tag:blogger.com,1999:blog-30269295681182937802024-03-08T03:34:18.451-08:00Det är tramsPerhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.comBlogger59125tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-43881186392940192992017-03-26T03:43:00.002-07:002017-03-26T03:43:26.575-07:00Relationspsykopater<div style="text-align: justify;">
I onsdags körde Sydsvenskans livsstilssidor en <a href="http://www.sydsvenskan.se/2017-03-22/fran-forforisk-karlek-till-farligt-helvete-sa-ar-det-att-leva-med-en-psykopat">artikel </a>där psykologen Eva Rusz efterlyser att diagnoskriterierna för psykopati vidgas för att inkludera "relationspsykopater", ett begrepp hon hittat på själv och skrivit flera bästsäljande självhjälpsböcker om. Dessa är empatilösa och kalla män med en dubbelnatur, som ena stunden kan vara charmiga och intagande för att i nästa vara manipulativa och våldsamma. Den som saknar ämnen att må dåligt över rekommenderar jag att läsa anteckningarna som kluddats i marginalerna till Rusz bok <a href="http://www.bokus.com/bok/9789113043616/varfor-hatar-man-kvinnor-som-alskar-dem/">Varför hatar män kvinnor som älskar dem</a> på Malmö Stadsbibliotek av, får man anta, kvinnor som lånat boken och känner igen sig. Det verkar inte finnas någon brist på elaka män, men det visste väl alla redan. Nu har Rusz i alla fall kommit ut med en sprillans ny bok som heter just Relationspsykopater, och artikeln i Sydis får väl ses som en del av marknadsföringen av den. Så nu ska vi prata om psykopati. Vi börjar med vad jag ser som Rusz centrala argument:</div>
<blockquote class="tr_bq">
<div style="text-align: justify;">
För att en psykoterapeut ska kunna ställa diagnosen psykopati krävs att personen det handlar om inte bara visat exempel på bland annat ovan nämnda egenskaper utan även begått en kriminell handling.</div>
<div style="text-align: justify;">
-Men så länge man inte kan ställa den diagnosen på en relationspsykopat kan personen fortsätta bete sig kriminellt mot sin partner utan att någon annan känner till det och undkomma straff.</div>
<div style="text-align: justify;">
Eva Rusz efterlyser därför en ändring av diagnoskriterierna för att kunna klassa någon som psykopat även i dessa fall så att lämplig behandling kan sättas in.</div>
</blockquote>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jahaja. Innan vi tar itu med det jag egentligen tänkte skriva om - diagnosticering och behandling av psykopati - så måste vi bara pausa lite och beundra det cirkulära i att ondgöra sig över att <i>kriminella personer undkommer straff för att de inte begått några kriminella handlingar</i>. Jag är inte jurist men jag tror jag förstår hur det kan bli så! Mycket oklart hur detta skulle förändras för att man kallar dessa laglydiga kriminella för psykopater - det är en diagnos och inte ett brott. Också lite oklart hur man ska kunna diagnosticera beteende som ingen utomstående känner till. Men det finns en kärna i det här som är värd att ta på allvar och för tydlighets skull tänker jag omformulera den så här: <i>Det vedertagna sättet att diagnosticera psykopati förutsätter beteenden som är kriminella, men psykopatikonstruktionen inom psykologi inkluderar också en personlighetstyp som är oberoende av t.ex. brottsligt beteende. Individer med denna personlighet slinker obemärkta förbi och därför Rusz vill vidga diagnosen för att kunna behandla dem.</i> Jag tror att detta är en ganska rättvis sammanfattning av Rusz ståndpunkt, men om någon uppfattat den på något annat sätt så är jag beredd att ändra mig.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Varför är det så här? Har ingen tänkt på detta förut? Varför hänga upp sig på ett beteende som är sekundärt till en personlighet om det är personligheten som är det centrala och skulle det inte vara en jättebra idé att behandla bort psykopati om beteendet nu gör så stor skada? Varför är alla utom Eva Rusz så korkade?!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nu tar vi det lite lugnt. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Psykopatibegreppet har en brokig historia. Under 1900-talets mitt bytte det namn fram och tillbaka mellan psykopat och sociopat men var på det hela taget ganska vagt definierat och saknade i stort sett empirisk grund eller validitet. Det fanns en massa kallhamrade män som fyllde upp fängelserna och man i stort sett postulerade att de var något särskilt, låt kalla det psykopater. Under 70-talet studerades denna grupp människor mer systematiskt vilket mynnade ut i Hares tvåfaktormodell för psykopati på 80-talet, och sedermera hans Psychopathy Checklist (PCL-R) från 1991 som än idag är det vedertagna sättet att mäta och diagnosticera psykopati. Tvåfaktormodellen innebär att psykopati delas upp i en beteendedel och en personlighetsdel. Beteendedelen fokuserar på manipulation, bristande affekter och narcissism och liknar men är inte synonym med narcissistisk personlighetsstörning i DSM IV och DSM5. Personlighetsdelen är den Rusz opponerar sig emot, eftersom den som mått på antagonism, impulsivitet och normbrytande beteende bland annat inkluderar brottslighet, och motsvaras i DSM IV och DSM5 i stort sett av diagnosen antisocial personlighetsstörning. Notera att psykopati över huvud taget inte existerar som diagnos i varken DSM5 eller WHO:s motsvarighet ICD10, vilket gör Rusz rop på förändrade diagnoskriterier ännu underligare. Psykopati som begrepp är i strikt bemärkelse endast användbar inom forskning, även om det halvofficiellt fortfarande förekommer i klinisk verksamhet som arbetsdiagnos, i synnerhet inom rättspsykiatrin.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Därmed inte sagt att psykopater inte förekommer utanför fängelserna! Det är ett erkänt problem inom forskningen på psykopati att PCL-R lutar sig så mycket på antisocialt beteende, inklusive brottslighet, och sedan mitten av 90-talet har psykopatiska drag i normalbefolkningen studerats allt mer. Med början i <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7861311">Levensons </a>och sedan <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8667144">Lilienfelds</a> studier av vad som kommit att kallas sekundär psykopati (dvs. den manipulativa och affektsvaga delen, vad Rusz hade kallat Relationspsykopater<b style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">™</b>) i normalbefolkningen så uppstod behovet av ett nytt diagnostiskt verktyg, och Hare utvecklade därför the Self Repot Psychopathy scale (SRP samt senare SRPII) som korrelerar som förväntat med tvåfaktormodellen och halvbra med andra personlighetsmått:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEii8iMdn1vvE_JdxDlud3HlFOxFhWySIWFpSwip4YvOoIB-nHOisatVfs0fHxpRKkwFzRwt8WKCbOn44zKedRuC_lIoeKNs67NVLqBjqLWodCSMLhOLf0plqklsBh7yDpzKQfJsdo2_hV6h/s1600/SRPII.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="352" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEii8iMdn1vvE_JdxDlud3HlFOxFhWySIWFpSwip4YvOoIB-nHOisatVfs0fHxpRKkwFzRwt8WKCbOn44zKedRuC_lIoeKNs67NVLqBjqLWodCSMLhOLf0plqklsBh7yDpzKQfJsdo2_hV6h/s640/SRPII.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUBnHhbjHT03RSrJJmtI2_1mYuYSapfZJDn0_p0J6gDis1fvFcFheiJV0i7uMrjX7wIrujuxrs1YlJm-5x6wFfgv0uVS7oa_9RjOchmSn43DaDh3TJAqgcjkzTzqu4snbt8Mob1jvadsFY/s1600/SRPI2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="363" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUBnHhbjHT03RSrJJmtI2_1mYuYSapfZJDn0_p0J6gDis1fvFcFheiJV0i7uMrjX7wIrujuxrs1YlJm-5x6wFfgv0uVS7oa_9RjOchmSn43DaDh3TJAqgcjkzTzqu4snbt8Mob1jvadsFY/s640/SRPI2.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vad är då psykopatibegreppet ens användbart för? Något förenklat kan man sammanfatta det så här: Höga poäng på PCL-R korrelerar med risk för framtida våldsamhet och återfall i brottslighet samt korrelerar <i>negativt </i>med behandlingsbarhet av dessa beteenden. Flera psykiatriska tillstånd kan bidra till våldsamhet och brottsbenägenhet: psykos, missbruk, ADHD, etc. De flesta av dessa är i allra högsta grad behandlingsbara och behandling är därför en prioritet. Psykopater, däremot, har länge ansetts vara behandlingsresistenta av de flesta inom området, trots flera ambitiösa försök att ta fram behandlingar specifika för psykopati.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Detta är inte <i>helt </i>okontroversiellt. Hare själv föreslog redan 1970 att en s.k. <i>therapeutic community</i> där psykopater fick öva upp att ta potentiella offers perspektiv för att bygga upp empati hade visst empiriskt stöd (t.ex. <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/5811245">här</a> och <a href="http://treating%20the%20psychopathic%20patient%20in%20a%20therapeutic%20community/">här</a>), men studierna saknade kontrollgrupper. Det var inte förrän Rice kvasiexperimentella <a href="http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/088626090005004001">studie </a>från 1992 som metoden studerades systematiskt. Metoden visade sig vara effektiv för brottslingar som inte var psykopater, men att psykopater begick <i>fler </i>våldsdåd och brottsliga handlingar efter behandlingen. Studiens författare drog slutsatsen att det mycket riktigt kunde vara väldigt värdefullt för psykopater att lära sig läsa sina offers känslomässiga svar och sätta sig in i deras situation, men inte på det sätt det var tänkt. Andra studier har sedermera gett liknande resultat, men metoden är fortsatt populär inom diverse rehabiliteringsprogram med hög förekomst av psykopater i t.ex. England (<a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11055528">här</a> och <a href="http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/09585189808402181?journalCode=rjfp19">här</a>) och <a href="http://three-year%20reincarceration%20outcomes%20for%20amity%20in-prison%20therapeutic%20community%20and%20aftercare%20in%20california/">USA</a>. Hare ändrade därför metod och gav 2005 ut <a href="https://www.mhs.com/product.aspx?gr=saf&prod=gptp&id=overview">riktlinjer </a>för kognitiv behandling av s.k. <i>kriminogena behov</i> hos psykopater och att döma av Rusz egen hemsida så är det denna eller en mycket snarlik behandling hon saluför. Denna metod dras med i stort sett samma problem som de tidigare: Det var ofta psykopater som visade goda <a href="http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/088626099014012001">resultat </a>under själva behandlingen, men det var också dessa som sedan i högst utsträckning återföll i brottslighet. Det gick alldeles utmärkt att lära psykopater nya kognitiva tekniker, men de var fortfarande psykopater. Ett nästan komiskt överdrivet exempel på detta är Salekins <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11793579">metaanalys </a>av studier på behandlingar för psykopati: På ytan ger den ganska gott stöd för att fortsätta behandla psykopater, med en klinisk förbättring på i genomsnitt 62% (p < .01) jämfört med kontroller. Det är ju jättebra! Men vad betyder "klinisk förbättring" då? I mer än 70% av studierna var huvudmåttet <i>behandlarens intryck av patienten</i>, dvs. precis samma misstag som man alltid gjort i behandlingen av psykopati. Man har visat att psykopater, en grupp människor som definieras utifrån sin förmåga att manipulera andra, klarar av att förbättra sitt uppförande <i>under själva behandlingen</i>, trots att man numera vet att detta inte hänger ihop med vad som händer efter behandlingen. Operationen var en framgång men patientens flickvän dog. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är alltså detta som efterlyses i Sydsvenskan nu. Det finns redan möjlighet att studera den grupp män som Rusz skriver om, men det finns inget som talar för att det lönar sig att behandla dem, snarare tvärt om. Utom för Rusz, förstås. Behandlingsprogram för psykopater ger alldeles <i>lysande </i>resultat för behandlaren, om de senaste decenniernas forskning har lärt oss något. Kvinnorna som skriver desperata kommentarer i marginalerna på hennes böcker kommer inte ha någon glädje av att Rusz får som hon vill, däremot.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com403tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-66359116687654903722016-11-03T14:32:00.002-07:002016-11-03T14:32:27.350-07:00Visuell drog<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
I vintras stötte jag på ett <a href="http://www.expressen.se/debatt/mainstream-porren-maste-problematiseras/">debattinlägg</a> om något så andefattigt som pornografi och skrev tillsammans med Emma Frans en
<a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/article22127897.ab">replik</a>. Det som fick mig att reagera var det ovanligt osmidiga sättet att förväxla
samband med orsak, där debattören byggde större delen av sitt resonemang på att
hon träffat många sexualförbrytare som konsumerat porr, vilket måste betyda att
porr orsakar sexualbrott. (Jag tänker utgå från att det är självklart för alla
varför detta sätt att resonera är tokigt, men det betyder inte att det är
ovanligt. Nate Silvers Fivethirtyeight tar upp just detta resonemang applicerat
på fotboll i en <a href="http://fivethirtyeight.com/features/how-one-mans-bad-math-helped-ruin-decades-of-english-soccer/">post</a> från förra veckan för den som är intresserad.) Jag skrev bland annat att det var trams (för det var det) vilket nog bidrog
till att ingen av försvararna av teorin om den skadliga porren egentligen
brydde sig om vårat inlägg. På det stora hela var det nog
ett misstag att ge sig in i något slags porrdebatt och därför tänkte jag nu
göra om det en gång till.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Ni förstår, det har utkommit en bok med det kittlande namnet <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/visuell-drog-om-barn-unga-och-natporr-9789188153395">Visuell drog</a> som inte bara handlar om pornografins
förmodade skadliga hälsoeffekter utan även försöker göra gällande att den är en
drog med samma effekt på hjärnan som kokain och amfetamin. Detta är en liknelse
som dyker upp om allt möjligt och jag har tidigare <a href="http://detartrams.blogspot.se/2015/02/boisen-dsm-5-och-felet-med-godisstopp.html">skrivit</a> om att socker inte
är särskilt mycket som kokain. Att likna allt som aktiverar hjärnans belöningssystem med kokain är numer en
etablerad genre inom alternativmedicin- och självhjälpslitteraturen, så jag
kunde inte motstå lockelsen. Något ska man ju göra för att hålla mörkret borta.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Kalla kulor förlag var vänliga nog att skicka mig ett ex av
Visuell drog. Författarna Maria Ahlin och Ulrica Stigberg har bägge en bakgrund
med att arbeta med trafficking, prostitution och psykisk ohälsa men är inte
medicinare eller psykologer, så att skriva en bok om hjärnan var s.a.s. ett <i>modigt val</i>. Så, det första jag har att
anföra i den här tänkta sågningen av Visuell drog är att den är ganska… bra?
Okej, sågningsmässigt så borde jag väl kunna göra bättre ifrån mig än så
(Spoiler alert: det kommer), men huvuddelen av boken känns faktiskt som ett
gediget arbete. Större delen av boken tas nämligen upp av intervjuer och brev
där ungdomar berättar om sina erfarenheter av pornografi och hur den påverkat
deras liv och relationer. Flickor som berättar om sexdebuter som egentligen
borde kallas övergrepp, pojkvänner som tjatar till sig sex, pojkar som aldrig
fått lära sig grunderna i gränsdragning. Den som minns #prataomdet har en
ganska bra bild om vad det handlar om och den som tvivlar på att unga människor
växer upp i ett patriarkat borde kanske läsa den här boken, för det hela är
retoriskt väldigt övertygande. Ingen som tvivlar på att unga människor växer
upp i ett patriarkat <i>kommer</i> läsa den,
men i alla fall.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Intervjuade är också personer som på olika sätt forskar om
pornografins eventuella effekter på vår hälsa och dessa presenterar sina olika
forskningsområden på ett kärnfullt och så vitt jag förstår mestadels korrekt
sätt. I den ordning de gör entré i boken så möter vi en läkare från Linköping
som disputerat på konsekvenser av tidig sexdebut, en barnmorska som forskar på
vilken typ av pornografi som konsumeras i Sverige, en professor i socialt
arbete, med flera. Dessa presenterar intressant forskning, även om den inte
direkt berör frågan som står skriven i fetstil på baksidan av boken: <i>Vad händer i hjärnan hos den som konsumerar
pornografi?</i><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Här hade det varit bra om den här recensionen hade tagit
slut.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Problemet är att boken omsider faktiskt försöker argumentera
för både att och hur pornografi faktiskt är skadligt, i den medicinska
bemärkelsen av ordet. Här spårar det ur rätt snabbt och jag tycker det
är befogat att lägga en del tid på att förklara hur. Vi börjar med att backa
ett par steg.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Ovan nämnda barnmorska, Magdalena Mattebo, får på ganska
stort utrymme beskriva samband hon hittat i sin forskning, där högkonsumtion av
pornografi hänger ihop med stillasittande livsstil och konsumtion av grövre
former av pornografi. Väntade fynd kanske, men hon resonerar kring möjliga
kopplingar till att pojkar inte pratar om sexualitet och ofta inte har annat än
pornografi som referens. Framför allt så svarar hon på frågan om konsumtion av
pornografi påverkar konsumenten negativt på ett föredömligt sätt: <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify; text-indent: -18pt;">
<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->För att tala om påverkan behöver vi veta vad det
är som orsakar vad. Istället för påverkan kan man tala om samband. Även om vi
inte skulle kunna se att pornografin i sig orsakar vissa delar, så kan det vara
viktigt att upptäcka att pornografin kan vara en del av ett livsstilsmönster
där vissa grupper behöver extra stöd.</blockquote>
<div class="MsoListParagraph" style="text-align: justify; text-indent: -18pt;">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Här höll jag på att sluta läsa. Det här låter ju inte alls
som den bakvända retorik som retade upp mig och Emma Frans i vintras! Har inte
debatten tagit ett steg framåt när man kan resonera kring de samband man ser
samtidigt som man håller i huvudet att de inte behöver vara orsakssamband?
Boken fortsätter med att en professor Sven-Axel Månsson beskriver hur det finns
ett samband mellan högkonsumtion av pornografi och social utsatthet, med
frånskilda föräldrar, alkohol, depressiva besvär och en historik av stöld,
inbrott, problem i skolan och droger. En observation som är viktig att ta på
allvar, enligt honom, och det kan man ju hålla med om. Något senare får han
frågan om pornografi gör konsumenten mer våldsam, och svarar att frågan är
komplicerad eftersom forskarna inom fältet står delade i två läger och nämner
exempel ur bägge läger.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Dessa resonemang gör dock inte så stort intryck på bokens
författare och är snart helt bortglömda. Här väljer man nämligen att låta en
person presentera vad som sedan hålls för sanning i resten av boken. Denne är
en viss Max Waltman, som disputerade 2014 i statsvetenskap om pornografins
påstått väldokumenterade skadliga effekter ur ett juridiskt perspektiv.
