sig att kvinnor och par som förväntas kunna ta ställning till resultatet från ett KUB-test - en liten bit information om den relativa risken för en komplikation som kan ta sig vitt skilda uttryck som många knappt ens kan föreställa sig - antas vara för okunniga för att ta ställning till de relativa för- och nackdelarna olika förlossningsformer? Istället väljer svensk mödravård i form av t.ex. Barnmorskeförbundet (här och här) och Socialstyrelsen att fokusera på moderns BMI innan förlossningen, ett mått som påverkar de ovan nämnda komplikationerna väldigt lite. Socialstyrelsen går till och med så långt att den hävdar att högt BMI ökar risken för analsfinkterruptur, trots att statistik över samtliga svenska födslar 2003-2008 visar en minskad risk för ruptur bland kraftigt överviktiga. BMI är dessutom en tveksam riskfaktor att fokusera på. Det är iofs fullt möjligt att påverka gravida kvinnors BMI med olika metoder, men det är osäkert om detta påverkar utgången av förlossningen på något relevant sätt, även om det finns meta-analyser som pekar på det. Istället kritiserar Barnmorseförbundets ordförande Gyhagen på ledarplats, utan att ge plats åt en replik. Istället för att nämna de argument för och emot Gyhagens studier som redan publicerats kom förbundet till slutsatsen att man inte kan lita på forskarna och jämföra Gyhagen med Andrew Wakefield, en forskare som fällts för fusk och fått sina publikationer om vacciner och autism indragna. Istället fortsätter man basunera ut att högt BMI är kopplat till för tidig födsel, vilket är en halvsanning av klass: mödrar med BMI 25-35 har minskad risk att föda för tidigt. Kvinnor med högre BMI är så har ökad risk för för tidig födsel, men bara för de ovanliga extremt tidiga födslarna är denna ökning särskilt stor. Denna meta-analys ligger väl i linje med en annan gjord året efter. De allra flesta överviktiga kvinnor som får detta råd får med andra ord höra rent trams. 

Men så litar ju inte barnmorskor på forskare heller.

Det bisarra är att detta inte ens är särskilt komplicerade frågor att ta ställning till. Visst, det finns inga givna sanningar och för många, kanske de allra flesta, kommer vaginal förlossning ändå vara ett självklart val. Men att väga risken för blödning mot risken för fekal inkontinens är verkligen inte raketforskning, särskilt inte med tanke på alla val kring skola, alkohol, umgänge, cykelhjälm, om barnet får leka i parken och i så fall när och bör det ha med sig sin mobiltelefon då och hur väljer man ens en mobiltelefon och när ska man börja med gluten och, well, saker. En person som förväntas kunna ta ställning till frågor med nästan oändliga källor till osäkerhet (en s.k. vuxen) kan rimligtvis avgöra vilken förlossningsmetod som är bäst för just henne.

Givet tillgång till adekvat information.

Som man faktiskt kan lita på. 

Tills vidare.