Waltman, som ges betydligt mer tyngd än någon annan i boken, är av en helt
annan uppfattning än t.ex. Mattebo och Månsson, i det att han menar att sambanden
mellan pornografikonsumtion och olika negativa utfall <i>bevisar</i> att pornografi orsakar dessa. Inom statsvetenskap kan
kanske tvärsäkerhet av denna typ vara legio, men i mindre absoluta vetenskaper är sådana påståenden rätt uppseendeväckande.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Waltman gör entré som replik på en av studierna Månsson
refererar, där man korrelerat pornografikonsumtion med antal anmälda våldtäkter
och funnit ett <i>negativt</i> samband. Med
hänvisning till att just anmälningar inte alltid återspeglar faktiskt begångna
våldtäkter förkunnar han eller bokens författare, det är lite oklart vem, att
studien är ”junk science”. Det må vara hur det vill med den saken (jag är
benägen att instämma med omdömet), men på samma sida drar man även slutsatsen
att pornografi med s.k. strypsex (i detta fall, när kvinnor utsätts för
strypningar av manliga partners) orsakar fem dödsfall om året enbart i
Stockholmsområdet, baserat på en Expressenartikel som specificerar att de
avlidna huvudsakligen är ensamma män som strypt sig själva. Vad hände här? För
att göra det riktigt tydligt hur olika kraven ställs på vad som s.a.s. är junk
science, så är antalet anmälda gruppvåldtäkter bara ett par sidor senare ett
utmärkt mått på hur många gruppvåldtäkter som faktiskt begåtts och detta orsakas
självklart av pornografikonsumtion eftersom flera av förövarna haft pornografi
på sina datorer och mobiler. Att samtliga dessa tre spår är minst sagt
tveksamma är nog uppenbart för alla, men bakom dem gömmer sig frågan om
sexuellt våld mot kvinnor verkligen är något som kommit med pornografin. Om det
verkligen föreligger ett betydelsefullt orsakssamband där emellan så borde vi,
med tanke på de senaste decenniernas enorma ökning i tillgång på pornografi se
stora effekter på det sexuella våldet, men var verkligen den gamla goda tiden så
god?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Istället lutar Waltman sin övertygelse på huvudsakligen två
typer av källor: Till att börja med, experimentell psykologi där frivilliga
försökspersoner med hjälp av pornografi primas till att på ett eller annat sätt
uppvisa negativa attityder mot kvinnor i försökssituationen. Sambandet med
faktiskt våld mot kvinnor är i detta fall att dömda förövare också mycket
riktigt uppvisar negativa attityder mot kvinnor i hög grad, men det är förstås
ingen som undersökt i vilken utsträckning deltagare i primingförsök går vidare
och begår sexuellt våld mot kvinnor. Waltman framhåller validiteten i denna typ
av laboratorieforskning jämfört med den ”junk science” han tidigare bekämpat. Det stämmer i och för sig att den typ av
korrelationsstudie som han argumenterar emot tillskrivs lågt värde i t.ex. <a href="https://hsl.lib.umn.edu/biomed/help/levels-evidence-and-grades-recommendations">evidensgradering</a>, men då ska man också komma ihåg att den typ av indirekta, experimentella
studier som inom medicin oftast kallas prekliniska inte alls tillskrivs något evidensvärde
eftersom de producerar indirekta mått i ett laboratoriesammanhang. (Jag har
alla möjliga sorters åsikter om detta, eftersom jag ser mig som prekliniker
själv men jobbar kliniskt, men det är en annan fråga.) Det är sant att denna
typ av studier har hög <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Internal_validity">intern validitet</a>, men en minst lika viktig fråga i det här fallet är experimentens <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Ecological_validity">ekologiskavaliditet</a>, d.v.s. om resultaten kan förväntas stämma överens med beteende under verkliga
förhållanden. I just primingförsök har resultaten visat sig vara <a href="http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0029081">begränsade</a>
till laboratoriet och det är inte alls självklart att de ”femtio år av forskning som funnit att
pornografikonsumtion gör män mer sexuellt aggressiva” säger något om sexuell
aggression utanför laboratoriet. (För en sammanfattning av problemen med
priming, se t.ex. <a href="https://plus.google.com/101046916407340625977/posts/FdGxGCnykeC">Rolf Degens</a> eller <a href="http://www.nature.com/polopoly_fs/7.6716.1349271308!/suppinfoFile/Kahneman%20Letter.pdf">Daniel Kahnemans</a> texter på ämnet.)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
För att ta sig runt detta så förlitar sig Waltman på
triangulering. Detta är inte uppenbart för den som plockat upp ett exemplar av
Visuell drog, utan man får gå till hans avhandling för att hitta källan till tvärsäkerheten
som hamnat i tryck. Istället för att se om försökspersoner som fått höga poäng
på en skala som mäter attityder som stödjer våld mot kvinnor verkligen blir mer
våldsamma, så kan man till exempel fråga dem hur de uppskattar sannolikheten
att de skulle våldta om de visste att de inte skulle åka dit. Om då
pornografikonsumtion leder till höga poäng på det första måttet och detta också
korrelerar med det andra så anser man sig ha triangulerat fram ett
orsakssamband mellan det första och det sista måttet. Om vi bortser från det bisarra
i att använda självskattad sannolikhet att våldta som mått på faktisk risk att
våldta en stund, så är detta precis samma misstag som mer eller mindre
avsiktligt begås i stora läkemedelsprövningar med jämna mellanrum. Får man inte
utdelning på sitt primärmått (t.ex. dödlighet i den sjukdom man vill behandla)
så kan man alltid lyfta fram något sekundärmått (t.ex. effekt på något blodprov
som korrelerar med dödlighet i sjukdomen) när man talar sig varm för sitt
preparat. Detta sätt att byta ut direkta mått mot sekundära är ett välkänt
problem inom medicin (se t.ex. <a href="http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0197245697000755">här</a>) och användes under min grundutbildning som undervisningsexempel på fula knep
man inte ska gå på. Det kan mycket väl finnas goda skäl att göra en annan
bedömning inom statsvetenskap som kanske har traditioner som tillåter större
säkerhet än inom medicin och naturvetenskaperna, men i ett sammanhang där man
försöker slå fast hälsoeffekter (d.v.s. en medicinsk fråga) så skulle lite
metodologisk ödmjukhet vara på sin plats.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
När det gäller själva resultatet av denna triangulering så
presenteras det i Visuell drog i grova drag, utan direkta referenser: ”Waltman
visar på hur pornografikonsumtion orsakar könsbaserat våld”, ”femtio år av
forskning som visar att” med flera formuleringar som förstås är svåra att
kontrollera riktigheten av. Även om tanken förstås är att man bara ska
acceptera detta som sanningar, så kan man ju fråga sig om Waltmans tolkning av
forskningen är så självklar. I sin avhandling lutar han en stor del av sin
bevisföring på två studier av Malamuth (från <a href="http://www.sscnet.ucla.edu/comm/malamuth/pdf/00arsr11.pdf">2000</a> respektive <a href="http://rd.springer.com/article/10.1007/s11199-011-0082-6">2012</a>). Den påstådda styrkan med studierna är att de studerar populationer av män
uppdelade efter både självskattad risk för att begå sexuellt aggressiva
handlingar mot kvinnor och efter hur ofta de konsumerar pornografi. Detta görs
för att testa hypotesen att det finns en liten grupp män som p.g.a. att de
samlar ett stort antal riskfaktorer för våldsamt beteende är en slags
högriskgrupp för sexuellt våld och att just denna grupp ska vara extra
”känslig” för pornografikonsumtion. Mycket riktigt så är det bara i denna
högriskgrupp som den senare studien hittar några signifikanta samband, och även
den förstnämnda förefaller slå på stora trumman över statistiskt brus när den
gör en grej av att det finns svaga samband mellan konsumtion och aggressivitet
även i de andra grupperna. (Statistiknörderi: <a href="https://en.wikiversity.org/wiki/Eta-squared">η<sup>2</sup></a> (ett mått på effektstorlek) för låg-, medel- och högriskgrupperna var 0.012, 0.012 respektive 0.083, och
för att få fram signifikanta samband i lågriskgruppen behövde man lägga cutoff
för signifikans vid något okonventionella p < 0.052. Detta löser man genom
att presentera data som inte justerats för multipla jämförelser, <i>trots</i> att det framgår att de flesta signifikanta
sambanden försvinner när man gör det i post hoc-analysen. I studien från 2012
lyckas man skaka fram ett r2-värde på blygsamma 0.014 genom att poola alla
försökspersoner.) Detta verkar stämma rätt väl överens med det Mattebo och
Månsson tagit upp tidigare i boken, att det finns en grupp socialt och psykiskt
belastade unga män som bland annat konsumerar mycket pornografi som del i sin
isolering, och det <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20565168">verkar också</a> vara denna grupp som begår sexuella övergrepp
mot kvinnor. (Värt att notera med denna studie är för övrigt att de attityder mot kvinnor
som Virtuell drog genom Waltman drar stora växlar på inte verkar spela någon
roll för faktiska sexuella övergrepp.) Kan det vara så att unga inte hunnit
påverkas så mycket av pornografi utan att den skadliga effekten märks först
bland äldre män, såsom har <a href="http://rd.springer.com/article/10.1007/s12119-014-9264-z">föreslagits</a>? Med tanke på hur små de uppmätta effekterna är så är det definitivt en
möjlighet. Eller så är den äldre generationen bara mer sexistisk, trots att de
inte hade tillgång till internetpornografi. Att sexuella övergrepp inte ökar
trots att tillgången på och konsumtionen av pornografi skjutit i höjden
framstår här som rätt självklara, i ljus av de minst sagt blygsamma
effektstorlekarna. Oavsett var man ställer sig i frågan om dessa är verkliga
effekter eller brus man uppmätt så handlar det om en försumbar effekt när man
ställer pornografi bredvid övriga riskfaktorer för alla utom en liten
undergrupp av redan belastade män. Det är denna knappt mätbara statistiska
effekt av pornografi som Visuell drog genom Waltman och, lite senare, Madeleine
Leijonhufvud håller fram som en betydelsefull och kausal orsak till sexuellt
våld. Jag skulle inte kalla det <i>junk
science</i> kanske, och resultaten hade för all del varit intressanta om de
presenterats lite öppnare, men som kausalsamband räknat är detta inte det
starkaste.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Varför spelar detta någon roll? Varför har jag just lagt
1200 ord på att granska en avhandling som tas upp i boken? För att det är så
här <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Echo_chamber_(media)">ekokammare</a> fungerar. Stommen i Visuell drog, tagen rakt av från Waltmans avhandling,
återfinns redan ordagrant på ett flertal andra ställen. Utöver Leijonhufvud så
har ett antal inflytelserika personer (bl.a. före detta och eventuellt blivande
justitieminister Beatrice ask) okritiskt upprepat budskapet på <a href="http://www.dn.se/debatt/lat-haverikommission-utreda-porrens-skadliga-verkningar/">DN Debatt</a>, Unizons rapport <a href="http://unizon.se/engagera-dig/resurser-och-material/unizons-rapport-om-porr-och-prostitution">Porr och prostitution</a> refererar på ett lite smått bisarrt men lika okritiskt sätt (People! Lär er
skriva källhänvisningar som folk. Tack på förhand.) till Waltman, med vilken
de, ROKS och Sveriges Kvinnolobby förra året drog igång kampanjen <a href="http://sverigeskvinnolobby.se/blog/darfor-bor-sverige-infora-porrfritt-tal-av-max-waltman-almedalen-30-juni-2015">Porrfritt</a> för att driva fram lagstiftning mot pornografi. I denna bubbla, skapad av
personer och organisationer som i övrigt gör ett viktigt arbete mot
trafficking, sexuellt våld, m.m., har man genom att tillämpa väldigt olika
standarder för att bedöma forskning som talar för respektive emot ens grundtes
– att pornografi orsakar sexuellt våld – lyckats övertyga sig själva om att det
finns en enkel lösning på problemet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Utöver den missriktade säkerheten så är det också ett
fasligt moraliserande. Detta är något de själva slår ifrån sig, för att sedan
alltid återkomma till att upprepa fakta utan annan mening än att understryka
hur förkastliga pornografikonsumenter är. Till exempel så återges en anekdot om
hur Citypolisen utreder ”en ung kille som utövat så kallat BDSM-sex” och låter
oss veta att han själv tror att det ”i botten finns ett sexberoende”. Här
skulle man kunna anföra att polisen knappast kan ha utrett någon för BDSM (en
frivillig och laglig sexuell praktik) eller att varken detta eller hans
påstådda sexberoende har någon uppenbar koppling till pornografi. Varför är det
viktigt att han gillar BDSM? För att han är den sortens underlägsna medborgare
ett förbud skulle kunna rensa bort, kanske. Kanske är det bara en färgstark
detalj. Det visar sig senare att den unge mannen tagit emot bilder av
”dokumenterade sexuella övergrepp på barn”, vilket låter som en rimligare
åtalspunkt och mer uppenbar koppling till pornografi. Med ”dokumenterade
sexuella övergrepp på barn” menas dock sannolikt tecknad manga och inte
faktiska övergrepp på barn, för att spä på förvirringen. Boken uppehåller sig
en stund vid fenomenet och förfasas över den debatt om den så kallade
<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Mangam%C3%A5let">mangadomen</a> som Publicistklubben ordnade 2011, eller snarare att en stor del av de
närvarande inte höll med Madeleine Leijonhufvud om att tecknad manga bör vara
olagligt. Att den var just tecknad väljer man att hålla inne med, utan föredrar
istället det lite mer iögonenfallande ”dokumenterade sexuella övergrepp på
barn” för att ge intryck av att personer som på ett eller annat sätt försvarat
pornografi också accepterar sexuellt våld mot barn. (För egen del så saknar jag
de juridiska kunskaperna för att underhålla en stark åsikt om mangamålet, och
är beredd att överlåta tyckandet åt experter som Leijonhufvud. Jag tycker att
sexuella överrepp på barn är fel.)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Gränsen mellan effektsökeri och direkt oärlighet är alltid
svår att sätta fingret på i texter som både försöker popularisera
forskningsresultat och övertyga en läsare om att en viss sida har rätt, men
Visuell drog kliver definitivt över den i sina sämsta stunder. Tyvärr
återkommer detta i de kapitel som ska reda ut hur pornografi påverkar hjärnan.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Här vänder sig författarna till Lars Olsson, professor i
neurovetenskap vid KI och expert på monoaminsignalering, som t.ex. är störd vid
beroendesyndrom. Han uttrycker sig försiktigt: Beskriver dopaminets roll i belöningssystemet
och hur detta ändras när man utvecklar ett beroende. ”Jag föreställer mig att
sexberoende är som alla andra överkonsumtionsberoenden, som av mat, socker
eller extrem motion” citeras han med. Ett korrekt och ganska försiktigt
påstående. Detta är kärnan i de flesta nya rop på allt fler beroendediagnoser:
Man kan bli beroende av precis vad som helst som är belönande. Om man
definierar beroende som en dopaminstörning så kan självklart alla beteenden som
påverkar dopaminsignalering leda till ett beroende. Av denna anledning infördes
konceptet ”behavioral addiction” i den senaste diagnostiska manualen för
psykiatrin, DSM 5. Sexmissbruk (som inte är en direkt synonym med
pornografimissbruk, även om termerna används så i Virtuell drog) föreslogs som
egen diagnos, men avfärdades eftersom forskningsläget är oklart, förvärrad av
en oenighet om vilka de diagnostiska kriterierna skulle vara bland
förespråkarna. APA, som ger ut DSM 5, förklarar ingående resonemangen <a href="http://www.apa.org/monitor/2014/04/pornography.aspx">här </a>och lyfter fram forskning som talar för och emot förekomsten av
pornografimissbruk som just missbruk. <a href="http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0102419">En av dessa</a>, en fMRI-studie som jämförde
19 sexmissbrukare med kontroller och såg likheter i hjärnaktiviteten hos
missbrukarna med den hos alkoholister, lyfts även fram i Visuell drog. I linje med bokens redan beskrivna tendens att
bortse från forskning som säger emot ens tes så nämns inte den <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23577795">studie</a> som visade att pornografiöverkonsumtion snarare liknar ett tvångssyndrom än
beroende som APA refererar i sin text. Istället låter man en anonym källa göra
gällande att APA utelämnade pornografimissbruk ur DSM 5 på grund av ”yttre
påtryckningar, främst politiska”. Detta uppseendeväckande påstående får aldrig
någon ytterligare förklaring, men författarna håller det därefter för sant. Här
har man lämnat spekulationer bakom sig och befinner sig i trakter där
huvudbonader av aluminiumfolie hör till folkdräkterna.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Jag borde inte ha lagt 3000 ord på den här boken. Innehållet
i den har redan blivit upplyft till sanning, oberoende av vilken koppling det
har till verkligheten, av personer och organisationer som jag i grund och
botten önskar all välgång. Det finns en för stark önskan att tro på teserna i
boken, vilket vi sett i den senaste tidens debatt. För min del får man gärna
försöka förbjuda eller filtrera pornografi på nätet, som författarna föreslår i
bokens sista kapitel. Jag irriterar mig nästan lika mycket på att ha blivit
något slags försvarare av pornografi, av alla saker, som på hur oärlig och
avsiktligt korkad retoriken är i ämnet. Jag tycker att Virtuell drog och
materialet den lutar sig på är tillräckligt gediget för att förtjäna en
ordentlig granskning, men tror inte att författarna till boken och deras
meningsfränder egentligen bryr sig om hur forskningsläget ser ut. Det är klart
pornografimotståndarna blir kallade moralister, de moraliserar ju så förtvivlat
mycket! Vad hade de väntat sig? Det skulle de ju för all del också kunna kosta
på sig, om de var lite ärligare. Men istället så ska vi stå ut med en massa
rätt underliga resonemang och halvsanningar om hjärnan och beroende och
konspirationer för debatten om pornografi är visst precis så fånig. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Så där, nu har jag tagit pornografi på tillräckligt stort allvar, tycker jag. Var god se titeln på denna blogg för en sammanfattning av
porrdebatten.<o:p></o:p></div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com244tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-56449479715259625482016-06-19T06:46:00.002-07:002016-06-19T06:46:49.627-07:00Dödade kvinnor<div style="text-align: justify;">
Så, Aftonbladet har kört en serie artiklar om dödligt våld mot kvinnor ett tag nu, och det är ju bra. Alla, <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21156731">inklusive kvinnomördare</a>, tycker ju att våld mot kvinnor är oacceptabelt så man kan ju fråga sig varför det inte försvinner. Alla försök att belysa mäns våld mot kvinnor, särskilt det dödliga, borde därför vara välkomna och Aftonbladet förtjänar således en eloge för ansatsen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Problemet är att den senaste granskningen/krönikan i serien är skit.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Kerstin Weigl och Kristina Edblom är namnen bakom vad som bara kan kallas för ett mellanting mellan granskande reportage och anklagande krönika i Aftonbladets <a href="http://story.aftonbladet.se/dodadekvinnor/4#section-4">Dödade kvinnor</a>-satsning. Ämnet för texten är att kvinnomördare, i likhet med befolkningen i allmänhet, ofta har haft kontakt med psykiatrin någon gång under livet. Ett antal fall med noga utvalda detaljer som antyder att kanske, kanske skulle psykiatrin kunna ha gjort <i>något </i>(vad sägs aldrig) för att förhindra morden. Som Weigl och Edblom inte så lite raljant uttrycker det:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
<span style="background-color: white; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: 18px; line-height: 28.8px;">Tog läkarna reda på att han var svartsjuk, inte accepterade separationen, saknade bostad och gick på försörjningsstöd?</span></blockquote>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det enkla svaret på den frågan är förstås "Vet inte, för det valde ni att inte skriva ut", men bakom de tramsiga retoriska frågorna ligger det som kommer fram först i slutet av artikeln: Att det skulle vara ett misslyckande från vården när den inte gör en farlighetsbedömning, vilket på något ospecificerat sätt skulle kunnat användas för att förebygga morden i Aftonbladets granskning.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Så varför hindrade inte psykiatrin dem från att mörda? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Enligt <a href="http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=6586">Statens beredning för medicinsk utvärdering</a> kan väl utförda farlighetsbedömningar identifiera vilka psykiatripatienter som kommer begå våldshandlingar i 70-75% av fallen, samt förutse vilka som inte kommer begå våldshandlingar i ca 70% av fallen. Toppen! Då ska man förstås utföra farlighetsbedömningar på psykiatripatienter så hade man kanske kunnat förebygga upp mot tre fjärdedelar av morden begångna av män som kontaktat psykiatrin! Vetenskapen har gett Weigl och Edblom rätt! Case closed, guldspade till Aftonbladet.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nej. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Missförstå mig rätt. Man hade verkligen kunnat förebygga en hel del mord med farlighetsbedömningar. Hur är inte helt uppenbart: Att männen sökt sig till psyk betyder ju inte att de har en psykisk sjukdom, eller att det är den psykiska sjukdomen som gjort dem våldsamma. Det är med andra ord varken säkert att det finns något att behandla eller att det man skulle kunna tänkas behandla är orsaken till våldsbenägenheten. Eller, eftersom Weigl och Edblom nu råkar nämna personlighetsstörningar, att det finns en effektiv behandling som den tilltänkte patienten är beredd att ta emot. Det finns förstås ibland möjligheter till andra lösningar, som oros- och LVM-anmälningar eller kontakt med sociala jourer eller polis. Frågan är om inte artikelförfattarna egentligen bara vill att psykiatrin ska låsa in galningarna och slänga bort nyckeln? (Se där, det är visst inte bara Weigl och Edblom som kan komma med insinuanta frågor.)</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Okej, så låt oss för diskussions skull ge psykiatrin i uppgift att utföra farlighetsbedömningar på manliga psykpatienter och som sista lösning tvångsvårda de som faller ut som farliga. Hur bra skulle detta fungera? Ni har säkert redan gissat det, men nu ska vi repetera <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Bayes%27_theorem">Bayes teorem</a>.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Risken att en patient som skrivs ut från psykiatrin ska begå ett våldsbrott <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC28146/">är 2% på 5 år</a>. Våldsbrott efter psykiatrisk vård är med andra ord ett ganska ovanligt utfall, och vid sådana krävs <i>extremt </i>hög specificitet och selektivitet på ett test för att inte ge väldigt många falska larm. Som SBU konstaterat är specificitet och selektivitet för farlighetsbedömningar långt ifrån detta, 70% respektive 69%. För en given manlig psykpatient som blir identifierad som farlig är därför den faktiska risken att han kommer begå ett våldsbrott inom 5 år inte högre än 4.4%. För att förebygga ett våldsdåd (Inte ens ett mord!) skulle vi därför bli tvungna att låsa in 22 män som inte är våldsamma, och för att förebygga de 172 våldsdåd Weigl och Edblom skriver om skulle man behöva låsa in <i>drygt 3900 män i fem år</i>. Och då skulle många som sagt vara lika våldsamma när de väl släpptes ut, eftersom våldsamhet i sig är ganska svårbehandlat.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
172 mord är en enorm siffra. Hade någon förutom gärningsmännen själva kunnat förebygga dem så hade det varit fantastiskt. Psykiatrin kan hjälpa genom att behandla psykisk sjukdom och i vissa fall med kontakter till andra myndigheter, men det är inte den trolleriverksamhet som mer eller mindre avsiktligt okunniga drevjournalister försöker antyda.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-77358351620172078382016-02-29T14:25:00.000-08:002016-02-29T14:25:50.035-08:00Jag ska bli doktor! Igen.<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Nu ligger det till så här då va, att jag ska bli <i>riktig doktor</i> på fredag, när jag försvarar min <a href="https://lup.lub.lu.se/search/publication/8597852">avhandling</a>. Jag hade knappt hunnit spika upp den förrän min handledare upptäckte att den faktiskt riktigt bra populärvetenskapliga sammanfattning jag hade skrivit inte hade kommit med, för jag är helt enkelt inte så värst bra på saker. Så, utifall att någon är intresserad av en crash course i neuronala implantat och gränsytor så tänkte jag bjuda på texten som aldrig gick i tryck. Den som verkligen känner sig manad är välkommen till Belfragesalen på BMC klockan nio på fredag. Jag kommer prata engelska och allt.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Enjoy!</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Att mäta nervcellers aktivitet i
hjärnan faller in i den kategori av sysselsättningar som i princip är enkla men
i praktiken är mycket besvärliga. I princip handlar det bara om att mäta den
elektriska spänningen mellan punkt A och punkt B i hjärnan. Nervcellernas sätt
att kommunicera - aktionspotentialerna – har en amplitud på ungefär en tiondels
volt och den sammanlagda aktiviteten av kalciumkanalerna i nervcellernas
dendritutskott kan mätas i tiotals millivolt. Detta är spänningar av en
storleksordning som är klart mätbara med en multimeter man kan köpa för några
hundralappar på de flesta köpcenter. Den här avhandlingen handlar om en väldigt
enkel och samtidigt väldigt besvärlig sak: Att bygga en voltmeter som är
tillräckligt känslig för att registrera nervcellsaktivitet i en råttas hjärna,
tillräckligt liten för att implanteras i den utan att hjärnan skadas och
tillräckligt hållbar för att kunna göra detta under en längre tid. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
I början av 1840-talet fick en
universitetsstudent i Berlin, Emil du Bois-Reymond, i uppgift av sin lärare att
försöka replikera ett experiment som den italienske fysiologen Carlo Matteucci
utfört på grodlår ett par år tidigare. I detta hade italienaren visat att grodans
muskler genererade en mätbar ström när den skadades och att de kunde användas
som ett slags spänningsmätare om man kopplade en elektrod till grodans
lårmuskel. Ett problem med denna ”rheoskopiska groda” var att Matteucci bara
kunde mäta de allra största spänningarna i grodlåret, eftersom hans
mätapparatur genererade spänningar som dränkte enskilda nerv- och muskelcellers
elektriska aktivitet. du Bois-Reymond löste detta genom att ställa
galvanostaten som användes för att mäta spänningarna i grodan på ett
filterpapper dränkt i koksalt som han sedan också lade grodan på. Genom att
jorda grodans nervvävnad mot mätapparaturen lyckades han bli de förste som
mätte en aktionspotential, den korta elektriska impuls som enskilda nervceller
använder för att kommunicera med varandra.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
du Bois-Reymonds innovation att
jorda vävnaden mot mätapparaturen tog bort den enskilt största bruskällan som
fanns vid 1800-talets mitt. Idag tillkommer störningar från ett otal andra
spänningskällor, vilket i praktiken är det den ovan nämnda multimetern
antagligen skulle plocka upp istället för nervcellsaktivitet om man försökte
sig på det föreslagna experimentet utan att skärma av det. Ska man mäta
nervcellsaktivitet från ett vaket djur som springer omkring och beter sig så är
filterpapper ett dåligt materialval till sin jordelektrod. I det expanderande
fält som kallas Brain-Machine Interfaces (förkortad BMI:s) leder man typiskt
någon form av kablage genom ett försöksdjurs hud till ett (numer oftast stort)
antal implanterade mätelektroder, med något slags integrerad
förstärkarapparatur i eller i nära anslutning till djuret. Idag är det i
praktiken oftast utseendet på den elektrod man använder som sätter gränsen för
vad man kan mäta. En stor mätpunkt med låg elektrisk impedans plockar upp
elektrisk aktivitet från ett relativt stort område med ett stort antal
nervceller, vilket gör att man kan mäta den sammanlagda aktiviteten hos ett
stort antal neuron. En mindre elektrod med högre impedans kommer plocka upp
nervcellsaktivitet från ett mindre område med högre upplösning, vilket är bra
om man är intresserad av enskilda neuron. Denna sorts elektrod kommer också
mäta allt annat med högre upplösning, vilket i praktiken gör hög impedans
synonymt med mer brus i förhållande till signal, om man inte hittar på något
betydligt bättre än du Bois-Reymonds blöta filterpapper för att skärma av
experimentet. Denna avvägning mellan hög upplösning av enskilda cellers
signaler och mycket brus å ena sidan och låg upplösning av många celler men
mindre brus å andra sidan kan liknas med bländarinställningen på en kamera: Med
en vidöppen bländare behövs inte så mycket ljus, men större delen av bilden
kommer vara suddig på grund av ett litet skärpedjup. En mer sluten bländare
ökar skärpedjupet, men ställer högre krav på omgivande belysning. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Elektroderna i de olika
prototyper vi skapat har genomgående relativt höga impedanser. Under optimala
förhållanden har detta gett oss väldigt fina registreringar av enskilda celler.
Men detta är inte ett implantat som är avsett för optimala förhållanden och
tidiga prototyper mätte därför oftast allt annat än nervcellsaktivitet. En stor
del av arbetet på elektroderna har därför bestått av att minska impedansen för
att öka chanserna att plocka upp nervcellers aktivitet i våra mätningar. För
att göra detta måste man öka ytan på den kontakt elektroden har med vävnaden
den mäter ifrån. Samtidigt vill vi mäta från en så liten punkt som möjligt för
att kunna urskilja enskilda neuron från varandra. För att få en stor yta samlad
på en liten punkt har vi belagt mätelektroderna med platina som bildar en
fraktalformad beläggning. Detta sätt att samla en stor yta på en liten plats är
vanlig i kroppen, där till exempel tarmar och lungor lyckas klämma in enorma
ytor på liten plats. Den slutgiltiga versionen av implantatet har tretton
mätelektroder med relativt låg impedans, som kan mäta både aktionspotentialer
från enskilda celler och fältpotentialer från lokala nervcellspopulationer. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Nästa fråga är implantatets
biokompatibilitet, det vill säga hur vävnadsvänligt det är. Detta är det område
där vi tror att dagens BMI:s har störst problem och därmed också
utvecklingspotential. För att kunna mäta nervcellsaktivitet under lång tid
under någorlunda naturliga omständigheter är det viktigt att implantatet påverkar
hjärnvävnaden så lite som möjligt. Små implantat är generellt sett bättre än
större, vilket hänger samman med inte bara hur stort trauma implantationen ger upphov till utan också hur mycket yta som finns för kroppens celler
att reagera mot samt hur stor mekanisk belastning på omgivningen implantatets
rörelser i förhållande till kroppen ger upphov till. Ett mycket stort arbete
har därför lagts på att göra implantatet så litet som möjligt – bara någon
tiondel så tjockt som ett hårstrå. Huruvida den mekaniska belastningen från
rörelser verkligen påverkar vävnadsreaktionen har dock varit osäkert, även om
många inom fältet antagit att så varit fallet. I en studie visar vi för första
gången att det är just implantatets rörelser i vävnaden som ger upphov till en
del av inflammationen som omger det. Genom att implantera polymernålar som är
flexibla antingen i eller vinkelrätt mot hjärnans huvudsakliga rörelseriktning
i skallen kunde vi se att de implantat som kunde följa hjärnans rörelser
omgärdades av färre inflammatoriska celler. Framför allt så såg vi också att de
implantat som bäddats in i ett tunt lager gelatin för att underlätta
implantationen hade fler överlevande nervceller i sin närhet. Exakt vad detta
beror på vet vi inte ännu, men tänkbara förklaringar är att gelatinet stoppar
lokala blödningar eller lindrar skjuvkrafterna under implantationen. Genom att
göra ett mycket litet implantat som är flexibelt och förankrat i vävnaden har
vi därför kunnat minska de skadliga vävnadsreaktioner som <a href="https://www.blogger.com/null">plågar</a><span class="MsoCommentReference"><span style="font-size: 8.0pt; line-height: 115%;"><!--[if !supportAnnotations]--><a class="msocomanchor" href="file:///C:/Users/Per%20K%C3%B6hler/Documents/avhandling/popvet2.docx#_msocom_1" id="_anchor_1" language="JavaScript" name="_msoanchor_1">[J1]</a><!--[endif]--> </span></span>
alla som försöker registrera hjärnaktivitet under lång tid.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Så långt framstår det alltså som
om alla problem med nervcellsregistreringar kan lösas genom miniatyrisering och
inbäddning i lämpligt gelbildande material. Detta gäller dock inte hållbarhet. Väldigt
små implantat, som vi tror är nödvändiga för att kunna registrera fysiologiska
signaler i hjärnan framgångsrikt, är också väldigt ömtåliga. De bryts lätt av,
skadas lättare av vatten och kemikalier och är svårare att hantera. För att ett
implantat av denna storlek ska bli praktiskt användbart behöver dessa problem
lösas. Till denna avhandling har därför mycket arbete lagts på att testa
lödningar, utveckla implantationstekniker och felsöka kontakter, jordningar och
andra svaga punkter i konstruktionen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
För att undersöka implantatets
förmåga att mäta hjärnaktivitet under fysiologiska omständigheter, det vill
säga under så normala omständigheter som möjligt, studerades <span class="MsoCommentReference"><span style="font-size: 8.0pt; line-height: 115%;"><!--[if !supportAnnotations]--><a class="msocomanchor" href="file:///C:/Users/Per%20K%C3%B6hler/Documents/avhandling/popvet2.docx#_msocom_2" id="_anchor_2" language="JavaScript" name="_msoanchor_2">[J2]</a><!--[endif]--> </span></span>den
sensoriska hjärnbarkens reaktion på smärta och lätt beröring, för att sedan se
hur denna reaktion förändras under mild hudinflammation.Studien visar att
smärtstimulering av det inflammerade hudområdet och området omedelbart intill
ökar signalfrekvensen i lokala nervceller i hjärnbarken. Samtidigt ger både
beröring och smärtstimulering ökad aktiviteten i hjärnbarkens sensoriska bark.
Att beröring ger upphov till högre aktivitet efter hudinflammation skulle kunna
motsvara den sensitisering som ofta ses i närheten av ett inflammerat hudområde.
. Resultaten från smärtförsöket demonstrerar att vår elektroddesign lämpar sig
för studier av grundläggande fysiologiska mekanismer under mer naturliga
omständigheter än vad som varit möjligt tidigare. Flera frågor kvarstår,
framför allt kring vilka faktorer som begränsar förmågan hos elektroder
liknande vår att registrera aktivitet från enskilda, identifierbara nervceller
under lång tid, vilket förtjänar att studeras systematiskt på samma sätt som flexibilitet
och inbäddning i en gelatinmatrix studerats i denna avhandling. <o:p></o:p></div>
<br />
<div>
<!--[if !supportAnnotations]-->
<br /><div>
<div class="msocomtxt" id="_com_2" language="JavaScript">
<!--[if !supportAnnotations]--></div>
<!--[endif]--></div>
</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-49517473754142371152016-02-21T06:30:00.003-08:002016-02-21T06:36:33.985-08:00Humanister är så historielösa.<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Blir man en bättre läkare av att läsa skönlitteratur? En bättre människa? Så fort någon i vit rock gör något uselt måste vi ha den här debatten. Det ska läsas Camus och hållas seminarier, så att ingen gör något uselt igen. För historia ingår inte längre i en humanistisk bildning.<br />
<br />
När Eduard Pernkopf tog sin
gymnasieexamen i Österrike i början av 1900-talet så ville han egentligen bli
musiker. Faderns död tvingade honom dock att använda sin begåvning till något
mer praktiskt, så år 1903 påbörjade Pernkopf den yngre sina medicinstudier i
Wien. Medicinska fakulteten i Wien hade sedan 1500-talet varit den norra
utposten för den italienska synen på anatomi där blivande läkare, konstnärer
och filosofer förevisades dissektioner av avlidna av ett brödraskap som också
vårdade den avlidne fram till dödsögonblicket och såg till att begravningen
ombesörjdes. Närvaro i nattvard efter dissektionen var obligatorisk för alla
inblandade. Hos de protestantiska ärkerivalerna i Jena brändes liken och inget
filosoferande ägde rum. Pernkopf, med sin konstnärliga läggning och gedigna
borgerliga bildning, hade hittat sitt kall och steg snabbt i de akademiska
graderna. När han från sin professur i anatomi blev utsedd till dekan för
medicinska fakulteten 1938 hade han också varit medlem i nationalsocialistiska <i>Sturmabteilnung</i> i fem år och drömt om
att skapa den perfekta anatomiatlasen ännu längre. Efter att ha rensat
fakulteten från alla icke-arier så fick Pernkopf tillgång till nyavrättade lik
på män, kvinnor (inklusive flera värdefulla gravida) och barn att låta avbilda
i olika stadier av dissektion. <i>Topographische
Anatomie des Menschen</i> anses än idag av många vara den mest fulländade
anatomiatlasen som existerar och ett stort konstverk, även om hakkorsen och
SS-symbolerna diskret retuscherats bort i senare upplagor.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Samtidig med Pernkopf var en ung
Konrad Lorenz, som mellan 1928-35 var forskarassistent i anatomi vid
fakulteten. Som ung hade Lorenz läst Nils Holgerssons resor och utvecklat ett
livslångt intresse för gäss som skulle leda till ett Nobelpris 1973, men först
skulle han som övertygad nationalsocialist varna för rasblandning och studera
de polska genernas underlägsenhet i ockuperade Poznan. Till skillnad från
Pernkopf så refomerades han efter krigsslutet och skrev och debatterade
pacifism, rasism och vetenskapsteori med bland andra barndomsvännen Karl
Popper.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Hans Berger tog examen från
Casimiranium Coburg, läroverket som Johann Wolfgang von Goethe räknade som
Tysklands främsta för humanistisk bildning, år 1892. Efter att ha erhållit en
läkarexamen i Jena samarbetade han med den stora neuroanatomen Korbinian
Brodmann och 1924 registrerade Berger det första elektroencefalogrammet.
Kollegorna betvivlade hans fynd och framgångarna uteblev, men genom att gå med
i SS och erbjuda sina expertkunskaper till den <i>Erbgesundheitsgericht</i> som avgjorde vilka undermänniskor som behövde
steriliseras för den ariska rasens överlevnad så fick Berger ändå 1938 den
professur han eftertraktade. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
En anekdot till innan någon får
för sig att detta handlar om nazism:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Bruno Bettelheim var inte nazist.
I mitten av 30-talet doktorerade han i Wien på Kants plats i konsthistorien,
men som jude skickades han snart till koncentrationslägren i Dachau och
Buchenwald. 1939 flydde han till USA och lyckades genom att ge sken av att hans
doktorat var i psykiatri bli en av psykoanalysens förgrundsgestalter på den sidan
Atlanten. Han grundade barn- och ungdomspsykiatri som medicinsk specialitet,
skrev ett flertal böcker om bland annat litteraturkritik och psykoanalys och
populariserade koncept som <i>kylskåpsmodern</i>
och <i>parentektomin</i>. Föräldrar till
autistiska barn jämförde han med koncentrationslägervakter och med konst,
litteratur och hårda spöstraff sade han sig kunna bota autism i en i stort sett
helt förfalskad forskningsgärning. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
De fyra männen hade det gemensamt
att de frodades bland Weimartidens <i>dichter
und denker</i>, diktare och tänkare. När dessa byttes ut mot <i>richter und henker</i>, domare och bödlar,
gick det som det gick, men i Tysklands konstnärliga och intellektuella elit var
de som fiskar i vattnet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
I ljuset av dessa och många andra
belästa medicinmäns illdåd är det anmärkningsvärt med vilken tvärsäkerhet Björn
Wiman i DN <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-skandalen-pa-ki-visar-att-humaniora-har-ett-samhallsvarde/">förkunnar</a> att Macchiariniskandalen hade kunnat undvikas om
bara de inblandade hade läst mer klassisk litteratur. Men blir man en bättre läkare
av att läsa skönlitteratur? Ett experiment som ofta <a href="http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Kultur/Kultur/2014/11/Varden-av-skonlitteratur-halsosamt-for-medicinare/">hålls fram</a> som bevis för
att läsning leder till ökad empati är en studie som publicerades i <a href="http://science.sciencemag.org/content/342/6156/377">Science</a>
2013, som visade att skönlitteratur tillfälligt kunde förbättra det som kallas
theory of mind, en form av interpersonell förståelse. En väl studerad grupp med
alldeles utmärkt theory of mind är psykopater, så kanske är det inte så
konstigt att Tyska Rikets bästa humanistiska läroverk producerade sådana
monster. Läkare och läkarstudenter läser så vitt vi vet lika mycket eller mer
skönlitteratur än många i motsvarande position i samhället (det har studerats
lite av och till, för den som är nyfiken) och på de traditionsrika medicinska
fakulteterna har alltid klassisk bildning hyllats.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Men blir man en bättre läkare av
att läsa skönlitteratur? P C Jersild ställde frågan i en <a href="http://www.dn.se/ledare/kolumner/om-nyttan-av-pahittade-historier/">ledare</a> i DN för snart
femton år sedan. Filosofer var mer optimistiska än läkare, svarade han. De senare har själva
råkat ut för situationer som satt deras karaktärer på prov skriver han och tangerar
det socialpsykologiska <i>fundamentala
attributionsproblemet.</i> I ett numera klassiskt experiment från 1967
manipulerades försökspersoner i sina läsningar av texter om Fidel Castro genom
att man lät dem tro att författarna antingen skrivit texten av fri vilja eller
singlat slant för att ta ställning för eller emot Castro. För våra egna
handlingar kan vi lätt se betydelsen av vilken situation vi befinner oss i, men
andra människors handlingar tillskriver vi deras karaktär. Försökspersoner som
trodde att texterna de läste producerats av slumpen uppfattade ändå författarna
till en del texter som partiska till Castros fördel. Kanske önskade de att
dessa inbillade författare hade läst mer klassisk litteratur.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Carleton Gajdusek lärde sig
observera naturen av sin älskade tant Irene, entomolog på Cornell, och att
observera människor av dennas make, poeten farbror Vandee. Gajdusek blev mycket
riktigt också en framstående matematiker och biolog som fick ett Nobelpris i
medicin 1976 för sin upptäckt av prionsjukdomar, men också en produktiv och
empatisk etnolog som aldrig försatte en möjlighet att diskutera litteratur
eller poesi i sina böcker eller många brev. 1997 greps han då uppgifter om
sexuella övergrepp på de mer än 50 mikronesiska barn han adopterat nådde polisen
i USA. Kan en framstående tänkare, människokännare och läsare också vara en av
de värsta pedofilerna i modern tid?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Det är lockande att dra
slutsatsen att dessa belästa män (Det finns ingen anledning att vara fin i
kanten: de är alltid män.) inte kan ha förstått innebörden av vad de läst, inte
läst på rätt sätt. En som hade varit öppen för den möjligheten var Ezra Pound,
den store poeten och kritikern som upptäckte och stöttade författare som T.S.
Eliot, James Joyce och Ernest Hemingway. <span lang="EN-US">Den senare skrev om honom:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
<span lang="EN-US" style="background: white; color: #252525;">He defends his friends when they are attacked, he gets them into
magazines and out of jail. He introduces them to wealthy women. He gets
publishers to take their books. He sits up all night with them when they claim
to be dying. He advances them hospital expenses and dissuades them from
suicide.</span></blockquote>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="EN-US" style="background: white; color: #252525;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
I sin pamflett <i>Läsandets ABC</i> ger Pound sin onekligen
väl underbyggda syn på inte bara vad en ung författare behöver läsa, utan också
hur och varför, eller för den delen hur man tittar eller lyssnar på en annan
människa eller börjar tänka, självständigt eller som någon annan. Fem år senare
skrev han för att varna sina vänner för att Franklin D Roosevelt var judarnas
marionett och signerade med <i>Heil Hitler</i>.
Litteraturen gjorde honom kanske inte så mycket godare, men den gjorde i alla
fall hans <i>Cantos</i>, ett långt ode till
Mussolini, mer läsbart.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Läsbar är också den artikel om
medicinsk etik som Paolo Macchiarini och en annan förespråkare för regenerativ
medicin författat tillsammans med en framstående bioetiker från New York
University. Den som letar efter noggrant valda ord om vikten av ordentliga
djurförsök innan nya behandlingar testas på människa, patientsäkerhet, eller
hur tillit byggs mellan forskare, behandlare och patienter kommer inte bli
besviken. Vad Macchiarini har för åsikt om <i>Främlingen</i>
kan man bara spekulera kring, men bli inte förvånade om den är lika initierad,
empatisk och ovidkommande som hans åsikter om medicinsk etik.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Blir man en bättre läkare av att
läsa skönlitteratur? Ja, man blir i alla fall en mer välpolerad läkare, och man
ska inte fnysa åt vältalighet och språklig förmåga när saker ställs på sin
spets. Men nej, så väldigt många hänsynslösa eller rent onda läkare har också
varit poeter eller självutnämnda människovänner att beläsenhet knappast kan tas
som inteckning för god medicinsk praktik eller rättrådighet. <o:p></o:p></div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-56720310411392950212016-01-28T07:00:00.001-08:002016-01-28T07:00:52.848-08:00Vad bör hända med Macchiarinis artiklar?<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Vad ska hända med uppenbara fall av forskningsfusk? Hur
nitiskt bör institutioner och redaktörer rota ut ruttna ägg ur redan publicerat
material och har detta ens någon betydelse för forskarvärlden i stort? Jag hade
egentligen tänkt skriva om detta utan att nämna Paolo Macchiarini, men allt
eftersom skandalen kring Karolinskas stjärnkirurg rullas upp i media blir det
svårare och svårare att ta upp dessa frågor utan att han kommer på tal. Här
följer i alla fall ett försök att reda ut en del kring ovanstående frågor. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Macchiarini är alltså, för den som missat Vanity Fairs smått
bisarra <a href="http://www.vanityfair.com/news/2016/01/celebrity-surgeon-nbc-news-producer-scam">reportage</a> om honom och Dokument Inifråns två första <a href="http://www.svtplay.se/video/5848124/experimenten/dokument-inifran-experimenten-stjarnkirurgen">program</a> om hans katastrofala
transplantationsförsök, kirurgen på Karolinska Institutet som utmanar om titeln Mest Ökända Fuskare
Någonsin. Under några år gjorde han sig ett namn som den förste som lyckats
transplantera in ett syntetiskt organ täckt med stamceller, tills hans kollegor
slog larm om att inte allt stod rätt till. I maj 2015 resulterade detta i en
rapport som uppmärksammades i bl.a. <a href="http://www.sciencemag.org/news/2015/05/karolinska-releases-english-translation-misconduct-report-trachea-surgeon">Science</a> som slog fast att sju av Macchiarinis artiklar var missvisande eller direkt
lögnaktiga. Konkret så handlar det om att experimentera på människa utan etiskt
tillstånd och att skönmåla resultaten av kirurgin, inklusive att framställa ett
ingrepp som framgångsrikt trots att det ledde till patientens död. Macchiarini
själv har reagerat med att skriva ett <a href="http://retractionwatch.com/2015/10/09/where-i-think-retraction-watch-went-wrong-a-guest-post-from-paolo-macchiarini/">öppet brev</a> där han anklagar sina granskare för ohederlighet och försvarar sig med att han
aldrig tvingats dra tillbaka någon av studierna eller fällts för något och att
allt därför är som det ska. Det är inte ofta kirurger säger att operationen var
en framgång bortsett från att patienten dog utan att avsiktligt försöka
parodiera hela sin yrkeskår. Macchiarini är en fuskare i alla meningsfulla
bemärkelser av ordet, men än så länge har de granskade artiklarna inte dragits tillbaka.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Vad innebär det att en artikel dras tillbaka och varför
spelar detta någon roll? En vetenskaplig studie kan dras tillbaka på initiativ
av författarna eller redaktören på den tidskrift som publicerat den. Orsakerna
varierar, men det kan röra sig om allt från relativt oskyldiga saker som att
resultaten förvrängts av ren klantighet till att data avsiktligt förfalskats
och liknande ohederlighet. Att dra tillbaka en eller rent av flera av sina artiklar
kan med andra ord uppfattas som både hedervärt, om det handlar om att rätta ett
ärligt misstag, och som en skampåle för den som ertappats med handen i
kakburken. Mellan 1982 och 2002 var oavsiktliga misstag den <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?Db=pubmed&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=16893357">vanligaste orsaken</a>
till att studier drogs tillbaka, men andelen artiklar som dras tillbaka på grund av direkt fusk har <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?Db=pubmed&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=21186208">ökat</a> under
senare år till den grad att ohederlighet och fusk stod för <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?Db=pubmed&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=23027971">två tredjedelar</a> av
tillbakadragna artiklar år 2012. Oavsett vilken anledningen är till att en artikel dras tillbaka så blir
resultatet att förläggaren markerar den som <i>retracted</i>.
Framtida läsare kan granska innehållet, samtidigt som det framgår att artikeln
i sin helhet är så bristfällig att resultat och slutsatser inte är pålitliga,
oavsett vilken anledningen må ha varit till att den drogs tillbaka till att
börja med. Det är den sista försvarslinjen i den akademiska världens
referentgranskningssystem som ska stå som garant för vetenskapens transparens
och förmåga att rätta sina egna misstag. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Frågan blir då vilken effekt sådana korrigeringar verkligen
får. Ett av årets nyord 2015 var <i>faktaresistens</i>,
och det finns en oro för att ingen eller alltför få bryr sig om att misstag
rättas. I USA marknadsfördes munsköljen Listerine under mer än 50 år som en
effektiv behandling mot förkylningar och halsont, tills en federal domstol
beslutade att tillverkaren inte bara var tvungen att upphöra med detta och
liknande påståenden, utan också offentligt göra avbön från dem. I 16 månader
från 1978 till 1980 sändes TV-annonser till den då anmärkningsvärda kostnaden
10 miljoner dollar där alla tidigare påståenden om Listerines effekt mot
förkylning drogs tillbaka. Problemet var bara att konsumenter <a href="http://www.jstor.org/stable/30000055?seq=1#page_scan_tab_contents">fortsatte att tro</a>
att det var en verksam behandling mot förkylning i alla fall, trots att de
kände till annonserna. Oron att forskare kanske reagerar mer som konsumenter av munvatten än man hade
kunnat önska är välgrundad. Den enskilt mest citerade, vilket räknat kan
översättas till mest inflytelserika eller betydelsefulla, tillbakadragna
artikeln <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15604363">någonsin</a> har fått mer än 75% av sina citeringar <i>efter
det att den drogs tillbaka</i> 2007. Skulle det ens spela någon roll om
Macchiarinis artiklar drogs tillbaka? Det går förstås inte att spå in i framtiden,
men Macchiarinis fall liknar två andra uppmärksammade fall av forskningsfusk,
som hanterats på väldigt olika sätt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Att fuska i sju studier må vara illa, men än så länge hålls
rekordet för flest tillbakadragna artiklar av den japanske anestesiologen
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Yoshitaka_Fujii">Yoshitaka Fujii</a>, som 2012 tvingades dra tillbaka inte färre än 172 enskilda studier. Det hela började
redan år 2000 då några forskare i en <a href="http://journals.lww.com/anesthesia-analgesia/pages/articleviewer.aspx?year=2000&issue=04000&article=00053&type=Fulltext">insändare</a> med mycket illa dold sarkasm
konstaterade att Fujiis resultat var ”<i>incredibly
nice!</i>” I likhet med Macchiarini hade han strösslat sina artiklar med vad som var tänkt
att uppfattas som samvetsgranna rapporter av de biverkningar hans försökspersoner
upplevt. Till skillnad från Macchiarini så ”glömde” Fujii inte att nämna att
han faktiskt tagit kål på sina patienter. Fusket låg i att uppgifterna om
biverkningar var helt och hållet påhittade, vilket också ledde till att det
upptäcktes då de följaktligen var orealistiskt lindriga. Tio år och ett antal skandaler
senare så var det uppenbart att Fujii dragit samma skröna 172 gånger och
samtliga artiklar drogs tillbaka.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Som kontrast till detta tittar vi på Fazlul Sarkar,
världsberömd och numera ökänd patolog i USA. För ett par år sedan började folk
<a href="https://pubpeer.com/search?q=fazlul+sarkar&sessionid=EF90C4A97558110E6E4B">få upp ögonen</a> för detaljer i Sarkars artiklar på forskningscomunityt PubPeer. Där ägnar sig
medlemmar av vad som på engelska brukar kallas <i>post publication peer review</i>, det vill säga ett slags retroaktiv referentgranskning.
Histologibilder verkade ha förfalskats och frågetecken dök upp om flera av
Sarkars western blots. Det verkar som om åtminstone en handfull av hans mycket
imponerande rad av publikationer innehåller direkt fusk. Sarkars blivande
arbetsgivare University of Mississippi hörde talas om oegentligheterna och
valde att riva hans anställningskontrakt och i ett klassiskt fall av att skjuta
budbäraren så ligger Sarkar sedan dess i en rättslig tvist med PubPeer. Till
skillnad från Fujii så har Sarkar inte tvingats dra tillbaka någon artikel, i
alla fall inte än, men fallet är omskrivet i t.ex. <a href="http://www.nature.com/news/peer-review-website-vows-to-fight-scientist-s-subpoena-1.16356">Nature</a> och <a href="http://www.sciencemag.org/news/2014/09/anonymous-peer-review-comments-may-spark-legal-battle">Science</a> så det är ingen överdrift att säga att han och hans forskning är ungefär så
ifrågasatt man kan bli utan att faktiskt dra tillbaka några artiklar. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Så hur står sig Fujiis respektive Sarkars artiklar mot
varandra i en jämförelse?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Låt oss börja med att titta på hur det gått för Fujiis
artiklar sedan de drogs tillbaka. Både Google Scholar och Web of Science markerar
tillbakadragna artiklar, citeringar och har öppna APIn, så har man bara lite
programmeringsfärdigheter är det lätt att följa antalet citeringar per år.
Tyvärr så har jag inte lite programmeringsfärdigheter så det är inte ett
alternativ, men jag är ganska envis. Om man plottar antalet citeringar (För de av
Fujiis arbeten som citeras över huvud taget. Förvånansvärt många av de
tillbakadragna artiklarna har inte citerats alls. Man kan tycka att en så
nitisk fuskare hade kunnat koka ihop lite intressantare artiklar.) före
tillbakadragningen, sedan tillbakadragningen minus år 2015 samt till slut för
enbart år 2015 så ser det ut så här:<o:p></o:p></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwkYpL41hFiFyTrKbG0SsAWEGnoqu0SVCMF56ITaChoIOtCRwwR7ALmXQzdhMBS9woMdaHXj-fb2WFtQ8C35TP7BBGdtrODWqhvoXCGOpSjcaMFCRPRdwefJTNysBrxJXydxAp1vltGT-X/s1600/cit1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: justify;"><img border="0" height="174" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwkYpL41hFiFyTrKbG0SsAWEGnoqu0SVCMF56ITaChoIOtCRwwR7ALmXQzdhMBS9woMdaHXj-fb2WFtQ8C35TP7BBGdtrODWqhvoXCGOpSjcaMFCRPRdwefJTNysBrxJXydxAp1vltGT-X/s640/cit1.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Redan här kan man ana att Fujii kämpat med sin trovärdighet
sedan debatten om hans eventuella fuskande tog fart i början av 2000-talet.
Antalet citeringar minskar och av de som återstår är flera olika analyser och
brev till redaktörer som argumenterar för att Fujiis arbeten baseras på fusk.
Men inte alla. Flera av de tillbakadragna studierna citeras i <a href="http://journals.lww.com/anesthesia-analgesia/Abstract/publishahead/The_Effect_of_Intravenous_Midazolam_on.98222.aspx">två</a> <a href="http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0149291812000082">olika</a> meta-analyser utgivna flera år efter studierna officiellt drogs in och
klassificerar genomgående Fujiis studier som välgjorda och tillskriver den
fabricerade datan i dem högt evidensvärde. Onekligen finns en tendens till
faktaresistens även bland kritiskt granskande forskare. Om man istället plottar
andelen av citeringar tillhörande de tre tidsintervallerna så ser det ut så
här:</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhL4j98Or6gdo-NP5vw1DR2GUTgJuCuuG0VsS1BMpQNiVIKrmf5Bajmsu7SNsAqkQbSd9-ieCV0HKFvbwMjTnGMhTUTodEMvPTaS1EOd9sklO1iDYjZnOqTbQbjQPjtMbpMgo9hcrxio4Et/s1600/cit2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="174" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhL4j98Or6gdo-NP5vw1DR2GUTgJuCuuG0VsS1BMpQNiVIKrmf5Bajmsu7SNsAqkQbSd9-ieCV0HKFvbwMjTnGMhTUTodEMvPTaS1EOd9sklO1iDYjZnOqTbQbjQPjtMbpMgo9hcrxio4Et/s640/cit2.jpg" width="640" /></a></div>
<o:p></o:p><br />
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Även om plotten är rätt brusig så ser man en sak rätt
tydligt: De flesta av Fujiis citeringar som tillkommit efter att artiklarna
dragits tillbaka är i relativt nypublicerade artiklar. Detta stämmer överens
med att vetenskapliga artiklar över lag har relativt korta bäst före-datum och
flera av dessa citeringar kommer säkert från artiklar som var på väg i tryck
när Fujiis artiklar drogs tillbaka. Därför räknar vi antalet citeringar under
2015 också, vilket är tillräckligt långt efter att artiklarna dragits tillbaka
för att säkert kunna anta att de texter som citerar Fujii bör ha haft bättre
koll. Den mörkröda andelen av citeringarna förefaller också vara betryggande
liten. Forskare kanske inte är så dumma i alla fall.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Låt oss nu jämföra med Fazlul Sarkars kritiserade artiklar.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Dessa har som sagt inte dragits tillbaka och det är inte
alls säkert att de allihop innehåller avsiktligt fusk, men poängen är inte att
avgöra om de borde dras tillbaka utan om de tagit skada av att folk anser att
de borde dras tillbaka och skandalerna som följt med detta. Med undantag för en
artikel publicerad 2014 så är samtliga publicerade innan Fujiis studier drogs
tillbaka. Om man plottar de omdebatterade studierna som ovan så ser det ut så
här:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihUC5g8KWEPhWD5PbplT14wuVCtf62S6-KEGx4olXcrcZGnI9Fxo6jcgjvClLWbKuLVdt3lFVVY6nma35L3Agqwp7ubIwSFTZCrVSjOuJzmI3pv0SVmhuciCgrQw_LZk3-p7ykZN-pp6vO/s1600/cit4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="192" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihUC5g8KWEPhWD5PbplT14wuVCtf62S6-KEGx4olXcrcZGnI9Fxo6jcgjvClLWbKuLVdt3lFVVY6nma35L3Agqwp7ubIwSFTZCrVSjOuJzmI3pv0SVmhuciCgrQw_LZk3-p7ykZN-pp6vO/s320/cit4.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioG02l6TCS0EVXSHnCogZAUsroC1dkJSEC5fJqSAhi09mHOGaaJumrz21ZjaVVtXamH3F9be48GBPzCxdTH5kB8SebNXKw4JD1XYkLj8Ewz2Iy-kEDv_zltRV62a2Eq-vgAng_-hKVIIJF/s1600/cit3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="192" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioG02l6TCS0EVXSHnCogZAUsroC1dkJSEC5fJqSAhi09mHOGaaJumrz21ZjaVVtXamH3F9be48GBPzCxdTH5kB8SebNXKw4JD1XYkLj8Ewz2Iy-kEDv_zltRV62a2Eq-vgAng_-hKVIIJF/s320/cit3.jpg" width="320" /></a></div>
<o:p></o:p><br />
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Det finns mycket som skiljer de två forskarna åt, men Sarkar
verkar onekligen ha varit populärare år 2015, även om man bortser från hans
högre antal citeringar i absoluta tal. Vill man kan man göra ett T-test på
andelen av Sarkars publikationer som kom det året och jämföra det med Fujiis
publikationer från samma period (jämför man med alla Fujiis tillbakadragna publikationer
så får man väldigt stora skillnader, men av uppenbara skäl är de inte att lita
på), och det vill vi förstås:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" class="MsoNormalTable" style="border-collapse: collapse; margin-left: 2.75pt; text-align: justify; width: 305px;">
<tbody>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="border-color: currentColor; border-style: solid none; border-width: 1pt medium; height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: center;">
<br /></div>
</td>
<td nowrap="" style="border-color: currentColor; border-style: solid none; border-width: 1pt medium; height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: center;">
<i>Sarkar<o:p></o:p></i></div>
</td>
<td nowrap="" style="border-color: currentColor; border-style: solid none; border-width: 1pt medium; height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: center;">
<i>Fujii<o:p></o:p></i></div>
</td>
</tr>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
Medelvärde<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
0,171079<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
0,056906<o:p></o:p></div>
</td>
</tr>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
Varians<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
0,019433<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
0,003184<o:p></o:p></div>
</td>
</tr>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
Observationer<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
13<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
13<o:p></o:p></div>
</td>
</tr>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
Antagen medelvärdesskillnad<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
0<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"></td>
</tr>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
fg<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
16<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"></td>
</tr>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
t-kvot<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
2,73727<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"></td>
</tr>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
P(T<=t) ensidig<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
0,007306<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"></td>
</tr>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
t-kritisk ensidig<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
1,745884<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"></td>
</tr>
<tr style="height: 15pt;">
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
P(T<=t) tvåsidig<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
0,014611<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="height: 15pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"></td>
</tr>
<tr style="height: 15.75pt; mso-yfti-irow: 10; mso-yfti-lastrow: yes;">
<td nowrap="" style="border-image: none; border: currentColor; height: 15.75pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 132.9pt;" valign="bottom" width="177"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
t-kritisk tvåsidig<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="border-image: none; border: currentColor; height: 15.75pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt; text-align: right;">
2,119905<o:p></o:p></div>
</td>
<td nowrap="" style="border-image: none; border: currentColor; height: 15.75pt; padding: 0cm 3.5pt; width: 48pt;" valign="bottom" width="64"><div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0pt;">
<br /></div>
</td>
</tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
I vår ovetenskapliga lilla studie så verkar det i alla fall
som om det finns en signifikant skillnad mellan Sarkars och Fujiis popularitet
år 2015 (jämfört med tidigare år), till den förstnämndes fördel. Fujiis
vetenskapliga karriär förefaller vara över i och med tillbakadragningarna. Han
har fortsatt att publicera nya, förmodat korrekta studier sedan 2012 som
(egenciteringar oräknade) citerats sammanlagt <i>sju</i> gånger. Ouch. Sarkars inflytande däremot, knatar på relativt
obehindrat. Detta kan delvis förklaras av att välciterade artiklar har längre
livslängd än sina mindre populära syskon, men även Fujii har en del rätt
framgångsrika publikationer, som dock är mer eller mindre stendöda sedan de
drogs tillbaka.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Frågan är då vilken bana vi vill att Macchiarinis karriär
ska ta. Som fusk räknat är hans artiklar ytterst <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?Db=pubmed&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=21081306">genomsnittliga</a>: Publicerade i stora tidskrifter med ansvaret spritt över många medförfattare
och publicerade från länder med tvivelaktig forskningsinfrastruktur, som t.ex.
Ryssland. Det som gör Macchiarinis fusk så unikt är inte kopplat till rent
vetenskapliga värden, utan att han tagit livet av folk som hade kunnat leva
fullgoda liv och hans slående kluster B-personlighet. Icke desto mindre så
spelar det roll om de kritiserade artiklarna får finnas kvar som del av den
nominellt respektabla forskningsvärlden. Med tanke på att fusket är publicerat
i så pass väl ansedda tidskrifter som de är, som i och för sig naturligtvis
drar till sig fler fuskare men därför också är väldigt nitiska när det gäller
att <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed?Db=pubmed&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=21825063">dra tillbaka</a> tvivelaktiga artiklar så är det inte otroligt att så också kommer ske, förr eller senare. Men inte
minst av rättviseskäl är det önskvärt att Macchiarinis karriär blir som Fujiis
och inte som Sarkars.<o:p></o:p></div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-5929219363250534522015-09-08T13:09:00.000-07:002015-09-08T13:49:03.233-07:00#adhdpiller<div style="text-align: justify;">
Så. Den löjliga hashtaggen i titeln är alltså inget jag själv hittat på. SR:s program Vetenskapsradion har kört en granskande serie med det smått effektsökande namnet <i>ADHD och pillerboomen </i>som de senaste veckorna tagit upp olika alarmerande aspekter av alla journalisters favoritdiagnos. Serien drog på sig kritik redan innan den sändes, bland annat från mig, för att att manuset i annonseringen verkade följa SVT:s rätt förskräckliga <a href="http://www.svt.se/nyheter/utrikes/15-procent-av-pojkarna-i-usa-far-adhd-diagnos">program</a> på samma ämne från i våras. Därför blev jag positivt överraskad när de första avsnitten sändes förra veckan, för att dessa inte var så usla som befarat. Flera forskare tilläts ge nyanserade för- och emot-resonemang om frågor som inte är helt enkla i intervjuerna och jag började undra om jag inte varit lite orättvis mot SR. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Den här veckans avsnitt (<a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/601403?programid=412">1</a> och <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/601444?programid=412">2</a>) har dock ganska tydligt gjort klart att farhågorna var välgrundade, men också illustrerat vad som ofta går fel när journalister slår klorna i vetenskap.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Veckans första avsnitt om ADHD handlar om Allen Frances kritik mot den amerikanska diagnosmanualen DSM 5 i synnerhet och diagnoser i allmänhet. Frances är en pensionerad psykiatriker som på äldre dagar gjort sig ett namn genom att kombinera raljanta utfall mot allt och inget med att på ett rätt formelaktigt sätt envisas med att rabbla upp sina meriter från framför allt 70- och 80-talen på ett iögonenfallande Guillioueskt sätt. Tesen han saluför i Vetenskapsradions inslag kan sammanfattas så här: <i>Big Pharma</i> kan inte påverka det system som diagnoser ställs med, men i jakt på ökade intäkter så har läkemedelsindustrin blivit väldigt duktig på att utnyttja det. I USA har detta lett till en omfattande överdiagnosticering av både psykiatriska och somatiska sjukdomar, främst på grund av avsaknaden av fungerande marknadsreglering. Allt detta är okontroversiellt, men Frances slutsats att man därför måste avskaffa inte bara det befintliga systemet, utan systematisk diagnostik över huvud taget. Tanken är att en psykiatri liknande den som fanns under 1900-talets första hälft, där psykiatrikern var mer konstnär än läkare, skulle bli så oförutsägbar att <i>Big Pharma</i> inte skulle hitta något system att exploatera för profit. Detta är inte helt okontroversiellt, men det följer en intern logik. Att det är just systematisk diagnostik i allmänhet och inte bara DSM som är måltavlan framgår av att även ICD, WHO:s egna diagnosmanual (som SR:s journalister karaktärstypiskt genomgående benämner IDC), också får klä skott för kritiken helt enkelt för att den är en systematisk samling av diagnoser. Det är alltså det systematiska, vetenskapliga arbetet med konkreta diagnoser inom psykiatrin som framställs som ett problem här.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men man kan ju ändra sig! Mot slutet av måndagens program lanseras uppfattningen att "det är dags att skaffa nya sätt att diagnosticera psykisk sjukdom", i bemärkelsen att det vore mycket bättre om vi visste exakt vad som orsakade psykiska sjukdomar och om det dessutom fanns ett enkelt sätt att mäta detta. Detta tas upp eftersom amerikanska National Institutes of Mental Health delat ut enorma anslag till forskning för att ta fram sådana biomarkörer för psykisk sjukdom, utan att det påverkat utformningen av DSM. Här har SR skakat av sig resonemangen om att förhindra läkemedelsindustrin från att exploatera diagnosmanualer för att istället undra om det inte är fel diagnosmanual man har i USA. Helt plötsligt är alltså systematisk diagnostik något önskvärt, bara det sker på ett mer biologiskt sätt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men man kan ju ändra sig! I tisdagens program, som handlade om den franska psykiatrins underdiagnostik av ADHD, är felet med DSM istället att den har ett alldeles för biologiskt synsätt. Frankrike har nämligen en alldeles egen diagnosmanual som i mycket högre grad än DSM och ICD följer Freuds läror. Att detta också är en av huvudskälen till att fransk psykiatri är tämligen <a href="http://www.bbc.com/news/magazine-17583123">ökänd </a>internationellt dyker i förbifarten upp när en fransk psykiatriker medger att det i och för sig inte finns så bra vetenskapligt stöd för den franska psykiatrin, men att han ändå tycker att den är rätt bra.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nu börjar det bli uppenbart varför detta inte ska förväxlas med vetenskapsjournalistik bara för att namnet på programmet råkar vara Vetenskapsradion. Intervjuerna med forskare, patienter och anhöriga är mycket välgjorda och nästan alla som får komma till tals har intressanta saker att bidra med. Utöver de kontroversiella figurerna som redan nämnts låter man också svenska forskare få kommentera det som sagts ganska ingående. På det stora hela så är det ett ganska bra debattprogram. Något som nästan helt saknas är däremot vetenskap. Vid några enstaka tillfällen nämns vetenskapliga studier om det som är frågeställningen för programmet, men på det stora hela är innehållet helt baserat på att folk tycker saker. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Frances tycker till exempel att det är absurt att nästan en fjärdedel av USA:s befolkning drabbas av en kortare eller längre episod av psykisk sjukdom varje år, och att det snarare borde röra sig om ungefär 5% av befolkningen. Detta har han säkert sina skäl till att tycka, men WHO:s <a href="http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=198847">data</a> ger snarare stöd för att det är Frances som är ute och cyklar. När man ändå intervjuade forskare från KI hade det ju kunnat vara klädsamt att intervjua Paul Lichtenstein som råkar forska om just prevalensen av ADHD och medicineringens effekt på suicidalitet (eller åtminstone läsa en <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24942388">artikel</a> eller <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24765712">två</a> på området), men istället nöjer man sig med en fransk psykiatrikers filosoferande om postmodernitet (Hans ord, inte mitt.) och vad hans magkänsla säger i frågan. I <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/598004?programid=412">avsnittet</a> om ADHD-medicineringens biverkningar (och ingen förnekar att dessa finns) gör man ett stort nummer av varningarna för att ADHD-medicinering skulle kunna leda till självmord, men man bemödar sig inte att försöka reda ut om de aktuella medicinerna faktiskt ökar risken för självmord. (Strattera <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18176331">verkar inte göra det</a> och metylfenidat är <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23777626">inte sämre</a> än Strattera, om någon undrade.) Efter att i flera avsnitt ha upprepat budskapet att det ökande antalet ADHD-diagnoser till så mycket som 5% av svenska pojkar måste vara en del av en överdiagnostik så nämndes i tisdagens avsnitt i förbigående en metaanalys som satte den verkliga prevalensen kring 7%, men då bara för att den franske psykiatrikern var mitt inne i sin utläggning om postmodernitet och behövde något att inte tro på. Vad gäller ambitionen att göra psykiatrin mer biologiskt grundad så är detta ett enormt ämne med flera egna tidskrifter och stora forskningsanslag, men det räcker inte att bara bestämma att DSM ska grundas på biologiska förklaringar av psykisk ohälsa om inte forskningen kan leverera svar. De omtalade och efterlängtade prykiatriska biomarkörerna har det hittills i år publicerats knappt <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=biomarkers+psychiatry">700 </a>vetenskapliga studier på, men inget av detta är validerade eller tillförlitliga metoder redo för praktiskt bruk. Att kritisera DSM för att inte inkludera kunskap som kanske aldrig kommer finnas är en smula fånigt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är förstås inget fel på lite debatt, eller ens att man alltid väljer att ge färgstarka stollar lite extra utrymme för att det gör lite torra ämnen som epidemiologi och psykiatri mer underhållande. Dessa är journalistiska överväganden som jag i grund och botten inte förstår mig på och därför inte lägger mig i. När det gäller just vetenskapsjournalistik så tänker jag sticka ut hakan och säga att den inte förtjänar sitt namn om man separerar den för mycket från vetenskap. Precis som den mysige franske psykiatrikern bedyrar att mysig fransk psykiatri kan vara bra trots att den är ganska ovetenskaplig så kan jag köpa att Vetenskapsradions serie om ADHD kanske är bra åsiktsjournalistik, men den är inkonsekvent, tramsig och ovetenskaplig.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-79321279622815207092015-08-09T08:46:00.000-07:002015-08-09T08:46:22.102-07:00Räkna med Gardasil<div style="text-align: justify;">
Idag hoppar TV4 inte helt oväntat på Svenska Dagbladets senaste försök att misstänkliggöra vaccinationsprogrammet mot HPV, avsett att förebygga livmoderhals- och nasofarynxcancer. Det hela började med att Ingrid Atterstam <a href="http://www.svd.se/eu-utreder-misstankta-biverkningar-av-cancervaccin">okritiskt varnade</a> för möjligheten att HPV-vaccin kan leda till de ovanliga syndromen POTS of CRPS. Bakgrunden är att man nu utreder detta samband trots att i stort sett ingenting talar för att det är verkligt, eftersom framför allt Japan valt att göra inskränkningar i vaccinationsprogrammet, trots<a href="http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(13)61831-0/fulltext"> svidande kritik</a> från forskarhåll. I en <a href="http://www.svd.se/rekordstor-vaccinnota-ar-morklagd--oacceptabelt/av/inger-atterstam-5Kf0">ny artikel</a> om hur upphandlingen av Gardasil gått till upprepar hon nu hur oroande dessa biverkningar är. Upphandlingen är intressant, särskilt med tanke på hur illa den förra sköttes, men som på beställning hakar nu TV4 på med ett <a href="http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/vaccinkostnader-m%C3%B6rkas-f%C3%B6r-skattebetalarna-3193810">inslag</a> om hur farliga biverkningar Gardasil har. TV4 har <a href="https://storify.com/PerKohler/kalla-fakta-och-gardasil">tidigare</a> sänt ett egenproducerat inslag om Gardasil där de genom att intervjua ett antal ökända tokstollar ger sken av att vaccinationen varken förebygger cancer eller är säkert. Den gången försökte man antyda att Gardasil ger Guillan-Barré (det gör det inte) och autism (självklart inte). Att HPV-vaccination minskar insjuknandet i cancer är a alla fall okontroversiellt:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOki1_msHheiHwGD-gmNsnp9hbbwn3fCI7S0V2TU8HyKmWVl8uoXqyG1YzbhyphenhyphenRkEuiKvx5OkY9-5O99XT4FOjWSWmbmGxpI13yRWNofnlJzqnGTPSDken5r-0xPpzn_kTQngwyw413lgoh/s1600/BIZUd9PCYAAbBYq.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="466" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOki1_msHheiHwGD-gmNsnp9hbbwn3fCI7S0V2TU8HyKmWVl8uoXqyG1YzbhyphenhyphenRkEuiKvx5OkY9-5O99XT4FOjWSWmbmGxpI13yRWNofnlJzqnGTPSDken5r-0xPpzn_kTQngwyw413lgoh/s640/BIZUd9PCYAAbBYq.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vad gäller CRPS så har det rapporterats hos allt som allt 230 stycken av de 8.75 miljoner flickor som vaccinerats i Japan, eller ett fall per 12 681 vaccinerade. Det kan ju låta oroande, men då ska man veta att CRPS har en incidens i normalbefolkningen på 26 fall per 100 000, dvs. ungefär dubbelt så vanligt. Det här skulle man kunna tolka som att Gardasil skyddar mot CRPS, men sannolikt är sambandet bara underrapporterat. Att CRPS skulle vara <i>vanligare </i>bland vaccinerade låter i alla fall inte helt rimligt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
POTS vet man inte riktigt hur vanligt det är, men en <a href="http://www.nature.com/nrneurol/journal/v8/n1/full/nrneurol.2011.187.html">uppskattning</a> säger ungefär 170 fall/100 000 individer/år. I Danmark har man fått upp ögonen för ett eventuellt samband mellan POTS och vaccinationer sedan <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25882168">17 flickor</a> drabbats av syndromet efter att ha fått Gardasil. Med tanke på de hundratusentals flickor som vaccinerats i Danmark är inte det så väldigt oroande. You do the maths.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det raljanta uttrycket <i>neojournalistik</i>, dvs. att aldrig kolla en story som helt uppenbart är för bra för att vara sann, är ungefär vidden av SvD:s och TV4:s vetenskapsjournalisters ambitioner. Med tanke på hur många som nästan säkert kommer undvika vaccinationer pga dessa senaste skitscoop är det fullt möjligt att SvD:s och Bonnierkoncernens journalister är mer skadliga för tonåringars hälsa än vaccin, och för säkerhets skull tänker jag inte kolla upp om det stämmer. Det låter så bra att jag tänker skriva det i alla fall. </div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-50492612194465245722015-08-07T03:39:00.000-07:002015-08-07T03:39:01.401-07:00Lite om att göra som alla andra gör<div style="text-align: justify;">
Brasklapp: Anders Hjern, professor i barnmedicin, har skrivit ett på alla sätt bättre <a href="http://www.dagenssamhalle.se/debatt/barnens-alder-gar-inte-att-avgoera-genom-roentgen-17262">inlägg</a> i denna debatt än jag förmår. Nedanstående är i alla fall min åsikt i ämnet.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<a href="http://detartrams.blogspot.se/2015/07/beroringstrack.html">Inlägget</a> jag skrev om åldersbedömningar av ensamkommande flyktingbarn för en dryg månad sedan stöter ideligen på patrull. För den som inte känner för att läsa det så handlar det om osäkerheten i de medicinska åldersbedömningar som en avsevärd del av svensk borgerlighet nu ropar efter. Invändningarna har varit två stycken, som upprepats in absurdum i mail, på facebook och twitter. Den första är att inte alla som är yngre än 18 egentligen är barn, enligt något mått som man gärna berättar om i 900 ord. Gärna med fina efterslängar av det här slaget:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTxqvkUI08agQtCZQqK3hJC9Xy2yVQP1mq68FAf9ikzbfQwYjgKvQ0AZTQVQzzQaVXR9S61pqcF0PJRGGCEVHaQ9Uo6UjF8r7CyQ55ZXMfL-wLELZsVxetrIhXyW18VA7ioOPvOKV0BwoE/s1600/jonas.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="156" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTxqvkUI08agQtCZQqK3hJC9Xy2yVQP1mq68FAf9ikzbfQwYjgKvQ0AZTQVQzzQaVXR9S61pqcF0PJRGGCEVHaQ9Uo6UjF8r7CyQ55ZXMfL-wLELZsVxetrIhXyW18VA7ioOPvOKV0BwoE/s320/jonas.png" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Och så kan man ju tycka. Man kan också tycka att Istanbul egentligen heter Konstantinopel, men nu har vi i alla fall bestämt att Istanbul heter Istanbul och att alla under 18 är barn. Vad du tycker i den frågan är inte så intressant i något sammanhang där dessa definitioner spelar någon roll, som t.ex. myndighetsbeslut. Det är bara är så.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Den andra invändningen är att medicinska åldersbestämningar ju används i andra länder, så då borde också Sverige göra det.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_0SVMNgzm57I8406oWI6TdRR_K6A5lxI4zGCMtJOzNP2lB1_ESCn7jYwITaM9ZqHI3QrpUoEMl3lOD00bBurTn_enP9DyaoaBQwj3ePs0SRvoKVXq53AlaV5QfbBvuq7mMDUuZaKfRuO0/s1600/jonas.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="140" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_0SVMNgzm57I8406oWI6TdRR_K6A5lxI4zGCMtJOzNP2lB1_ESCn7jYwITaM9ZqHI3QrpUoEMl3lOD00bBurTn_enP9DyaoaBQwj3ePs0SRvoKVXq53AlaV5QfbBvuq7mMDUuZaKfRuO0/s320/jonas.png" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGZ-43S9XUBbc8iOzxXFHc3xiu9XgXeXg2X52FZ8VEFGDcMVKQHZKbkg32R_TUvDKVCELCOXCguIdk-c028W5kD0lQIJXkck0uSgYtbW92osWIJsPK9LnmOtCuNbt_G5CqMYO4fgiMA-is/s1600/jonas.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="173" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGZ-43S9XUBbc8iOzxXFHc3xiu9XgXeXg2X52FZ8VEFGDcMVKQHZKbkg32R_TUvDKVCELCOXCguIdk-c028W5kD0lQIJXkck0uSgYtbW92osWIJsPK9LnmOtCuNbt_G5CqMYO4fgiMA-is/s320/jonas.png" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Av dessa två har nu den senare, som verkar sitta i Riksdagen för Centerpartiet, skrivit ett <a href="http://www.dagenssamhalle.se/debatt/boerja-kontrollera-aldern-pa-ensamkommande-barn-17257">inlägg</a> på Dagens Samhälle där han talar sig varm om medicinska ålderbedömningar, baserat på hur det politiska läget är i andra länder. Låt oss titta lite närmare på detta resonemang.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Till att börja med: Att säga att en åtgärd är lyckad bara för att den tillämpas i utlandet är befängt. Detta resonemang kan användas om vilken drakonisk politik som helst, för absurda resultat. Ta bara den politik du tycker sämst om i utlandet (Maoism? Nazism? Precis allt med belgisk politik?) och fråga dig varför vi inte kan göra likadant i Sverige, om man nu kan där borta. Det är klart att vi kan. Det skulle vara skit, men Yes we can!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Danielsson lyckas få in båda de huvudsakliga problemen med sitt resonemang i ett litet stycke:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
<span style="background-color: #fdf8f4; color: #333333; font-family: 'Open Sans', Arial, sans-serif; font-size: 15px; line-height: 24.6000003814697px;">Medan övriga EU-länder i betydande utsträckning gör exempelvis handleds- och tandröntgen för att med rimlig säkerhet fastställa åldern i tveksamma fall sker detta numera knappast alls i Sverige, bland annat beroende på stor tveksamhet från barnläkare och Barnläkarföreningen.</span></blockquote>
<div style="text-align: justify;">
Det första av intresse här är hur oviktigt han tycker att Barnläkarföreningens beslut att <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6225478">vägra utföra åldersbestämningar</a> är. Skälen för detta har han fått förklarat för sig av mig och andra många gånger tidigare, men han har konsekvent valt att beskriva det som ett utslag av svenskt högmod, eftersom ju andra länder har andra regler. Detta stämmer helt enkelt inte. Kritiken är minst lika hård i länder där man är mer nitisk med att tillämpa dessa metoder:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
1) I Storbritannien, som ofta framhålls som ett föredöme av förespråkarna för medicinska ålderbedömningar, har British Medical Association, British Dental Association, General Medical Council, Dental Council, Royal College of Paediatrics and Child Health, Royal College of Radiology samt<i> det egna hälsoministeriet</i>, Department of Health, <a href="http://bmb.oxfordjournals.org/content/102/1/17.short">protesterat eller reserverat</a> sig mot metoden. Eftersom metoderna som används är så osäkra har fler än 100 skadeståndsprocesser dragits igång av de som anser sig kunna visa att de fått felaktiga bedömningar, och Croydon <a href="http://www.theguardian.com/world/2013/may/17/council-asylum-seeker-children-classed-adults">dömdes för ett par år sedan</a> att betala ett skadestånd på 1.2 miljoner pund. Brittiska Home Office <a href="http://www.theguardian.com/uk/2012/feb/17/home-office-payout-child-asylum-seekers">dömdes 2010</a> att betala 2 miljoner pund i ett annat fall. Hur mycket pengar man sparar kan diskuteras.</div>
<div style="text-align: justify;">
2) Den norska motsvarigheten till SBU, Nasjonalt Kunnskapssenter, har utrett kvaliteten på åldersbedömningarna som sker där och det är<a href="http://www.kunnskapssenteret.no/186379/age-estimations-of-adolescent-refugees"> inte särskilt upplyftande läsning</a>.</div>
<div style="text-align: justify;">
3) Den spanska ombudsmannen <a href="https://www.defensordelpueblo.es/informe-monografico/menores-o-adultos-procedimientos-para-la-determinacion-de-la-edad-enero-2012/">varnar för metoden</a> och hur den används i Spanien. </div>
<div style="text-align: justify;">
4) European Society of Paediatric Endocrinonology har <a href="https://www.humanrights.gov.au/sites/default/files/content/ageassessment/submissions/Sir%20Al%20Aynsley-Green%20Kt%20(Submission%2038).pdf">dömt ut</a> radiologi som totalt värdelöst i åldersbestämningar och rekommenderar att det aldrig används.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Den här listan kan göras hur lång som helst, men poängen är denna: Metoderna som politiker och ledarskribenter skriker efter är skit. Inte bara inom Svea Rikes gränser, utan överallt på jorden. Att skit är olika populärt i olika länder påverkar inte det faktum att det är skit. Man kan polera en komocka hur länge man vill, men man kan aldrig spegla sig i den.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vilket för oss till den andra bristen i Danielssons resonemang, nämligen hans blinda tro på att röntgen "med rimlig säkerhet" kan fastställa åldern i tveksamma fall. Här utvecklar han sitt resonemang i ett senare stycke:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
<strong style="background-color: #fdf8f4; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: 'Open Sans', Arial, sans-serif; font-size: 15px; line-height: 24.6000003814697px;">Visst</strong><span style="background-color: #fdf8f4; color: #333333; font-family: 'Open Sans', Arial, sans-serif; font-size: 15px; line-height: 24.6000003814697px;"> finns det ett osäkerhetsintervall vid åldersbestämning, och även om rimliga skyddsintervall, till exempel ett år, används finns säkert risken att några 17-åringar varje år felaktigt klassas som över 18 år. Samtidigt skulle väldigt många fler – 100- eller tusentals – som är vuxna inte längre kunna söka asyl som barn om Sverige skulle anpassa sig till den åldersbedömningspraxis som övriga EU-länder tillämpar.</span></blockquote>
<div style="text-align: justify;">
Om vi lämnar Danielssons rätt empatilösa inställning att det inte går att göra en omelett utan att knäcka rätt många ägg åt sidan, så vilar hela detta resonemang på att vi känner till felmarginalen i våra mätmetoder och att dessa är rimliga. Båda dessa antaganden är felaktiga, vart och ett för sig, och blir inte sanna av att man slår samman dem. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>För vissa populationer</i> är felmarginalerna kända och ganska små, t.ex. engelska pojkar eller vita flickor från övre medelklassen i New England (just denna senare grupp kan låta orimligt specifik, men det var den population Gruelich och Pyle på 1940-talet utvecklade metoden som används i Sverige idag). Lyckligtvis är det väldigt ovanligt att barn behöver fly till Sverige från dessa områden. Andra populationer har också kända, men större felmarginaler. Det 95%-iga konfidensintervallet på pojkar från Marocko är lite drygt 3 år åt bägge hållen, och det finns grupper där man inte fått bättre standarddeviationer än 5 år. Ett halvt årtionde är rätt mycket för en tonåring. Nu pratar vi inte om rimlig säkerhet längre. Men det blir värre: Det är oftast flyktingar från länder där staten inte utfärdar tillförlitliga papper som berörs av den här sortens bedömningsproblematik, framför allt Afghanistan, Somalia och Eritrea. För dessa saknas det helt enkelt felmarginaler. Vi har ingen aning om vad en röntgenbild på en ung afghans handled eller visdomständer säger om vederbörandes ålder. Man kan lika gärna mäta avståndet mellan flyktingens örsnibbar, hur långt han kan spotta eller mängden grus i hans skor. Inget av detta säger något om hans ålder, men självklart så skulle vi kunna införa dessa som obligatoriska mått på ålder om bara tillräckligt många populistiska riksdagsmän vill det. Yes we can!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Allt detta för att Sverige ska "anpassa sig till den åldersbedömningspraxis som övriga EU-länder har." Som precis samtliga experter på området, i alla länder, är helt överens om är värdelös. Det framgår inte vari skadan att inte följa strömmen mot bättre vetande ligger, men anledningen till att vi med alla medel måste undvika att ge asyl till 19-åringar är alltså att det verkar som om Sverige är lite för bra, eller i alla fall inte tillräckligt dålig, på att lyssna på vetenskapen.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-27450553608671616482015-08-01T16:45:00.001-07:002015-08-02T07:43:50.202-07:00Kan man freebejsa jordgubbar?<div style="text-align: justify;">
Uppenbarligen borde jag oroa mig för jordgubbar. Det här visste jag förstås inte eftersom jag är för korkad för att leta efter orsaker att oroa mig, men Swedish Match säger att det är så. Förlåt, jag menar <a href="http://www.expressen.se/gt/har-kan-du-bestalla-en-kopp-kaffe--och-snus/">GT</a>, som inte på något sätt är en tidskrift man kan köpa annonsplats i åt sitt nya reklamjippo.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Artikeln i fråga handlar om att Swedish Match visst startat ett café i Göteborg där man visst kan snusa samtidigt som man dricker kaffe, helt utan att titta på hockey eller lyssna på Eddie Medusa samtidigt. Detta är uppenbarligen en grej. Nåväl. Som är brukligt när man ska sälja grejer så ska det förstås laboreras en del med var gränsen mellan halvsanning och förbannad lögn går, och för detta ändamål har GTs redaktion bidragit med en s.k. "faktaruta", lämpligt nog skriven av Swedish Matchs egen Eleni Tjernberg. Det fanns säkert ingen annan i hela världen som kunde gjort det åt dem.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8k9jeAIakjBCp8PlS_jQ9OcxOnxYj7xuTwnQwOgomyUQ6CL4vnG962okOss1YZzZM5Fe19A93FGnEnlmR2DAaeHopJzbvtPZol_N1tQqDb5LpBQl2RyoWvTMFR9ISpHsOV2nx3tN1mQUA/s1600/CLZCJdfWcAAFaL2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8k9jeAIakjBCp8PlS_jQ9OcxOnxYj7xuTwnQwOgomyUQ6CL4vnG962okOss1YZzZM5Fe19A93FGnEnlmR2DAaeHopJzbvtPZol_N1tQqDb5LpBQl2RyoWvTMFR9ISpHsOV2nx3tN1mQUA/s640/CLZCJdfWcAAFaL2.jpg" width="414" /></a></div>
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Skämta bara. Jag gör sånt gratis. Men GT ville ha någon från Swedish Match av någon outgrundlig anledning, so here we are. Så nu ska vi prata om jordgubbar.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jordgubbar är, som vilken pappskalle som helst inser, <a href="http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/rapporter/2015/kontroll-av-bekampningsmedelsrester-i-livsmedel-2013.pdf">helt ofarliga</a>. På Swedish Match är man inte pappskallar och vill därför jämföra sin favoritprodukt snus med just sådana. Därför skriver de i sin faktaruta i GT att "halten agrokemikalier i snus är hundra gånger lägre än vad som är tillåtet i jordgubbar". Det låter ju bra. Observera att halten inte är lägre än den i jordgubbar, utan lägre än den som är <i>tillåten</i>. I Livsmedelsverkets rapport som jag just länkade framgår att många jordgubbar på den svenska marknaden inte har mätbara halter av agrokemikalier alls, och ingen har mer än 6% av det tillåtna värdet. Tror jag, för Swedish Match aktar sig noga för att redovisa hur mycket boscalid som faktiskt förekommer i deras produkter på sin <a href="http://www.swedishmatch.com/sv/Snus-och-halsa/GOTHIATEK/GOTHIATEK-standard/">hemsida</a> om just icke önskvärda ämnen. Men vi kan ju lita på deras ord. Just jämförelsen med jordgubbar är i alla fall så relevant att Swedish Match använde den redan i Januari i en annan <a href="http://nwt.se/inkommande/2015/01/05/lat-snusfornuftet-galla">artikel</a> med stort samhällsintresse. Det är märkligt vad som blir viktigt när en testpanel tagit fram ens talking points. Så jämfört med sinnevärldens jordgubbar är snus,,, inte så gott med glass, antar jag. Jag har faktiskt ingen aning, jag har aldrig snusat. Eller bett främlingar på stan att visa pattarna eller lyssnat på Ultima Thule. Jag dömer ingen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men vänta, det finns mer! Swedish Match älskar nämligen att jämföra sina produkter med det absolut sämsta som finns, toxikologimässigt. Detta enligt samma logik som att Staffan Tällberg inte är han som kom åtta i OS-backhoppningen 1988, utan hjälten som kom femtio platser före Eddie the Eagle. Så håll i hatten!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Därför blir det relevant att upplysa oss om att 100 gram bacon innehåller mer nitrosaminoglukaner än 17 snusdosor. Sjutton! Varför jämför man just med bacon, då? För att ingen på Swedish Match kunde komma på ett livsmedel med mer nitrosaminoglukaner än bacon, förstås. Och varför jämför man mängden bensopyrener snus med den i just grillat kött? För att kommitten som skrev faktarutan inte hittade något räligare att jämföra med. Hade det varit möjligt hade faktarutan innehållit ett fullständigt korrekt påpekande att Göteborgs Rapé ("rapé" betyder "riven" på franska, har jag lärt mig av en noggrant formulerad faktaruta i GT) innehåller mindre polonium än Alexander Litvinenko.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Snus innehåller massor av tungmetaller. Men, det här borde alla som följt den här bloggen kunna nu: Det är den dos man faktiskt får i sig som spelar roll. Man äter inte så mycket snus. En prilla är rätt liten, så dosen blir inte så stor. Sålunda måste man äta hela tre dosor snus för att komma upp i samma dos krom som från 100 gram "frukt och grönsaker", enligt någon okänd mätning av frukt och grönsaker som Swedish Match inte råkar vilja dela med sig av. Men vi kan ju lita på dem.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nu tänker ni så här: "Vänta ett tag här, Per. Du har aldrig snusat. Eller kastat ölflaskor på bögar. Fattar du inte att man <i>snusar</i> snus, inte äter det?" Fråga inte mig, säger jag. Det står i en faktaruta i GT att snus ska jämföras med livsmedel så då får ni väl äta det. Självklart blir doserna annorlunda om man av någon idiotisk anledning liksom bara gömmer maten under läppen! Ni missade en. Fan vad Kid Rock är bra asså.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vilket för oss till den riktigt intressanta frågan: Är det <i>farligt</i> att snusa? Det beror, som Swedish Match väldigt gärna <a href="http://www.dagenssamhalle.se/debatt/regeringen-gynnar-roekare-och-sviker-snusare-11201">påpekar</a> (Nämen se där, samma författare som pratade om jordgubbar ovan, vilket sammanträffande!), på vad man jämför med. Snus är definitivt mindre farligt än rökning. På det stora hela är det säkert inte mer farligt än mopeder, IS och Jan Guillou och sånt där som ungdomar nuförtiden håller på med. Men snus leder ju faktiskt till cancer, <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18598931">ibland</a>. Detta är något det <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19638245/">skrapas en hel del</a> med den vetenskapliga foten om, men det ska tas med en rejäl <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19840371">nypa</a> salt. Om man aldrig har rökt och började snusa efter ett visst datum så blir riskökningen nämligen inte signifikant. Fast ändå iögonenfallande <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18412245">stor</a>. Vad jag försöker säga är att vi alla väljer vad vi skriver i våra faktarutor. En del mer selektivt än andra. Det skulle onekligen vara intressant att se om Swedish Match vågar gå emot Folkhälsomyndighetens <a href="http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12261/a200515snusrapport0512yy.pdf">bedömning</a> av snusets farliget.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jordgubbar, däremot, verkar inte ta död på folk, och Swedish Match innehåller högre halter av journalistik än GT.<br />
<br />
<b>Edit:</b> En tidigare version av denna blogg post kan eventuellt ha blandat ihop Göteborgs Tidningar med en dagstidning som representeras av en stiliserad bild på en individ i släktet <i>hymenoptera</i>. Dessa är uppenbarligen två helt olika tidningar och ingen skugga ska förstås falla på denna andra tidskrifts rigorösa journalistiska standard.<br />
<br />
<b>Edit 2:</b> Nu har GT tagit bort faktarutan för att inte framstå som för taffliga. Har därför lagt till en screenshot på rutan.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-16739530677678720512015-07-19T12:57:00.001-07:002015-07-19T12:57:29.288-07:00Go for the eyes, Boo!<div style="text-align: justify;">
Det finns egentligen bara två personer jag tycker är lika mig. Den ene är min bror och han är, well, väldigt lik mig. Fast kortare och mer välvårdad. Den andra är Isobel. Älskade Iso. Eftersom hon inte alls ser ut som mig (men har samma organisatoriska förmåga, I assure you) så ska jag visa en bild på 'na:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixPLXIOU9DGzVgdHOF2UqE2X4mbTG2bS7VrjKH8Hd1PiQgDjSWHrYVygoU-nPEN5D5NbD9WawAwccbiKlCri2uknHauuNOiUJo5YYQliwTfSgoQmpkIehWa1n4vXxyR8IK8z8ok1Y_grbW/s1600/iso.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="293" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixPLXIOU9DGzVgdHOF2UqE2X4mbTG2bS7VrjKH8Hd1PiQgDjSWHrYVygoU-nPEN5D5NbD9WawAwccbiKlCri2uknHauuNOiUJo5YYQliwTfSgoQmpkIehWa1n4vXxyR8IK8z8ok1Y_grbW/s320/iso.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nu tänker ni kanske "Men det där är ju en framstående opinionsbildares bylinebild!" (vilket är sant) eller "Jaha så Per vill bara påminna oss om att hans vänner är granna" (också sant), men se så ligger det inte till för nu ska vi prata om igenkänning och vad det innebär och för att liksom lura in er i det så lovar jag att skriva lite om Isobels nuna. Jag är begåvad på det viset. Men först ett par ord om bildigenkänning.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Datorer har varit fruktansvärt dåliga på att känna igen vad en bild föreställer, även om de håller på att bli dramatiskt mycket bättre. Att förstå att en bild på en häst är en bild på en häst är trivialt för de flesta människor, men vad som skiljer hästpixlar från t.ex. hundpixlar kan vara rätt knivigt för ett datorprogram. Och då har vi inte kommit in på problemet med att skilja hästpixlar från ryttarpixlarna som kanske befinner sig i samma bild. Är det fortfarande en bild av en häst eller av ett ekipage eller vad? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Eftersom apparater med hjärnor ("folk") är så mycket bättre på att känna igen bilder än apparater utan hjärnor (folks datorer) så är det lockande att försöka datorer klassificera bilder som hjärnor gör. Detta är ett artificiellt neuralt nätverk (ANN) och den enkla versionen lyder som följer: Ett program får simulera ett antal låtsasneuron, som är ordnade i två eller flera lager i ett elegant tomrum som vi kan tänka på som en väldigt stiliserad hjärna om vi vill. Och det vill vi. Sedan matar man den i stort sett helt orealistiska hjärnan med en massa bilder på t.ex. hästar och låter den veta att det enda bilderna har gemensamt är att de föreställer just hästar. Lista ut vari hästigheten ligger! Chop chop!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är nu det börjar bli intressant. Hittepåneuronen ligger som sagt travade i lager, som en tårta. Det första lagret, själva tårtbottnen, är det som matas med den ursprungliga bilden. Det sista lagret - vispgrädden - är det som producerar hittepåhjärnans output, t.ex. svaret på frågan om en bild föreställer en häst eller inte. Det finns många sätt att göra en gräddtårta, men det genomgående temat är att ju högre upp man kommer genom de olika lagren, desto mer komplicerade särdrag identifieras i bilden. Långt ner trålas efter egenskaper som t.ex. huruvida ett fält är mörkt eller ljust, om en kontur är ett hörn eller en linje, osv. Längre upp mot jordgubbarna kan neuronen försöka reda ut om en viss uppsättning ränder är en fjäder eller en hästman.<br />
<br />
Det de olika lagren gör är att de letar efter en statistisk egenskap med det otympliga svenska namnet <i>framträdandeaktighet </i>eller det betydligt elegantare engelska <i>saliency. </i>Jag har skrivit om detta <a href="http://detartrams.blogspot.se/2014/10/nastan-allt-jag-kan-om-schizofrena.html">i ett annat sammanhang</a> förrut, men här menas att en samling pixlar blir mer framträdandeaktiga ju lägre sannolikheten är att de skulle ha ordnat sig på ett visst sätt. Några pixlar kan råka bilda en linje av ren slump då och då, men att många pixlar ska råka bilda en väldigt lång och regelbunden linje är väldigt osannolikt. Att extremt många pixlar ska råka ordna sig till en bild av Ina Scott som vinner Prix d'Amerique är alldeles fenomenalt osannolikt och därmed alldeles fenomenalt framträdandeaktigt.<br />
<br />
Alla föreställande bilder innehåller massvis av alldeles enastående osannolika särdrag, men visar man det neurala nätverket tillräckligt många bilder på hästar så börjar det fatta vilka särdrag som är hästlika. Detta fungerar förvånansvärt bra. Här har man matat ett ANN tränat för att känna igen hundar med en bild (den övre bilden) och låtit den producera en ny bild där de pixlar den tycker är väldigt hundaktiga är ljusa och ovidkommande pixlar är mörka:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXacE3DKqETN2N9v5Ep0_YKbWml783XjUsFqsVp26iGHo-z6EdCf9DlH1u6u_yWH0pSpuIulQsQOso27PJCos7CeG4sfmOjKN2ubpQP7C-XApzsfyuCM6rN5xBlPG0J4m7xoibvPFfAwpg/s1600/hund.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXacE3DKqETN2N9v5Ep0_YKbWml783XjUsFqsVp26iGHo-z6EdCf9DlH1u6u_yWH0pSpuIulQsQOso27PJCos7CeG4sfmOjKN2ubpQP7C-XApzsfyuCM6rN5xBlPG0J4m7xoibvPFfAwpg/s320/hund.jpg" width="247" /></a></div>
<br />
Sådana här program klarar av att sätta rätt etikett på bilder ungefär lika ofta som människor, i alla fall om man begränsar sig till enklare motiv. En lite <a href="http://arxiv.org/pdf/1412.1897v4.pdf">konstig sak</a>, däremot, är hur fruktansvärt säkra på sin sak de här nätverken är när de helt uppenbart har katastrofalt fel:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjacBYdo1ozYEfqcFVLfOEe57lGk3tXeXdGz07cgm1RCieUhjROGp3pzbbQht5JedJnhsIkyei4kfVTtlYNmUt2eWiptgL279FgKMYDrUVsz6QMNvmzcf28L0yB8Ag2IuqgDQ5rhvsvzhdt/s1600/pingvin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="182" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjacBYdo1ozYEfqcFVLfOEe57lGk3tXeXdGz07cgm1RCieUhjROGp3pzbbQht5JedJnhsIkyei4kfVTtlYNmUt2eWiptgL279FgKMYDrUVsz6QMNvmzcf28L0yB8Ag2IuqgDQ5rhvsvzhdt/s320/pingvin.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
I det vänstra fallet klarar programmet av att med 99.99% säkerhet säga att en bild på en gitarr föreställer en gitarr och en på en pingvin föreställer en pingvin. Gott så. Men i det högra fallet så matar man samma program med ett par nonsensbilder som det med lika stor säkerhet kallar för gitarr respektive pingvin. Det finns två uppenbara tolkningar av detta, som inte nödvändigtvis är ömsesidigt uteslutande: 1) Datorsimuleringar är fortfarande riktigt korkade, och 2) Kanske blir människor lika lurade som datorsimuleringar ibland.<br />
<br />
Jaja, hur som helst. En gång för vad som känns som väldigt länge sedan så åt jag i alla fall middag med Isobel. Detta var i samband med en akutplacering jag hade gjort som läkarkandidat (det var med andra ord inte så länge sedan, <i>egentligen</i>) där en Tråkig Och Ointressant Patient Som Kandidaten Kan Ta Hand Om Själv plötsligt började bete sig konstigt och ha <i>framträdandeaktigt </i>olikstora pupiller. Vad som orsakade detta ska vi inte gå in på här, men det slutade inte bättre än att den nu inte alls tråkiga patienten skickades urakut till neurokirurgen och kandidaten gick och drack kaffe väldigt mycket snabbare än vad som är socialt påbjudet. Vid middagen ett par dagar senare påpekade därför den nu lugnare kandidaten att Isobels pupiller faktiskt också är olika stora, men att detta verkar vara permanent och knappast tillräckliga skäl att ringa NK-jouren. De andra närvarande vid middagen försökte sitt allra bästa att se skillnaden i pupillstorlek själva, men verkade inte så övertygade. Ett klassiskt fall av att tidigare erfarenheter primat en att se något som kanske eller kanske inte finns där, även känt som att alla problem ser ut som spikar om allt man har är en hammare. Även om jag står fast vid att jag hade rätt och David bara inte tittade tillräckligt noga. Ni kan ju titta på bilden själv om ni inte tror mig. De är olika stora.<br />
<br />
Det är inget att skämmas för, det händer den bäste. Även de bästa neurala nätverken, faktiskt. En grupp forskare i Oxford tränade en massa nätverk att känna igen olika saker, som citroner, rävar och tvättmaskiner. Sedan matade man dem med bilder på rent brus (det vi vanliga dödliga kallar <i>myrornas krig</i> när det dyker upp på teve) och lät nätverken förstärka de särdrag som av ren slump liknade en citron eller räv eller vad det nu var det allra minsta lilla. Och sedan börja om. Det som liknade en citron aldrig så lite i början blev mer och mer citronlikt för varje ny vända och till slut fick man rätt igenkännbara citroner. När livet inte gav det neurala nätverket citroner så blev det i alla fall lemonad till slut:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3x3GQ-TzOXC1SA3zB8AnqzzGnfAXe_6rhcMhe5Opqiq4ReTNS9q5-C6IrmTNUxK0GLMTo7pg29Sqhvcg1t0g6kIVcactisle0DSUAfo4CHjB4V_o82xcXHmLLz6lEsU2chwU5PEQNqCSV/s1600/brus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="464" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3x3GQ-TzOXC1SA3zB8AnqzzGnfAXe_6rhcMhe5Opqiq4ReTNS9q5-C6IrmTNUxK0GLMTo7pg29Sqhvcg1t0g6kIVcactisle0DSUAfo4CHjB4V_o82xcXHmLLz6lEsU2chwU5PEQNqCSV/s640/brus.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Många känner nog igen det här från bilderna från det neurala nätverket <a href="http://psychic-vr-lab.com/deepdream/">Deep Dream</a> som fyllt medierna med rubriker om att "datorer drömmer" och dylikt de senaste veckorna. Eftersom man numer kan ladda upp sina egna bilder till Deep Dream så ville jag veta vad den tyckte om Isobels ögon. Den... var inte till någon hjälp:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKm28cEvtE0N5yB3i1-pI3Rt_jAhIRnP8-S8VVKDhUHisnc12lOby8ureOQZ81AkCarNhdg2Et5NGGTQFGmbHHOcz149RezOFWXDhngyfk9pOzqpeSap8rhfSvXnRyNzmCrOU1dWiDyOJB/s1600/%25C3%25B6gon.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="584" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKm28cEvtE0N5yB3i1-pI3Rt_jAhIRnP8-S8VVKDhUHisnc12lOby8ureOQZ81AkCarNhdg2Et5NGGTQFGmbHHOcz149RezOFWXDhngyfk9pOzqpeSap8rhfSvXnRyNzmCrOU1dWiDyOJB/s640/%25C3%25B6gon.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Hon har hundar i sitt hår som bara ett neuralt nätverk på en googleserver kan se! Aja, ibland ser man saker som inte finns där, men tiotusenkronorsfrågan är ju egentligen: Om nu en datorsimulering klarar av att göra samma saker rätt som en människa samt dessutom begår samma misstag, kan det vara så att simuleringen och människan gör samma sak?<br />
<br />
Glad att ni frågade!<br />
<br />
I en brand spanking new <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26167904">artikel</a> i Nature Neuroscience resonerar ett par forskare vid UCSD så här: Alla sensoriska kretsar i hjärnbarken är ordnade som en väldigt specifik slags gräddtårta. I lager 2 och 3 finns excitatoriska neuron som tar emot "obehandlad" sensorisk information från lager 4, liknande de bilder man matar de artificiella neurala nätverken med. Lager 2/3 tar också emot input från lager 1, vilket är ett senare steg, ett lager av tårtan som så att säga ligger närmare jordgubbarna. Är det möjligt att lura ett djur att "se" saker som inte finns genom att träna cellerna i lager 1, utan att påverka cellerna i lager 4?<br />
<br />
Genom att låta möss springa på ett rullband medan man skapade en synvilla som lurade musen att den sprang snett så tränade man upp en grupp celler i en del av hjärnan som heter retrospleniala kärnan (ingen fara, jag har inte heller hört talas om den). Dessa har den lite lustiga egenheten att de skickar information vidare till lager 1 <i>men inte lager 4</i> i den del av syncortex som kallas V1, vilket hade effekten att L4-cellerna minskade sin aktivitet som svar på synvillan medan L1-cellerna ökade sin aktivitet för den. Trots detta fortsatte L2/3-cellerna i V1 att reagera adekvat på synvillan. Detta tolkar de som att V1 primats att tolka vissa synintryck som just den synvillan, att de så att säga satt en hammare i handen på någon i en värld full av spikar. (Hemläxa: Ta en titt på den artikeln och förklara vad den har att säga om den vit- och guldfärgade <a href="http://detartrams.blogspot.se/2015/02/stirra-er-inte-blinda-pa-klanningen.html">klänningen</a>.)<br />
<br />
Det här ger en del stöd åt att Deep Dream kanske fungerar som en riktig hjärna på ett grundläggande sätt. Utöver att neurala nätverk går hjälpligt som en anka och kvackar lika illa som en anka så verkar det som om de behandlar information på samma sätt som ankors nervceller gör.<br />
<br />
Dessutom har David fel.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-3449127148086555562015-07-05T15:20:00.000-07:002015-07-05T15:20:06.109-07:00Beröringsträck<div style="text-align: justify;">
På kort tid har både SvD:s <a href="http://www.svd.se/en-god-invandringspolitik/av/per-gudmundson">Per Gudmundsson</a> och nu Expressens <a href="http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/">Anna Dahlberg</a> raljerat över det hot de ser i ensamkommande flyktingbarn i allmänhet och att dessa nog inte riktigt är att betrakta som barn <i>egentligen</i>. Som Gudmundsson uttrycker det:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: georgia, serif; font-size: 18px; line-height: 27px;">Begreppet barn är förvisso inte heller perfekt. Genomsnittligt handlar det snarare om ynglingar. Mer än hälften är enligt statistiken 16 år eller mer. </span></blockquote>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det framgår inte exakt vari problemet med att kalla en 16-åring för barn ligger - 16 är fortfarande mindre än 18 och FN:s barnkonvention har inte radikalt skrivits om såvitt jag vet - men att Gudmundsson ställer sig ytterst tveksam till just dessa flyktingar framgår med all önskvärd tydlighet. Dahlberg menar att det är för tyst om frågan, baserat på att den visst inte tog så stor plats i Almedalen som den <a href="http://goteborg.etc.se/debatt/vard-ensamkommande-flyktingbarn">gjort</a> på <a href="http://www.svd.se/debatt-om-ensamkommande-flyktingbarn">svensk</a> <a href="http://www.di.se/artiklar/2015/6/25/ledare-slut-pa-dagdrommarna-om-migrationspolitiken/">dagspress</a> <a href="http://www.smp.se/vaxjo/brist-pa-bostader-for-ensamkommande-flyktingbarn/">debattsidor</a> <a href="http://www.vf.se/asikter/ledare/flyktingbarn-ar-big-business">sedan</a> i <a href="http://www.svd.se/hur-manga-ensamkommande-barn-ar-vuxna">vintras</a>. Då är i och för sig hårdare tag mot EU-migranter och flyktingar något av en hjärtefråga för just Dahlberg, som ägnat en tredjedel av sina ledare åt ämnet sedan hon listade det som en av årets största utmaningar i Januari. Även hon tvivlar på åldern hos ensamkommande flyktingbarn och ropar därför på fler medicinska bedömningar. Detta är i sig inget nytt. Redan 2012 <a href="http://www.dn.se/debatt/unga-man-over-18-ar-ska-inte-behandlas-som-barn/">försökte</a> en centerpartistisk riksdagsledamot ifrågasätta de ensamkommande flyktingbarnens ålder och frågan har blivit en borgerlig paradgren. Lägst får man nog säga att Merit Wager på SvD <a href="http://www.svd.se/hur-manga-ensamkommande-barn-ar-vuxna">sjunkit</a>, som i höstas bidrog med en tour de force i selection bias för att försöka antyda att inte bara några utan rent av de flesta ensamkommande flyktingbarn är över 18:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: 'Sueca Text', georgia, serif; font-size: 18px; line-height: 27px;">327 av de 637 (51 procent) ensamkommande asylsökande som sade sig vara minderåriga och kom till ett danskt asylcenter under åren 2011 och 2012, visade sig efter rättsmedicinsk undersökning ha ljugit om sin ålder, och var över 18 år. De första fyra månaderna 2013 var tre av fyra (75 procent) testade flyktingbarn över 18 år, enligt Justitieministeriets statistik.</span></blockquote>
<div style="text-align: justify;">
Om man bortser från det bisarra urvalet av studieunderlag, så verkar det föreligga något slags kognitiv dissonans på SvD:s ledarsida: Å ena sidan menar Gudmundsson att det faktum att de flesta flyktingbarnen är i övre tonåren tyder på att det skulle vara något fuffens i görningen. (Att en 16-åring har bättre förutsättningar att ta sig ensam från Afghanistan till Säffle än en femåring verkar inte ha fallit honom in.) Å andra sidan verkar Wager på allvar mena att det är nästan omöjligt att en flykting kan vara under 18. De skulle gärna kunna snacka och tänka igenom det där med att flyktingars åldrar bör vara jämnt fördelade mellan 0 och 99 år och vad det kan tänkas betyda för våra antaganden om dem. Lite av den beröringsskräck Dahlberg oroar sig för i <a href="http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vi-maste-valja-vag-i-flyktingpolitiken/">tid</a> och <a href="http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/okad-ojamlikhet-ar-ett-problem-for-hogern/">otid</a> skulle kanske vara klädsam. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="twitter-tweet" lang="en">
<div dir="ltr" lang="sv">
Jag tycker att vi måste prata om ledarskribenter som tycker vi måste prata om saker som alla pratar om hela tiden.</div>
— Nils Karlsson (@FilosofenNils) <a href="https://twitter.com/FilosofenNils/status/617669113754832896">July 5, 2015</a></blockquote>
<script async="" charset="utf-8" src="//platform.twitter.com/widgets.js"></script>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Hur som helst. Sedan var det det här med medicinska ålderbestämningar av ensamkommande flyktingbarn. Den korta versionen är att de är riktigt dåliga, men att man med röntgen av handleder eller tänder kan få en fingervisning i oklara fall, <i>om man kompletterar med andra uppgifter</i>. FN:S barnkonvention tar inte i sig upp åldersbestämningar i sådana här fall, men i kommentar 6 förtydligas att</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Identification measures
include age assessment and should not only take into account the physical
appearance of the individual, but also his or her psychological maturity.
Moreover, the assessment must be conducted in a scientific,
safe, child and gender-sensitive, fair manner, avoiding any risk of violation
of the physical integrity of the child and giving due respect to
human dignity"</blockquote>
Separated Children in Europe Programme, som bl.a. samarbetar med UNHCR, skriver att:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Age assessment procedures
should be undertaken only as a measure of last resort, once informed
consent has been obtained. Professionals who are independent and
have appropriate expertise and familiarity with the child’s ethnic and
cultural background, should undertake the assessment using a multidisciplinary
approach. Assessments should never be forced or culturally
inappropriate and must respect the dignity of the individual. In cases of
doubt, a person who says he or she is ,18 years of age should be
treated as a child."</blockquote>
Bägge dessa organ understryker de vetenskapliga svårigheterna i dessa bedömningar samt de humanitära hänsyn det raljeras över på svenska ledarsidor. Folkrättsforskaren Gregor Noll beskrev det centrala vetenskapliga problemet väl i <a href="http://xn--lkartidningen-bfb.se/Opinion/Debatt/2014/07/Sluta-med-radiologiska-bedomningar-av-ensamkommande-barn/">Läkartidningen</a> förra året: När det inte finns tillräcklig dokumentering av ålder letar vi efter andra metoder för att verifiera ålder. De tillgängliga metoderna kan bara valideras på befolkningar med god dokumentation av ålder och resultaten skiljer sig avsevärt mellan olika befolkningar. Metoden är därför bara användbar för de flyktingar som inte behöver den. Joseph Heller hade inte kunnat skriva det bättre.<br />
<br />
Problemet är alltså detta: När man bedömer skelettålder med röntgen så tittar man efter sammanväxningen av vissa ben, vilka var och en typiskt sker vid en viss ålder. Utslaget på hela mänskligheten är variationen stor, men för vissa väldefinierade grupper är intervallen rätt små. Om man jämför studier på olika populationer så ser man att t.ex. engelsmän och pakistanier skiljer sig åt ganska mycket:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhFnOrJRIudjWDydc0vUVXpd4PmGxcwMlsBAZ-PK21KUSP-s9wiKeDL8PrjDisbAGuzzxZKB0qrg1qdE0ppqF3nukr8hyphenhyphenxvJgNZWort0D_hPmHF-TMQybeugm5BuPlGnlaX0Fus0EZef29/s1600/ben.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="440" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhFnOrJRIudjWDydc0vUVXpd4PmGxcwMlsBAZ-PK21KUSP-s9wiKeDL8PrjDisbAGuzzxZKB0qrg1qdE0ppqF3nukr8hyphenhyphenxvJgNZWort0D_hPmHF-TMQybeugm5BuPlGnlaX0Fus0EZef29/s640/ben.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Den populäraste metoden för den här typen av åldersbedömningar (och den metod som verkar användas i Sverige) är den s.k. Greulich-Pyle-metoden, som typiskt kan avgöra 18-årsfrågan med en genomsnittlig felmarginal på ca. ett år och standarddeviationer mellan sisådär 1.5 och 5 år. Som exempel kan nämnas en spansk-marockansk <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16182943">studie</a> som fick följande resultat, trots betydligt mer rigorös metodik än Migrationsverket kan skryta med:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhab2mw8m2EFsijD1jx0B_Oj05teqqYyIW3c_iFszwEyWFqWGHh-ruP4-Y8S4ULJplsPJUw6SwsDSlFKch149OxIHjw9A23ti-UyhyphenhyphenSsQ8Vjocdy80nVMqGRbxVxxXzwLYVrvapLKEVD4d1/s1600/greulich.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="377" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhab2mw8m2EFsijD1jx0B_Oj05teqqYyIW3c_iFszwEyWFqWGHh-ruP4-Y8S4ULJplsPJUw6SwsDSlFKch149OxIHjw9A23ti-UyhyphenhyphenSsQ8Vjocdy80nVMqGRbxVxxXzwLYVrvapLKEVD4d1/s640/greulich.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Ibland missar radiologer målet med 7 år. Det är ungefär lika dåligt som vanliga dödliga klarar samma uppgift genom att bara <a href="http://roar.uel.ac.uk/608/1/Lanitis,%20A%20(2004)%20IEEE%20TSMC%2034%20(1)%20621-8.pdf">titta på ansikten</a>. (Värt att notera är att alla metoder tenderar att överskatta ålder, vilket kanske förklarar SvDs, Avpixlats, med fleras besatthet med att ensamkommande flyktingbarn verkar äldre än de är.) En <a href="http://www.legalmedicinejournal.com/article/S1344-6223(11)00021-6/abstract">metaanalys </a>av studier på den mest välbeskrivna grupp människor som finns - vita europeiska män - kom fram till att alla radiologiska metoder för åldersbestämning man tittat på var undermåliga och att Greulich-Pyle var den sämsta av dessa.<br />
<br />
Samtliga dessa studier är gjorda på friska, välnärda personer. När vi sedan använder samma metod på barn som ibland befunnit sig på flykt ensamma i flera år så gör vi en hel del antaganden som vi inte har stöd för i någon forskning. Nej, det är inte alla som ätit tre mål mat om dagen och borstat tänderna varje kväll när de varit hemlösa i Teheran, förstås, men det spelar kanske mindre roll när metoden man använder är anpassad för en helt annan population en den flykting som råkar ut för den, och i vilket fall som helst slår på flera år, i bästa fall. En <a href="http://bmb.oxfordjournals.org/content/102/1/17.full">grupp brittiska forskare</a> kallar metoden oetisk, ovetenskaplig och möjligtvis olaglig, men svenska ledarsidor tuffar på.<br />
<br />
Kickern här är detta: Katastrofen vi ska försöka undvika med detta otyg är alltså att vi kanske råkar ge lite för många flyktingar asyl från krig och förföljelse. Det skrivs på allvar ledare som varnar oss för att bli <i>för goda</i> och det måste man kanske stå ut med, men måste de vara så förtvivlat korkade?</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-4104750184006838212015-07-03T01:17:00.002-07:002015-07-03T01:17:09.942-07:00I think I smell a rat<div style="text-align: justify;">
Bloggen har legat nere ett tag eftersom jag varit upptagen med att <s>rädda världen</s> dricka öl och gräla på teven, men en färsk <a href="http://www.cell.com/current-biology/fulltext/S0960-9822(15)00651-X">artikel</a> i Current Biology är för rolig för att passera utan kommentar. I en rätt sanslös kombination av vad som mycket väl kan vara trams, men i så fall teoretiskt väl underbyggt trams ställs den lite oväntade frågan: <i>Sniffar autistiska barn konstigt på lukter?</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: justify;">
Redan här är det nog rimligt att fråga sig om det inte bara är pappskallar som behöver ett svar på den frågan, och så är det kanske, men artikeln handlar alltså egentligen om en mycket intressantare fråga: <i>Är maladaptiv sensimotorisk kontroll en central egenskap i autism?</i> Fast den frågan innehåller för mycket fikonspråk för att vara begriplig, så de skrev en artikel om att lukta på rutten fisk istället.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
And now for something completely different.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
1994 kom det ut en riktigt bra <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8182467?dopt=Abstract">artikel</a>. I den lät man folk öva in att flytta ett handtag kopplad till en robotarm (författarna använder namnet <i>manipulandum</i>, trots att de råkar vara fullständigt vettigt folk) till ett visst mål, tills de klarade av att göra det snabbt och utan fel. Sedan lade man till krafter på handtaget genom robotarmen, så att det kändes som om det rörde sig genom ett kraftfält. Alla försökspersoner blev nu urusla på att träffa målet och blev tvungna att lära om uppgiften. Detta var ett försök att återskapa förutsättningar liknande de en bebis har när den börjar försöka greppa saker vid ca. tre månaders ålder. Alla som sett bebismotorik vet att de är små bonsaipuckon som inte klarar av att göra någonting bra. Hypotesen i studien var att detta beror på att motoriskt naiva individer saknar en modell av verkligheten, dit variabler som gravitation (eller andra, konstgjorda kraftfält i robotarmar), tröghet, muskelstyrka, osv. kombineras med observationer av omvärlden för att styra t.ex. en hand. Genom att ändra det "kraftfält" som verkade på handtaget kunde man manipulera och studera den modell för handtagsflyttning försökspersonerna byggde upp, sedermera döpt till <i>internal action model</i>. (György Buszaki har skrivit en trevlig och karaktärstypiskt pretentiös liten text om sådana <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25752314">här</a>.)</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nu sitter alla matematiker och ingenjörer i publiken och skrockar <i>Men det där är ju bara kontrollteori!</i> för sig själva. Ja, det är det. Allt det här gjorde <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Karl_Johan_%C3%85str%C3%B6m">Karl Johan Åström</a> för ett halvt sekel sedan och <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Lev_Pontryagin">Lev Pontryagin</a> före honom, men för mycket mer korkade system, som termostater och luftvärnsrobotar. För system med relativt få <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Degrees_of_freedom_(mechanics)">frihetsgrader</a> är det ganska rättframt att skapa något sätt att kontrollera det som inte missar målet allt för mycket. (En termostat har en grads frihet: högre eller lägre temperatur. En bil kan ha två: Hastighet och att svänga höger eller vänster. För varje led i en arm tillkommer en frihetsgrad för varje riktning den leden kan röra sig framåt och bakåt i, vilket är många. Och så vidare tills du har en tioarmad bläckfisk som spelar munspel.) Inom lite mer avancerad robotik är detta fortfarande ett stort problem, vilket framgår ganska väl av denna samling katastrofala misslyckanden med saker människor hade klarat utan att ens försöka:<br />
<br />
<div id="fb-root">
</div>
<script>(function(d, s, id) { var js, fjs = d.getElementsByTagName(s)[0]; if (d.getElementById(id)) return; js = d.createElement(s); js.id = id; js.src = "//connect.facebook.net/sv_SE/sdk.js#xfbml=1&version=v2.3"; fjs.parentNode.insertBefore(js, fjs);}(document, 'script', 'facebook-jssdk'));</script><br />
<div class="fb-video" data-allowfullscreen="1" data-href="/DeusEx/videos/vb.119442141442476/827549117298438/?type=1">
</div>
<br />
<br />
Så vad har detta att göra med autism och den nya artikeln i Current Biology? Jo, ett av de mindre uppmärksammade kännetecknen för autism är <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15541530?dopt=Abstract">nedsatt motorisk koordination</a> (eller som det heter på svenska: klumpighet) och teorin att autism skulle kunna hänga ihop med avvikelser i hur motoriska modeller skapas har <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21467306">lagts fram</a> utan att riktigt kunnat testas. Man skulle ju kunna tänka sig att upprepa experimentet med handtaget i kraftfältet på autistiska personer, men då hamnar man i ett cirkelresonemang: Om orsaken till att vi misstänker att deras motoriska modeller är avvikande är att de har avvikande motorik så säger ett försök där det bara bekräftas att de har avvikande motorik inte så mycket om själva modellen i huvudet. Som med många andra teorier om autism (och sådana finns det på tok för många) så har denna befunnit sig på <i>huh, that's interesting-</i>stadiet sedan den lanserades.<br />
<br />
Det är därför den nya studien tittar på ett motoriskt program man inte gärna kan vara bra eller dålig på, och det är att sniffa med näsan. Uppenbarligen (jag trodde verkligen aldrig att jag skulle slå upp detta) så <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12711718?dopt=Abstract">finns det</a> olika motorprogram för att sniffa på trevliga respektive otrevliga dofter. Om vi utsätts för en angenäm doft drar vi djupare, stereotypa sniffar än om vi känner doften av något räligt. Det här uppfyller alla krav på ett motoriskt system med en grads frihet som anpassar sig till ett stimuli, d.v.s. klassisk kontrollteori! Nu finns det ett sätt att testa om personer med autism skapar interna modeller för motorik på ett annat sätt än kontroller, vilket är precis vad som gjorde i studien. 18 pojkar med autism, 18 utan. Alla fick sina motorfärdigheter och autismsymptom bedömda och så fick de sniffa på trevliga (rosor eller schampo) och otrevliga (sur mjölk och rutten fisk) dofter. Resultaten var... intressanta:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidrJrbd1m4fVmob0FLpMAQlcPlSgL7yOiCoYl9d4CbFIjKa6DwFCysSaU5zU58t_nJHnStIQcFh4dWr1dQJbIiUjxnAeu4AhQJtuuWwR1xIZ0O_oHjbwE9Z6treGy86aQY8Ci3i3mc0qPe/s1600/sniff2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidrJrbd1m4fVmob0FLpMAQlcPlSgL7yOiCoYl9d4CbFIjKa6DwFCysSaU5zU58t_nJHnStIQcFh4dWr1dQJbIiUjxnAeu4AhQJtuuWwR1xIZ0O_oHjbwE9Z6treGy86aQY8Ci3i3mc0qPe/s1600/sniff2.jpg" /></a></div>
Pojkar i kontrollgruppen (TD) drog, precis som förväntat, in mycket mer luft vid trevliga dofter (blå stapel) än otrevliga dofter (rosa stapel). Så det där med motorprogram för sniffningar verkar ju stämma. Pojkar med autism, däremot, verkade inte göra någon skillnad mellan dofterna, vilket antyder att det kanske ligger något i den där motorteorin i alla fall. Sedan korrelerade man sniffresultaten med autistiska symptom (mätt med standardverktyget ADOS) och motornedsättning:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3YWu4ASX6iuiz1W1vqXmSnm17081zdI8B7TTrRYUAf7zPG38a8pe2OFQoi21oR1Nr92TjUP9mVlZTQAThXDkX7FjhNJ_Y4WusIfjAiedfSqmElKJkTorhoT21R4NkvAOfzd1aThyphenhyphenzmtxe/s1600/sniff.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3YWu4ASX6iuiz1W1vqXmSnm17081zdI8B7TTrRYUAf7zPG38a8pe2OFQoi21oR1Nr92TjUP9mVlZTQAThXDkX7FjhNJ_Y4WusIfjAiedfSqmElKJkTorhoT21R4NkvAOfzd1aThyphenhyphenzmtxe/s400/sniff.jpg" width="296" /></a></div>
<br />
Ju mer avvikande på snifftestet, desto högre poäng på ADOS. <i>Aha!</i> säger författarna, <i>Vi har hittat ett nytt och objektivt mått på autistiskhet!</i> Men snifftestet korrelerar inte alls med motoriska färdigheter. Det här är ju väldigt konstigt, om hela poängen med experimentet var att förklara motoriska avvikelser. Har man bara hittat på ett knasigt test att utsätta folk för eller säger detta faktiskt något viktigt om hur autistiska personer tar till sig sensoriska intryck? Korrelationen med motorik (titta på graf D ovan) är statistiskt sett ingen, men med lite god vilja skulle man kunna tänka sig att där finns en trend som hade blivit tydligare med fler än 18 försökspersoner.<br />
<br />
Så okej, det här är kanske trams, men i så fall är det väldigt väl genomtänkt trams. Eller kanske inte. <i>Further studies needed!</i><br />
<br /></div>
<div id="fb-root">
</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-28738019480226514802015-03-22T16:35:00.000-07:002015-03-22T16:35:26.840-07:00Alla hjärnforskare är lögnare.<div style="text-align: justify;">
Detta har hänt: En lärare vid SFI-utbildningen blev tillrättavisad av sin arbetsgivare efter att ha insisterat att Förintelsen verkligen har inträffat, trots att en elev förnekade det. Detta är inte bara ett infall av byråkratisk feghet, utan visar att svenska högskolor i allmänhet och de pedagogiska institutioner där läraren fått sin utbildning i synnerhet är smittad av sanningsrelativistisk postmodernism. Detta vet vi för att en forskare i pedagogik skrev en riktigt tokig rapport för några år sedan. "Några år sedan" är alltså 16 år sedan om man ska vara specifik, men tidsuppfattning är ju relativ. Forskaren som skrev den stolliga rapporten blev sedermera professor och rektor vid Södertörns högskola. Därför är högskoleväsendets utfärdande av examina för legitimationsyrken hotad. Michel Foucault skrev också konstiga saker men han dog för några år sedan. 32 år sedan om man ska vara exakt. Vissa lärare tror inte på evolutionen. Därför är postmodernism dåligt. Amen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Om ni tycker att det är lite underligt att använda en lärare vars enda brott är att inte vara kunskapsrelativist som varnande exempel på kunskapsrelativistiska lärare som man skyller en rapport som skrevs på nittiotalet för att få avsluta med att raljera lite om intellektuellt undermålig argumentation så finns det nog goda skäl för det. Som till exempel att det verkligen är underligt. Eller att ni, till skillnad från författarna till <a href="http://www.dn.se/debatt/den-postmoderna-sanningsrelativismen-leder-oss-ner-i-en-antiintellektuell-avgrund/">denna</a> DN-debattare, har förmågan att bara gå vidare någon jävla gång.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
För er som haft turen att glömma det så är Moira von Wright en av apokalypsens fyra ryttare, jämte Eva Lundgren, genustrumpeter, och <a href="http://lnu.se/utbildning/kurser/1li116">den där kursen</a> om Harry Potter, enligt de som ser tecken på den svenska högskolans förestående undergång i varje buske. En googling på hennes namn ger en lång lista av upprörda texter på bloggar, diskussionsforum och mindre rumsrena publikationer som Fria Tider och Avpixlat. Allt på grund av en utredning om fysikundervisning (Tror jag, Jag har aldrig brytt mig om att läsa den, utan nöjer mig med att den säkert är precis så tokig som det sägs.) som publicerades 1999, samtidigt som Clinton försökte ta sig ur Lewinskyskandalen och Napster lanserades. Att våra fysikböcker under den rätt avsevärda tid som förflutit sedan dess aldrig förflackades med genuscertifierad mekanik spelar ingen roll. Vita valar jagar man för att de är vita valar.<br />
<br />
Jag förespråkar förstås inte att vi ska vara snälla med knasbollar inom akademien, om vi nu är överens om att det är det von Wright är. Då skulle jag ju inte ha något att göra på fritiden. Men dels kan man tycka att det kan vara dags att komma över sig själv snart: "En akademiker skrev något knasigt och gjorde karriär" är inte direkt en innovation som kom med postmodernismen. Dels så ska man passa sig för att slänga sig med uttryck som <i>intellektuellt undermålig argumentation</i> i en text som hänger samman som min treårings frukostscones när hon bestämt sig för att äta mitten på dem först. Är verkligen examination av legitimerade yrken hotad i Sverige? Har svenska skolor gått och blivit megafoner för förintelseförnekelse? Får svenska skolbarn lära sig att alla har rätt till sina egna fakta? Kom allt detta av en rapport från nittiotalet? <i>Allvarligt talat?</i><br />
<br />
Att hetsa upp sig över något vagt hotfullt vid namn Postmodernism har blivit en sällskapslek för de redan övertygade. Men nu ska jag berätta vad det är som verkligen är ohederligt och omoraliskt: Att använda kreationistiska lärare och byråkrater som urskuldar förintelseförnekare som exempel på vad man får lära sig på svenska högskoleutbildningar utan bättre exempel än en sexton år gammal rapport bara man själv bryr sig om längre. Evolutionsförnekare är man <i>trots </i>utbildning, inte tack vare den, och ryggradslösa mähän är inte ryggradslösa mähän för att de läst Foucault.<br />
<br />
Och snälla, <i>snälla</i> skeptiker: Sluta skriv <i>man tar sig för pannan</i> i alla era debattartiklar. Det finns andra idiom därute. Ni får oss vettiga kverulanter att se dåliga ut.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-39038769609414908032015-03-16T13:59:00.000-07:002015-03-16T14:02:04.521-07:001000 dagar härifrån<div style="text-align: justify;">
Nu ska vi jämföra två nyheter om nya läkemedel som verkar vara väldigt olika:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<br />
<ul>
<li style="text-align: justify;">"Patienter med ovanliga sjukdomar får inte ny medicin", berättar <a href="http://www.svt.se/nyheter/patienter-med-ovanliga-sjukdomar-far-inte-ny-medicin">SVT</a>. I ett Rapportinslag från förra veckan möter vi Stefan Persson som var nära att dö av den ovanliga sjukdomen aHUS och nu behöver han ett mycket dyrt särläkemedel för att hans njurar inte ska gå under och hamna i mer eller mindre terminal hemodialys.</li>
<li style="text-align: justify;">"AstraZeneca gläds över studie", i <a href="http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/astra-zeneca-glads-over-studie/">Sydsvenskan</a>. I helgen släpptes resultatet från <a href="http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1500857">PEGASUS</a>, den studie som ska avgöra om AstraZenecas blodförtunnande läkemedel ticagrelor är bra även för långtidsbehandling. Idag används det ett halvår efter genomgången hjärtinfarkt, men förhoppningen är att man ska kunna utöka indikationen till att gälla fler patienter under längre tid för att sälja fler piller och därför dricka fler flaskor champagne. Studien visar att dödligheten i hjärtinfarkter, slaganfall och kardiovaskulär sjukdom minskar med 16% bland de som fått läkemedlet i tre år, vilket är orsaken till glädjen.</li>
</ul>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Den gemensamma nämnaren här är läkemedelskostnader och hur mycket vi är beredda att betala för att rädda ett liv. Särläkemedel är ett växande problem för landstingen: Det handlar om läkemedel som är så dyra och drabbar så få att flera landsting drar sig för att betala dem, även när det i praktiken innebär en dödsdom för dem det drabbar. När det istället överlämnas åt enskilda kliniker att stå för kostnaderna så blir vissa patienters överlevnad snabbt en fråga om var de bor. Läkemedlet Stefan Persson behöver är med största sannolikhet eculizumab (eftersom det råkar vara det enda särläkemedlet godkänt mot aHUS) som har den tvivelaktiga äran att kalla sig världens dyraste läkemedel. Enligt TLV går ett års behandling loss på 3 400 000 kronor per patient! Man får ändå medge att det finns viss grund för att inte vilja betala för eländet.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men ticagrelor då? Det är ju skitbilligt! <a href="http://www.astrazeneca.se/pressrum/pressmeddelanden-och-nyheter/Article/brilique-ar-kostnadseffektivt-vid-behandling-av-akut-kranskarlss">3.50 euro om dagen</a>, enligt AstraZenecas hemsida. Vem skulle inte vilja betala en sån skitsumma för att minska sin dödlighet i hjärt-kärlsjukdom med 16%? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nu ska vi räkna lite.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Enligt studien så förebygger man 42 dödsfall om man ger 10 000 patienter som genomgått en hjärtinfarkt ticagrelor i tre år. För att rädda ett liv måste man alltså behandla 240 personer i tre år. 3.50 euro x 365 dagar x 3 år x 240 x 9.15 kronor = 8 416 170 kronor per räddat liv. Till detta ska läggas <a href="http://www.hindawi.com/journals/crp/2012/645469/">kostnaden </a>för den tre fjärdedels inre blödningen (för varje 42 liv man räddar orsakar man nämligen också 30 inre blödningar) vilket lägger ytterligare 151 793 kr till summan med dagens dollarkurs. Lägg till detta att följsamheten studien är betydligt högre (~70%) än i verkligheten för <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23907142">liknande läkemedel</a> (<60%) och att det sannolikt är de som behöver läkemedlet minst som kommer följa ordinationen bäst (den s.k. <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=healthy+adherer+effect">healthy adherer-effekten</a>) så kommer slutsumman för ett räddat liv snabbt att krypa över tiomiljonersstrecket.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vilket som av en slump råkar vara vad tre års med <i>världens dyraste läkemedel</i> kommer kosta Stefan Persson. Man kan ju tycka att inte bara AstraZeneca borde ha anledning att glädjas.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-10465203539420129272015-03-14T07:28:00.002-07:002015-03-14T07:28:58.267-07:00Ohövligt intresse<div style="text-align: justify;">
"Pengar kan lindra psykiska sjukdomar bättre än medicin visar nu studie." Det måste vara sant, för jag har läst det i <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/studie-psykisk-ohalsa-blir-battre-med-pengar/">DN</a>. Och i <a href="http://www.expressen.se/kvallsposten/pengar-botar-psykisk-ohalsa-battre-an-piller/">Expressen</a>. Och hos <a href="http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/battre-ekonomi-kan-hjalpa-psyksjuka">SVT</a>. Och i <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/extrapeng-gjorde-psyksjuka-friskare_4384021.svd">SvD</a>. Und so weiter. Längst går <a href="http://www.etc.se/inrikes/pengar-battre-piller">ETC</a> som under rubriken "Pengar bättre än piller?" har en lång artikel om de påstådda framgångarna som presenterats i den <a href="http://ltblekinge.se/Documents/Forskning%20och%20utveckling/Blekinge%20kompetenscentrum/Projekt/Pengar%20v%C3%A4nner%20psykiska%20problem/FOU_rapport%20pengar%20slutversion%20.pdf">studie</a> av en Alain Topor vid Socialhögskolan. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vilket är lite underligt, med tanke på att studien inte ger något stöd för dylika påståenden. Eller särskilt många andra påståenden heller. ETC kallar försöket för "kontroversiellt" vilket väl kanske stämmer i någon bemärkelse, men resultaten som presenteras i artikeln lär inte överraska någon.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men låt oss börja från början.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Experimentet gå ut på att under en period ge psykiskt sjuka personer i en kommun 500 kr i månaden att spendera på vad de vill och sedan jämföra dessa med psykiskt sjuka personer i en grannkommun som inte får några pengar. Tanken är att de som får en slant att lägga på s.k. guldkant på vardagen borde må bättre än de som inte får det. Redan här kan vi alltså avfärda att pengar skulle vara bättre än piller, eftersom det över huvud taget inte undersöks. Bättre än så här är alltså inte svenska nyhetsförmedlare på att granska vetenskap. På SVT:s nyhetsportal kan man läsa följande:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; border: 0px; color: #1a1a1a; font-family: 'Helvetica Neue', Arial, Helvetica, 'Nimbus Sans L', 'Bitstream Vera Sans', sans-serif; font-size: 1.077em; line-height: 1.429em; margin-bottom: 12px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Forskarna föreslår att våra politiker och myndigheter ska överväga om inte den medicinska behandlingen av psykiskt sjuka bör kompletteras och i vissa fall till och med ersättas med sociala insatser. Rapporten från undersökningen har nyligen överlämnats till Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting (SKL).<br />– Men hittills mest mötts av "hövligt ointresse", säger Alain Topor.</blockquote>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Inga problem. Nu tar vi och visar studien det intresse den förtjänar.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<h3 style="text-align: justify;">
Så vad visar Topors studie egentligen?</h3>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Korta versionen: Ingen aning. Eller kanske snarare: Antagligen inget. Det är svårt att avgöra. Artikeln är nämligen inte publicerad i en peer-reviewad tidskrift och har därför undgått de sedvanliga kraven på transparent metod, deskriptiv statistik eller klara effektmått. Som hastigast nämns att ett CHI2-test av något gjorts vid något tillfälle, men exakt vilka statistiska jämförelser som gjorts, om man korrigerat för multipla jämförelser och andra småsaker som hade varit nödvändiga för att bedöma nyhetsvärdet i studiens fynd utelämnas. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Detta är antagligen anledningen till att experimentets kvantitativa "fynd" presenteras som de gör: De patienter som fått pengar uppvisat en signifikant förbättring av depression och ångest, självbild, livskvalitet samt socialt nätverk. <i>Jämfört med sig själva</i>, that is. Ingenstans sägs att de mår bättre än gruppen som inte fick några pengar, vilket gissningsvis betyder att man inte hittade någon signifikant skillnad i den jämförelsen (eller helt enkelt inte brydde sig om att se efter). Däremot betonas att kontrollgruppen, som inte fick några pengar, inte uppvisar några signifikanta förbättringar, så då måste väl pengarna kunna sägas ha visats ge effekt? Om insats A leder till en signifikant förbättring mellan tidpunkt 1 och 2 men insats B inte gör det så måste väl A vara signifikant bättre än B? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Självklart inte. Var inte fånig. <i>Om </i>grupperna man testar A respektive B på är någorlunda jämförbara så är det fullt möjligt att A kommer visa sig bättre än B <i>om man bemödar sig att göra en statistisk jämförelse</i>. Problemet i detta fall är att de inte ens nästan är jämförbara och att man i alla fall inte bemödat sig att presentera en sådan jämförelse. Låt oss börja med gruppernas jämförbarhet.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Till att börja med så är de inte randomiserade, utan har tilldelats insats beroende på vilken kommun de bor i. Detta behöver inte vara ett jättestort problem, men utan någon deskriptiv statistik som visar hur lika eller olika patienter i dessa kommuner är så är det en ganska stor sak att be om av sin läsare. Vad värre är: Författarna medger att grupperna faktiskt skiljer sig åt i fråga om förekomst av schizofreni och neuropsykiatriska diagnoser och erbjuder en förklaring till varför det skulle kunna vara så, men struntar i att försöka korrigera för skillnaden eller presentera vilken effekt detta kan tänkas haft på resultatet. Nu börjar det krävas väldigt mycket välvilja av studiens granskare.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men hur kan det komma sig att inga signifikanser dyker upp i gruppen som inte fick några slantar då? Jo, i ett infall av vad vi kan kalla genialitet så har man gjort kontrollgruppen en tredjedel så stor som gruppen som fick pengar. Detta är i sig helt okej och förekommer ofta i kliniska prövningar, men det ligger i signifikansers natur att bli fler ju större gruppstorlek du har. Ingenstans i artikeln presenteras konfidensintervall av något slag, men antagligen är kontrollgruppen helt enkelt för liten för att man ska kunna se någon signifikant förändring från ett mättillfälle till ett annat. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det man har sett är alltså att den större gruppen i studien har blivit bättre över tid medan den mindre inte blivit det, men man har inte jämfört grupperna med varandra. Detta är exakt samma fynd som studiens huvudsakliga inspiration, en amerikansk <a href="http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jcop.20013/abstract">studie </a>från 2004, presenterar. Den amerikanska studien såg inga andra effekter än en generell förbättring över tid - fast för alla grupper, eftersom gruppstorlekarna var betydligt större. Den rimliga slutsatsen av detta borde vara att psykiskt sjuka är lika mottagliga för placeboeffekten som alla andra, men genom att gå in med en rätt hårdhänt post hoc-analys av resultaten lyckas Davidson et al ändå klämma fram effekter som de menar är relevanta. Om man verkligen vill så kan man förstås välja att tro på dem, men det enda vi säkert kan säga om de båda studierna är att alla studiegrupper, oavsett vilken insats de erhåller, uppvisar signifikanta förbättringar över tid om de är tillräckligt stora. Detta är så långt ifrån kontrovers man kan komma.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är förstås en väldigt tilltalande slutsats: Att det skulle vara bättre att ge pengarna direkt till brukarna än att behöva gå omvägen via läkemedel. Att socioekonomisk status och psykiatrisk ohälsa hör ihop är välkänt sedan länge. Problemet är bara att studien för det första inte undersöker detta och för det andra är en sådan ohygglig styggelse till oreda att den aldrig hade godkänts om den kallats för studentuppsats.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Av detta lär vi oss något som jag för länge sedan insett att man inte lär ut på någon journalistutbildning:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Läs den jävla artikeln innan ni skriver om den. </div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-77952338989273666162015-03-11T06:33:00.002-07:002015-03-11T06:33:45.174-07:00Antibiotikaresistens är politik<div style="text-align: justify;">
En genomsnittlig svensk konsumerar 7 gram antibiotika om året. Det motsvarar en ganska normal kur mot en okomplicerad infektion om året, ungefär. I stort sett friska trettio-nåntingar som jag konsumerar förstås mycket mindre, men jag räknar med att ta igen det på äldre dar. Det är så det brukar gå. Att vara mallig över sin egen präktighet må vara en svensk nationalsport, men vi är faktiskt inte bäst vid förskrivning till varken människa eller djur:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyZwDyK8FMcwUB-TSruPgJdxL0iF7-_SnstlUAlC4Z9eq6SzuE8z03b5quUtob2I1o87Ff2uu111aOHIB9ycwoUq2QqIRMNeW8xUoMALnnveC-gDNgk-ng0pLMUgodd5UVsC5QufVCEqLu/s1600/antibiotika.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyZwDyK8FMcwUB-TSruPgJdxL0iF7-_SnstlUAlC4Z9eq6SzuE8z03b5quUtob2I1o87Ff2uu111aOHIB9ycwoUq2QqIRMNeW8xUoMALnnveC-gDNgk-ng0pLMUgodd5UVsC5QufVCEqLu/s1600/antibiotika.jpg" height="417" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I Sverige och Finland älskar vi visst doxyferm. I Grekland har man visst medeltidsvecka året om och kör på kloramfenikol.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmYqRWkkYahl0XNO1P0TMOyNoV2nhl7PgwIFNoSDkCFTdfNJf70txJwwqg_zKedlZG8u4Lji_EUvaROK7Gfw7CKzfBpj4fDtFvMvw_xhpEhIGf0CWsdT1jdlNQzRMGnx0m-X_XI60fj5-V/s1600/antibiotika2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmYqRWkkYahl0XNO1P0TMOyNoV2nhl7PgwIFNoSDkCFTdfNJf70txJwwqg_zKedlZG8u4Lji_EUvaROK7Gfw7CKzfBpj4fDtFvMvw_xhpEhIGf0CWsdT1jdlNQzRMGnx0m-X_XI60fj5-V/s1600/antibiotika2.jpg" height="338" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I Ungern ger man lika mycket kinoloner till djur som vi ger av alla antibiotika sammanlagt.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det mest uppenbara med de här bilderna är att antibiotikaförskrivning har väldigt lite med medicinskt behov att göra. Så fruktansvärt biologiskt olika kan inte holländare och belgare vara varandra. Är cypriotiska kossor verkligen sju gånger sjukare än irländska? Varför behöver ester bara hälften så mycket antibiotika som finnar? Knappast för att de är friskare. Kanske för att de inte har råd, arv från Sovjettiden eller vad det nu kan vara. Jag är bara medicinare. Fråga en samhällsvetare om du vill veta något. But I digress.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Regeringen har <a href="http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2015/03/09/nu-tar-vi-ett-helhetsgrepp-pa-resistenta-bakterier/">bjudit in</a> till en blocköverskridande satsning mot antibiotikaresistens. Detta borde rimligtvis alla vara överens om att det är nödvändigt. Det som föreslås är i korthet ökad kartläggning, forskning och samarbete. Vad som är än viktigare är att Obamaadministrationen <a href="http://www.washingtonpost.com/national/health-science/extra-funding-sought-to-fight-antibiotic-resistant-bacteria/2015/01/26/df9a34da-a59a-11e4-a7c2-03d37af98440_story.html">sökt </a>1.2 miljarder dollar för liknande ändamål. En snabb blick på t.ex. förekomsten av multiresistenta stafylokocker kan ge intrycket att antibiotikaresistens inte är ett svenskt problem:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjxTHm-voD_p7gpwVPl944uo50z5zMP-gQMP5i6tdG_dDfmY4LXWdPRWSfBh-mJ9nr67daQSOflIcIM3bwTOdb3sD55_AMmyxm-o2cGNoQeCnIP6TD7En9NOm6xu5HENaGDnFzy5ilr3Jx/s1600/SAres.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjxTHm-voD_p7gpwVPl944uo50z5zMP-gQMP5i6tdG_dDfmY4LXWdPRWSfBh-mJ9nr67daQSOflIcIM3bwTOdb3sD55_AMmyxm-o2cGNoQeCnIP6TD7En9NOm6xu5HENaGDnFzy5ilr3Jx/s1600/SAres.jpg" height="452" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hamna inte på sjukhus under solsemestern.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Detta skulle vara att lura sig. I Sverige har vi bara drygt 2000 fall av MRSA per år, men då ska man komma ihåg att ett sådant fall beräknas kosta runt miljonen i samhällskostnader. Förekomsten av andra typer av multiresistenta bakterier i Europa börjar dessutom bli rätt överväldigande:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipPEfeOUPYnh4KELrQfFeKItJPF71DHiIC-E9amPTGb2Z-WGsntuh5IAvf6QFeQM4Gln9DN00QSg8y-VG2Juf0VLxOXyFF9FuzZ9JkWhOn3mdzdkubDgvWraqP_sriJRgmhD5Xo2EKcAW7/s1600/ABres2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipPEfeOUPYnh4KELrQfFeKItJPF71DHiIC-E9amPTGb2Z-WGsntuh5IAvf6QFeQM4Gln9DN00QSg8y-VG2Juf0VLxOXyFF9FuzZ9JkWhOn3mdzdkubDgvWraqP_sriJRgmhD5Xo2EKcAW7/s1600/ABres2.jpg" height="386" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är med andra ord rätt lätt att hålla med om att stora forskningssatsningar på nya antibiotika behövs. Någonting måste vi ju ta kål på bakterier med om vi vill kunna fortsätta operera, ge cytostatika eller rent allmänt bli gamla. Nya antibiotika växer tyvärr inte på träd. I en analys av europeiska smittskyddsinstitutet ECDC identifierades 167 potentiellt antibakteriella ämnen som låg i pipelinen för eventuellt humant bruk. Av dessa klarade sig fem till försök på människa, vilket återspeglas i den rännil av nya antibiotika som registrerats på senare år. Vaccin är kanske ett bättre alternativ, men även där finns frågetecken om t.ex. vad som ersätter bakteriestammar som vaccineras bort. Forskningssatsningar kommer behövas, men teknikoptimism är antagligen inte lösningen i detta fall. Antibiotikaresistens är nämligen ett politiskt och ekonomiskt problem i större utsträckning än ett tekniskt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
För att återgå till de sju grammen antibiotika svensken konsumerar om året. Dessa skulle kunna vara t.ex. 500 mg ciprofloxacin två gånger om dagen i en vecka mot en övre urinvägsinfektion eller i lindrigare fall lite selexid mot en nedre. Den genomsnittlige kinesen, däremot, pillar i sig 138 gram antibiotika om året. Det är 20 doser cipro det, eller 6 gram cefotaxim om dagen i 6 veckor mot en livshotande endokardit vartannat år för var och en av Kinas 1.3 miljarder innevånare. Är folk så sjuka där? Nej, det är inte något fel på kineserna. Det är inte ens något större fel på deras läkare. De gör säkert vad de kan, men sedan 1990-talet <a href="http://www.bmj.com/content/348/bmj.g1083">finansierar </a>kinesiska staten bara 8% av offentliga sjukhus. Resten bekostas av avgifter och av att vården tillåts lägga på 15% vinst på läkemedel de skriver ut. Denna inkomstkälla täcker hälften av sjukvårdens kostnader, och 50% av vinsten på läkemedel kommer från antibiotika. Inte så konstigt att 75% av alla patienter som söker för influensa ordineras antibiotika när det är receptet som bekostar läkarens lön.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är lätt att raljera om det här, eller att gentamycin gått och blivit en bästsäljare i primärvården i Kina, eller att karbapenemer visst lär vara enda alternativet mot okomplicerade urinvägsinfektioner i Syrien nu för tiden, men poängen är denna: Forskare och läkare är nödvändiga och bra att ha, men det är politiker och ekonomer som ska lösa problemet med antibiotikaresistens. </div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-31618884938218776562015-03-10T14:27:00.000-07:002015-03-11T00:43:12.340-07:00Pop quiz!<div style="text-align: justify;">
Slå ett bocköga på följande tabell över vid vilken ålder flickor i Stockholm tar sig igenom puberteten. Raderna du ska titta på - B5, PH5 och AH3 - motsvarar de sista Tannerstadierna, dvs olika tecken på att flickor helt genomgått pubertet. Sedan blir det prov!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSK6Bd-250VaKsa6IX8aHpVe3KP91Gh6ug9StQjfDNGNPcXjC92uTH5GIl2kihv04bnpjSgKrenu8Ui9zqOttPdOujVruBYoK34b76uwd7iHvqI3c1iH8f_J621T_TwD-sdvUDZXwyz_92/s1600/tanner1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSK6Bd-250VaKsa6IX8aHpVe3KP91Gh6ug9StQjfDNGNPcXjC92uTH5GIl2kihv04bnpjSgKrenu8Ui9zqOttPdOujVruBYoK34b76uwd7iHvqI3c1iH8f_J621T_TwD-sdvUDZXwyz_92/s1600/tanner1.jpg" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Uppgifterna är lite gamla och samtliga mått har krupit nedåt lite i åldrarna sedan nittiotalet, men strunta i det. Baserat på ovanstående siffror och att antalet flickor i varje årskull är ungefär konstant, vilka av följande påståenden är sanna respektive falska?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
A. Ungefär två tredjedelar av alla tonåringsflickor ser ut att ha genomgått puberteten.</div>
<div style="text-align: justify;">
B. En omyndig flicka som ser ut att ha genomgått pubertet är 30% mer sannolik, i absoluta tal, att vara över 15 år gammal.</div>
<div style="text-align: justify;">
C. En av åtta tonårsflickor som ser ut som de genomgått pubertet är under 15 år gammal.</div>
<div style="text-align: justify;">
D. De flesta flickor har genomgått pubertet innan 15 års ålder.</div>
<div style="text-align: justify;">
E. En tonårsflicka som ser ut att ha genomgått pubertet är sannolikt 15 till 17 år gammal.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
OK. Jag medger att detta är fånigt. Det är uppenbart att bara en fullständig idiot skulle använda genomgången pubertet som prediktor för att en ung flicka är över 15 år gammal. Det är en väldigt bra prediktor för om vilken given person som helst är över 15 år gammal eller inte, men då måste man fråga sig om det inte finns enklare sätt att skilja t.ex. en fyraåring från en nittiofyraåring. Men, se det från den ljusa sidan: Det gör inte så mycket om du inte kan lista ut vilka påståenden som är sanna eller falska. Ingen dömer dig.<br />
<br />
<span style="font-size: xx-small;">Facit: Sjalvklart är alla påståenden sanna, i stort sett. Det sista är bokstavligt talat en halvsanning eftersom sannolikheten precis klarar sig över 50%.</span></div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-73140038603068822012015-02-27T05:29:00.002-08:002015-02-27T05:29:35.384-08:00Stirra er inte blinda på klänningenDen vit- och guldfärgade klänningen är, på fullaste allvar, det intressantaste som inträffat på länge. Ja, jag vet att den <i>egentligen </i>är blå och svart, i Platons idévärld. Ett av misstagen folk gör i diskussionen om klänningen är att tro att vilken färg en faktisk klänning i någons garderob någonstans påverkar hur en bild uppfattas. Men nu ska vi ta det här från början.<br />
<br />
Förståndige Jack Werner <a href="http://www.metro.se/jacks-internet/sa-gjorde-klanningen-mediesucce-och-darfor-ar-det-deprimerande/EVHobA!8dE0Oi8OUWnNs/">tycker </a>att klännings-"nyheten" är deprimerande. Jag kan hålla med honom om att det inte är så värst mycket till nyhet. Synvillor har ju hjärnforskare tjatat om i decennier. Men det är roligt att folk faktiskt intresserar sig för en gångs skull.<br />
<br />
Jag tänker inte ge mig in i den redan uttjatade debatten om exakt vad som orsakar synvillan eller vilken synvilla det handlar om. Business Insider har den i mitt tycke bästa <a href="http://uk.businessinsider.com/science-of-the-blue-and-black-white-and-gold-dress-2015-2?r=US">förklaringen </a>hittills för den som är intresserad. Frågar ni mig är detta kuriosa, men jag kan vara blasé av att ha suttit mig igenom för många föreläsningar om nya synvillor.<br />
<br />
Det intressanta i historien är att detta är en av få gånger allmänheten får smaka på hur genuint omöjligt det är att resonera sig ut ur de tolkningar av omvärlden hjärnan gör hela tiden.<br />
<br />
Den intuitiva och felaktiga bilden av hur vår sensorik fungerar är att det finns sinnesorgan - ögon, öron, känselreceptorer i huden osv. - som uppfattar ett stimuli av något slag och på ett eller annat sätt skickar det till hjärnan som passivt uppfattar det i någon ospecificerad bemärkelse. Näthinnan reagerar på ljus, skickar en signal genom nervus opticus som förr eller senare tar sig till synbarken i occipitalloben och så <i>ser </i>hjärnan bara magiskt helt plötsligt. Hur nu det skulle gå till. Ibland beskrivs detta i termer som mer eller mindre uttryckligt åkallar en liten gubbe i hjärnan - en homunculus - som någon slags kognitiv biografbesökare. Ibland lämnas det bara osagt. Men faktum är att hjärnan tolkar och fyller på med egna prediktioner hela tiden. Det vi ser är inte bara en återgivning av verkligheten.<br />
<br />
Det finns som sagt hur många exempel på detta som helst. Den för klänningen mest relevanta synvillan är White's illusion:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5p4qOnjwbpzB6p8OURrS2LQLBtkMyOILwLrLADEMfVZC60sYRWqUjNOr6EMOiLU6LmtYb9A6N1pShdD_IG8NU7eXq5AhtVVhnnvH11zVssYbNuxA3IV_VabDuUBnFZnZjSRC7Y5e8gyk3/s1600/whites.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5p4qOnjwbpzB6p8OURrS2LQLBtkMyOILwLrLADEMfVZC60sYRWqUjNOr6EMOiLU6LmtYb9A6N1pShdD_IG8NU7eXq5AhtVVhnnvH11zVssYbNuxA3IV_VabDuUBnFZnZjSRC7Y5e8gyk3/s1600/whites.jpg" height="207" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
En annan synvilla som brukar ha samma splittrande effekt på sin publik är den rätt berömda snurrande dansösen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://ytimg.googleusercontent.com/vi/8J0o8c7-PiE/0.jpg" src="http://www.youtube.com/embed/8J0o8c7-PiE?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<br />
Återigen: Vi går inte in på varför det är så, men antingen ser man att hon snurrar medurs eller så snurrar hon moturs. Det<i> går inte</i> att resonera sig ur det. Här finns det inte heller någon faktisk dansare att peka på och säga "Ha! Klänningen var ju blå! Jag sa ju det." Antingen snurrar hon åt ett håll eller ett annat.<br />
<br />
Det här är en av få tillfällen då genomsnittligt folk som oss hamnar i samma sits som patienter med sinnesrubbningar med psykotisk valör. Det är omöjligt för mig att förstå hur en schizofren person inte kan förstå att det inte finns några små gröna män i rummet. De är ju inte där! Lika omöjligt är det för en person som <i>faktiskt ser gröna små män</i> att förstå att jag inte kan se dem. Det hjälper inte att förklara att hör nu här, jag har kollat upp hur klänningen ser ut i verkligheten och den råkar faktiskt vara blå så nu kan vi lägga ner det här med psykos.<br />
<br />
Det här gäller inte bara de genuina psykoserna. En anorektiker har på det stora hela inte en störd verklighetsuppfattning. Tills du ber hen <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19934626">beskriva sin egen kropp</a>. Felskattningen av de egna kroppsproportionerna är så bisarr att man till och med <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22205316">undersökt </a>om anorektiker har fel på synen, men återigen så är inte frågan vilken färg den faktiskt klänningen i garderoben har. Anorektiker har inget fel på ögonen. Men det lönar sig inte att säga åt en anorektiker att hen inte är tjock så länge det som syns är tjocka armar, midja och lår. Never try to reason prejudice out of a man. It wasn't reasoned into him, som det så vackert heter.<br />
<br />
Klänningen är ingen nyhet, men den är ett helt fantastiskt exempel på hur opålitliga hjärnor är.<br />
<br />Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-41980405398101641532015-02-05T23:07:00.001-08:002015-02-05T23:29:58.662-08:00Boisen, DSM 5 och felet med #godisstopp<div style="text-align: justify;">
Årets hittills bäst tajmade invändning hälsade på. Den ser ut så här:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgThKes0cSelxqNFj2j8eLJqAZT4cyKZAxpEIImTbzfZAPQfOa6zts32rrCYOH0AGXgE1UAgyeuPSVmZMlWYNhXWSBHslO8oeQ5EFQG3_CSADfhZs_r4PxEIYzUFEYctOFSF9KxyAo6kIwa/s1600/carlzond.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgThKes0cSelxqNFj2j8eLJqAZT4cyKZAxpEIImTbzfZAPQfOa6zts32rrCYOH0AGXgE1UAgyeuPSVmZMlWYNhXWSBHslO8oeQ5EFQG3_CSADfhZs_r4PxEIYzUFEYctOFSF9KxyAo6kIwa/s1600/carlzond.jpg" height="220" width="640" /></a></div>
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det där är en <i>fantastisk</i> fråga. Inte nog med att den skiter i Martin Ingvars och därmed även Frida Boisens blåaste skåp, den sätter fingret på den legitima debatt om hur man ska dra gränsen mellan substansmissbruk och beteendemissbruk som pågått sedan den nya psykiatribibeln DSM-V släpptes. Men vi får nog ta det hela från början.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Detta har hänt: I höstas <a href="http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/sluta-att-makaron-knarka-vara-barn/">läste GT:s Frida Boisen en bok</a> om att makaroner är knark. Boken i fråga var Martin Ingvars och Gunilla Eldhs <a href="http://www.bokus.com/bok/9789127137783/hjarnkoll-pa-skolan/">Hjärnkoll på skolan</a>, uppföljaren till deras framgångsrika självhjälpsbok <a href="http://www.bokus.com/bok/9789127130012/hjarnkoll-pa-maten/">Hjärnkoll på maten</a>. I bägge dessa drivs tesen att skolresultat och allsköns jobbiga problem är kopplade till vad som benämns sockerhjärna, vilket är Ingvars och Eldhs ord för att kroppens hungerkänslor sätts ur spel och hjärnans belöningssystem "kapas", med återkommande referenser till knark och evolutionen. Like you do. Där en aningen mindre prisbelönt chefredaktör kanske hade släppt det här med att kolhydrater visst är knark väljer sedan Boisen att starta kampanjen <a href="http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/frida-boisen-nu-borjar-godisstopp/">#godisstopp</a> som går ut på att inte köpa godis åt barn på fredagar, i hopp om att detta på något sätt ska leda till en punktskatt på godis. Det var detta som visst debatterades i P1. Utan att ha lyssnat så utgår jag från att båda sidor vann: Boisen stärkte sitt varumärke och Mattias fick knäppa henne på näsan. Men <i>är</i> sockerberoende ens något? <i>Is this anything</i>, som Letterman hade sagt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<h2 style="text-align: justify;">
Beroende</h2>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Beroendemedicin går igenom en besvärlig period just nu. Att enas om en definition av beroende och missbruk har varit ett problem länge och det var nog många som hade hoppats att den nya diagnosmanualen DSM 5 skulle göra det lite lättare. Om man lyckats med det är fortfarande lite oklart.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGHPhEBa08sRNtWrrW0xcEB310Ff8Fj2fZmCHx9upm_G4kZhCsVJy1Tx5gOV3dTAOIlSNJwYvbKT5bFFh7LkpUct2J7JidMFNqBughIOk5rck5GGF7i0DyI1sbDTOTXRHTo_ntllWTU0dn/s1600/beroende.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGHPhEBa08sRNtWrrW0xcEB310Ff8Fj2fZmCHx9upm_G4kZhCsVJy1Tx5gOV3dTAOIlSNJwYvbKT5bFFh7LkpUct2J7JidMFNqBughIOk5rck5GGF7i0DyI1sbDTOTXRHTo_ntllWTU0dn/s1600/beroende.jpg" height="76" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
DSM-IV hade diagnoserna <i>substansberoende </i>och <i>substansmissbruk</i>, som listade ett antal kriterier vardera och om du uppfyllde tillräckligt många så var du beroende respektive missbrukare. På grund av kriteriernas utformning så var det helt enkelt omöjligt att räkna beteenden i sig som missbruk och så var det inte mer med det. För att räkna matkonsumtion som beroende behövde man därför visa att det var något ämne i maten - <i>substans</i>beroende - som orsakade patologin. Detta fungerade sämre och sämre i takt med att det höjdes röster som ville räkna spellmissbruk och sexmissbruk och alla möjliga <i>beteenden </i>som, ja, missbruk. DSM är kartan, men forskningen visade att kartan inte stämde. Tabellen ovan visar hur man ritade om kartan: Genom att öppna upp för<i> addictive disorders</i> (ni får slå upp hur man översatt det till svenska, jag lägger inte ut 570 spänn för den förkortade versionen av en bok) har man tänkt sig att det gordiska psykbrytet är löst. <i>Beroende</i> har i och för sig ersatts av det myndighetsdoftande termen <i>substance use disorder, </i>hur man nu översatt det, men i princip kan man nu klassa vilket maladaptivt beteende som lever upp till kriterierna som missbruk eller, eh, <i>substansbrukssyndrom</i>. Att äta makaroner eller fredagsgodis kan nu mycket väl bli en fråga om mi... förlåt, substansnanananana. Enkelt! Eller hur?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nej. Riddle me this: Är det godiset eller ätandet man är beroende av om man lider av ett godisatningsberoende? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<h2 style="text-align: justify;">
Sockerberoende</h2>
<div style="text-align: justify;">
"Godiset" säger Boisen, för det är det Martin Ingvar säger. Det finns flera skäl att göra ett sådant antagande. Till att börja med så ger<a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12948725"> god mat</a> ett dopaminpåslag i striatum liknande det man får av t.ex. <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11164755">amfetamin</a> och storleken på dessa påslag korrelerar med hur njutbar upplevelsen är. Detta är en central del av hur beroende och missbruk uppstår. I princip allt som är tillräckligt njutbart för att ge ett dopaminpåslag, oavsett om det är en drog eller ett beteende, har ett beroendepotential. Mycket riktigt så finns det också gott om studier (t.ex. <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17566768">denna</a>) som visar att dopaminsignalering i striatum är påverkad hos feta personer. Experimentellt har man observerat kardinaltecknen på beroende - begär, sensitisering, bingeing och abstinens - i experiment där djur tingats på socker. I ett typiskt experiment som <a href="http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0149763407000589">upprepats </a>i många varianter lät man råttor få tillgång till sockervatten i samband med att de matades efter återkommande perioder av fasta. Råttorna fattar snabbt tycke för sockervattnet och konsumerar mer och mer av det, på bekostnad av sina vanliga matpellets. För att testa om detta verkligen handlar om ett beroende gav man sedan djuren naloxone, ett läkemedel som blockerar opioidreceptorer i hjärnan och på så sätt slår av belöningssystemet mer eller mindre omedelbart. Detta producerade symptom som liknar abstinens, vilket antyder att det verkligen handlar om ett beroende. Råttorna tappade också sitt intresse för sockerlösningen, vilket tolkats som att det är just sockret de är beroende av.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är här man skjutit sig i foten.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Samma experiment kan nämligen upprepas utan socker. Råttor i ett <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19634951">liknande </a>experiment, som istället för sockervatten fick tillgång till ett hamsterhjul att springa på, utvecklade precis som råttorna med sockervatten ett beroende. Skillnaden här är förstås att ingen skulle göra tolkningen att springande i ett hamsterhjul är ett substansmissbruk, så varför skulle intaget av socker vara det? Om sockret verkligen fungerar som en drog med en farmakologisk effekt på hjärnans dopaminsystem, varför går det så lätt att byta ut sockret mot <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9631960">sötningsmedel</a>? Maten vi överkonsumerar behöver inte ens vara god. Bara genom att <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16053812">manipulera förpackningsstorleken</a> kan man få försökspersoner att välja dåliga tilltugg framför goda. Att utgå från att sockerberoende skulle vara kopplat till själva substansen socker snarare än beteendet kring det är minst sagt tveksamt. Att amerikaner känner sug efter <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1799279">pizza och chips</a> medan japaner längtar efter <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18006114">sushi</a> beror inte direkt på skillnader i fysiologi mellan länderna. För att citera en färsk <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25205078">review</a>:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
<span lang="EN-US">There is
very little evidence to indicate that humans can develop a
“Glucose/Sucrose/Fructose Use Disorder” as a diagnosis within the DSM-5
category Substance Use Disorders. We do, however, view both rodent and human
data as consistent with the existence of addictive eating behavior.</span></blockquote>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<h2 style="text-align: justify;">
#godisstopp</h2>
<div style="text-align: justify;">
Spelar detta då någon roll? Ja, om man vill förebygga eller behandla beroendet. Den enklaste tänkbara insatsen mot t.ex. kokainmissbruk är att ta bort kokainet. Inget kokain - inga kokainister. Att detta inte är så lätt i praktiken må vara hänt, men det är ändå något som hela tiden finns att jobba med om man vill motverka kokainmissbruk. Hade detta varit applicerbart på sockerberoende, ätberoende eller vad man nu ska kalla det så hade Boisens förslag att ta bort sockret kanske inte varit så dumt, även om man kan fråga sig hur stor skillnad en kväll i veckan under en månad gör. Men så är det nog inte. Begäret att äta väcks av<a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24880099"> den mat vi exponeras för</a>, inte av en särskild substans. De tidigare nämnda experimenten som sägs påvisa sockerberoende pekar <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23654201">minst lika starkt </a>mot tvångsmässiga beteenden och ett betydligt bredare spektrum av föredragna födoämnen än bara socker. Barns <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12224660">ätbeteende </a>kan inte reduceras till en så enkel variabel som godispåse eller inte godispåse på fredagar. Detta är huvudanledningen till att fett- och sockerskatter <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24187507">är så dåliga</a> på att minska vårt kaloriintag: Beskattar man socker så köper vi mindre socker, men om ingen var beroende av sockret till att börja med så byter folk bara sin överkonsumtion till något annat livsmedel, vilket är precis <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24187507">det som händer </a>där man infört sådana skatter.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det lutar åt att matmissbruk i någon form kommer inkluderas i DSM 5. Det ganska snarlika<i> Binge eating disorder</i> finns redan inkluderat bland <a href="http://www.dsm5.org/documents/eating%20disorders%20fact%20sheet.pdf">ätstörningarna</a> och det <a href="http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0195666308006223">första validerade instrumentet</a> för att diagnosticera matberoende har redan ett halvt decennium på nacken. Detta fokuserar på överkonsumtion av specifika livsmedel som t.ex. godis, men tycke för ohälsosam mat <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23085278">förekommer sällan ensamt</a> utan spritt mellan olika kaloritäta livsmedel. Fetma är nämligen inte en godisåkomma, som Boisen verkar tro, utan en överflödsåkomma. Men en generell skatt på överflöd är nog lite för radikalt för en GT-kampanj.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-19236130958989836012015-02-03T05:28:00.000-08:002015-02-03T05:28:01.846-08:00Autismfiske<div style="text-align: justify;">
Detta är en regelbundet återkommande händelse i min vardag: Någon skickar en länk till nåt stolleri och frågar om X verkligen orsakar sjukdom Y. Vad X är verkar vara i stort sett helt slumpartat, men Y är i väldigt hög utsträckning autism. Att Malou von Sivers verkar tro att <a href="http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article20254934.ab">bajs-smoothies</a> hjälper mot autism verkar alla ha uppfattat vid det här laget, men detta är verkligen bara genomsnittligt enfaldigt. Det finns ingen anledning att stanna där! Autism skulle ju kunna orsakas av vad som helst! Varför inte... eh... <a href="http://jrs.sagepub.com/content/early/2015/01/07/0141076814565942.full.pdf+html">omskärelse</a>, t.ex? En färsk dansk studie antyder att så skulle vara fallet. Det kanske inte är uppenbart varför man skulle leta efter ett sådant samband, men studiens författare är pedagogiska:</div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
The present investigation was prompted by the
combination of recent animal findings linking a
single painful injury to lifelong deficits in stress
response and an ecological study showing a
strong, positive correlation (r = 0.98) between a country’s
neonatal male circumcision rate and its prevalence
of ASD in boys. Specifically, using data from
nine countries, Bauer and Kriebel observed that
with each 10% increase in a population’s neonatal
circumcision rate, the estimated prevalence of ASD
increased significantly by 2.01 per 1000 boys.</blockquote>
<div style="text-align: justify;">
Okej, så det som har hänt är alltså att en ganska svag djurstudie antyder att stress kanske ökar risken för autism, vilket för all del stämmer överens med spridda observationer från människa att t.ex. prematur födsel, låga APGAR-poäng och andra vagt stressrelaterade indikatorer har ett samband med autism. Den <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23656698">studie </a>av Bauer och Kriebel som nämns letade egentligen efter ett samband mellan autism och paracetamol (Nej, herregud inte alvedon <a href="http://detartrams.blogspot.se/2014/07/paracetamolets-farlighet-och-adhd.html">IGEN</a>!) men i brist på ett direkt samband däremellan så hittade man en viss ökning av autism bland omskurna amerikanska gossar som, antar man, nog har ätit mer paracetamol. Whoop-di-doo. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I vilket fall som helst. Den danska studien lyckas till slut pressa fram en 46-procentig riskökning bland omskurna pojkar som är statistiskt signifikant. <i>Ish</i>. That's something, right?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nej. Nu ska vi prata om hur man fiskar efter signifikanta resultat bland nonsens. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I den typ av statistisk analys man använt här så letar man, något förenklat, efter ett statistiskt samband som bara kommer uppstå av slumpen i 5% eller färre av ens försök. Hittar man ett samband drar man därför slutsatsen att det är ett verkligt samband, av en eller annan anledning. Om ett statistiskt signifikant resultat är allt som krävs för en publikation med den sortens slutsatser som presenteras i den här studien så är allt som krävs att man upprepar sin analys på lite vad som helst tills dess att ens statistiska test faller ut som signifikant. XKCD illustrerar detta träffsäkert <a href="http://xkcd.com/882/">så här</a>.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Den danska studien har gjort precis detta. Man har gallrat efter potentiella samband med ett univariat Wald-test som man sedan plockat ut det mest aptitliga sambandet ur. För att göra det riktigt enkelt för sig så har man också delat upp sin kohort i en himla massa undergrupper, vilket ger en himla massa statistiska jämförelser och därmed möjligheter att få napp. Ingen frågar varför det samband man ser i gruppen 0-4 år sedan försvinner i gruppen 5-9 år. Växer förhudsrelaterad autism bort med åldern? Är det ens autism, i så fall? Ingen vet. Publicerbart är det i alla fall.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men för att Malou inte ska behöva göra smoothies av förhudar i bästa (nåja) sändningstid så föreslår jag några alternativa orsaker till autism som kan diskuteras i stället: Enligt <a href="http://www.amazon.com/Grain-Brain-Surprising-Sugar-Your-Killers/dp/031623480X">denna </a>bästsäljande bok är det gluten och kolhydrater. Det är <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25484517">nonsens</a>, förstås, men det betyder inte att det inte är bra teve. Bättre än att dricka bajs, kan man tycka. En annan återkommande teori är att det skulle vara <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24657283">komjölk</a>. Djurrättsorganisationen PETA har självklart inte varit sena att dra sina <a href="http://www.peta.org/features/got-autism-learn-link-dairy-products-disease/">slutsatser </a>av detta. PETA verkar inte ha upptäckt det än, men även <a href="http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0306987714002783">köttkonsumtion</a> orsakar autism, samt <a href="http://www.responsibletechnology.org/autism">GMO </a>förstås. Utifall att ni trodde det fanns någon mat som var säker att äta, alltså. Tyvärr är även <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25401047">sojaprodukter </a><a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25232349">misstänkta</a>, så tro inte att det hjälper att bli vegan. Och då har jag inte ens öppnat lådan med vaccin, mobiltelefoner och dataspel.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ingen ska ha nåt roligt.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-83878017724441354592014-11-28T14:08:00.002-08:002014-11-28T14:08:21.034-08:00Bomber och granater!<div style="text-align: justify;">
<a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19919724.ab">"Russinpaketet är rena giftbomben"</a>, hälsar Aftonbladet och fortsätter: "Russinen du lägger i glöggen kan vara rena giftet." Någon stackars dussinjournalist har fått tag på Råd och Röns <a href="http://www.radron.se/tester/mat-halsa--skonhet/russin/">undersökning </a>av vilka bekämpningsmedel och mögelrester som finns på russin. "I inget fall var man i närheten av gränsvärdet" konstaterar tidningen, men i alla fall! Giftbomb! Inte en farlig bomb, men en bomb icke desto mindre. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jaja. Vi letar väl reda på EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet EFSA:s <a href="http://www.efsa.europa.eu/en/mrls/docs/toxicovaluesr.pdf">lista </a>över gränsvärden för peticider, då. Det är lugnt, ni behöver inte läsa den. Jag tog mig friheten att sätta de högsta uppmätta värdena av pesticider bredvid EFSA:s gränsvärde, angett i milligram pesticid per kilogram kroppsvikt per dag.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" style="border-collapse: collapse; text-align: justify; width: 338px;">
<colgroup><col style="mso-width-alt: 4717; mso-width-source: userset; width: 97pt;" width="129"></col>
<col style="mso-width-alt: 3657; mso-width-source: userset; width: 75pt;" width="100"></col>
<col style="mso-width-alt: 3986; mso-width-source: userset; width: 82pt;" width="109"></col>
</colgroup><tbody>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td class="xl63" height="20" style="height: 15.0pt; width: 97pt;" width="129"><b>Pesticid</b></td>
<td class="xl63" style="width: 75pt;" width="100"><b>ADI mg/kg/dag</b></td>
<td class="xl63" style="width: 82pt;" width="109"><b>Uppmätt mg/kg</b></td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Boscalid</td>
<td>0.04</td>
<td>0.055</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Piperonylbutoxid</td>
<td>0.2</td>
<td>0.079</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Bifenezate</td>
<td>0.01</td>
<td>0.016</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Methoxyfenozide</td>
<td>0.1</td>
<td>0.076</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Myclobutanil</td>
<td>0.03</td>
<td>0.026</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Pyraclostrobin</td>
<td>0.03</td>
<td>0.034</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Fenperoximate</td>
<td>0.01</td>
<td>0.033</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Tebuconazole</td>
<td>0.03</td>
<td>0.028</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Chlorantrianiprole</td>
<td>0.02</td>
<td>0.043</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Cypronidril</td>
<td>0.03</td>
<td>0.09</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Imidacloprid</td>
<td>0.06</td>
<td>0.015</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Spirodiclofen</td>
<td>0.015</td>
<td>0.053</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Bifenthrin</td>
<td>0.02</td>
<td>0.01</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Acetamiprid</td>
<td>0.07</td>
<td>0.026</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Azoxystrobin</td>
<td>0.1</td>
<td>0.034</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Chlorpyrifos-ethyl</td>
<td>0.01</td>
<td>0.076</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Cyhalothrim lambda</td>
<td>0.01</td>
<td>0.044</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Deltamethrin</td>
<td>0.01</td>
<td>0.013</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Ethirimol</td>
<td>0.05</td>
<td>0.014</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Indoxicarb</td>
<td>0.01</td>
<td>0.029</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Iprodione</td>
<td>0.06</td>
<td>0.32</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Metalaxyl</td>
<td>0.08</td>
<td>0.087</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Propargite</td>
<td>0.01</td>
<td>0.02</td>
</tr>
<tr height="20" style="height: 15.0pt;">
<td height="20" style="height: 15.0pt;">Pyrimethanil</td>
<td>0.2</td>
<td>0.088</td>
</tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
En snabb titt säger att flera av pesticiderna förekommer i så pass höga halter att man i alla fall inte bör äta mer än ett kilo russin per kilo kroppsvikt och dag. Så det handlar inte om så absurda siffror som när TV4 <a href="http://detartrams.blogspot.se/2013/11/ljumna-fakta.html">letade gifter i vin</a> för ett år sedan. Kanske är det i alla fall teoretiskt möjligt att nå upp till EFSA:s gränsvärden! Eftersom både Råd och Rön och Aftonbladet uttrycker särskild oro för just barn så är det ju lätt gjort att räkna på en treåring som väger, säg, 18 kg. Så vet jag hur mycket russin min dotter (som råkar väga 18 kg) inte får äta, i alla fall. Om man gör lite servettmatematik på tabellen ovan kommer man fram till att det finns ett russinmärke (Montedos) med 0.076 mg chlorpyrifos/kg russin som hon därför inte får äta mer än 2.4 kg om dagen av. Som god tvåa med 0.053 mg spirodoclifen/kg russin hittar man ICAs Rosiner - märket vi brukar ha i vårt skafferi! - som jag hädanefter kommer se till att mitt barn inte äter mer än 5 kg av om dagen, för säkerhets skull. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Så, detta är ytterligare ett fall av att precis ingen kan räkna. Råd och Röns undersökning visar ganska tydligt att ingen kommer klara av att förgifta sig på pesticider genom att äta russin köpta i Sverige.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men det hittades mögelgifter också, och det kan möjligtvis vara lite värre. Kanske inte helt oväntat så innehåller i synnerhet de ekologiska russinen en del gifter från mögel i form av framför allt ochratoxin A, men också aflatoxin. Sett till hela världen är dessa gifter ett enormt problem, då de bildas av vanliga mögelstammar som växer på olika grödor. I Råd och Röns undersökning var det dock <i>ganska </i>låga halter, beroende på vilka gränsvärden man tittar på. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
De som nämns i artikeln är ett övre gränsvärde som tillämpas i större delen av världen. Det är baserat på risken för att ochratoxin ska leda till malignitet, framför allt i form av njurcancer. Alla undersökta märken ligger under gränsvärdena med god marginal och det verkar alltså inte vara så mycket att oroa sig för, cancermässigt. Det finns däremot riktlinjer som är satta med tanke på njurpåverkan, i form av nefrit, som bland annat Livsmedelsverket <a href="http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Mogelgifter/Ochratoxin-A/">resonerar </a>kring på sin hemsida. Ska man följa denna, betydligt försiktigare rekommendation så räcker det för en 18-kilosperson att äta några hekto russin om dagen för att komma över gränsvärdet. Detta är fortfarande rätt mycket russin, men skulle kanske gå att göra med lite vilja, men då bör man ha i åtanke att riskerna för nefriter hos människa <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24874522">verkar mycket små</a>. På det stora hela verkar inte russinapokalypsen vara nära anstående.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Råd och Röns undersökning visar ändå att besprutningsmedel som är förbjudna i EU återfinns i vanliga produkter. Även om de inte är producerade inom EU så är det någon stackare som har stått och arbetat med druvorna som är utsatt för dessa ämnen, så jag ser ett visst värde i den här typen av avslöjanden. Men som bomber räknade är russin rätt mesiga.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-25075406030018077102014-10-30T13:42:00.000-07:002014-11-10T13:21:01.195-08:00No news is good news<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Vad ska man tro om siffrorna som kommer från Västafrika om det pågående ebolautbrottet där de senaste veckorna? Igår <a href="http://www.bbc.com/news/world-africa-29822303">gick WHO ut </a><span style="font-size: small;">med bedömningen att smittspridningen verkar sakta ner i området</span>, efter att ha sagt motsatsen under ett par veckors diskussioner om hur man ska tolka uppgifterna som kommer från de drabbade områdena. De som <a href="http://virologydownunder.blogspot.com.au/2014/07/ebola-virus-disease-evd-2014-west.html">följt officiella siffror</a> flaggade för detta redan för ett par veckor sedan när sammanlagda data började visa minskad spridning. Problemet, som WHO påpekar i gårdagens <a href="http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/137376/1/roadmapsitrep_29Oct2014_eng.pdf?ua=1">uppdatering </a>över antalet drabbade, är att det land som drabbats hårdast av smittan, Liberia, inte kunnat lämna tillförlitliga uppgifter om antalet smittade på väldigt länge. För tillfället verkar man hitta ungefär en tiondel av de fall WHO förutspådde i början av Oktober, vilket bekräftas av <a href="http://www.nytimes.com/2014/10/29/world/africa/in-liberia-a-good-or-very-bad-sign-empty-beds-.html?_r=0">minskad beläggning</a> av Läkare utan gränsers sjuksängar i Liberia, samtidigt som MSF:s personal säger att detta huvudsakligen beror på att folk håller smittade personer hemma i ökad omfattning. Detta upprepades igår via The Lancet av Londonbaserade smittskyddsforskaren <a href="http://www.lshtm.ac.uk/aboutus/people/mabey.david">David Mabey</a> som också ifrågasätter hur pålitligt det är med tomma sängar. Det hela blir inte bättre av att Liberia nyligen ”<a href="https://datamarket.com/data/set/4spl/sub-national-time-series-data-on-ebola-cases-and-deaths-in-guinea-liberia-sierra-leone-nigeria-and-senegal-since-march-2014#!ds=4spl!88d0=2:88d1=1.2&display=line">hittade</a>” 1500 nya fall gömda i de senaste veckornas data, samtidigt som nästan 600 drabbade återuppstod från de döda.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Den som studerat rapporteringen av antalet fall i Västafrika bäst är sannolikt <a href="http://www.caitlinrivers.com/">Caitlin Rivers</a>, som har en doktorandtjänst vid Virginia Tech bekostad delvis av amerikanska försvarsdepartementet. Ett av de största problemen i spårningen av ebola är att olika regionala myndigheter släpper data sammanställda i PDF-format, i löptext eller oregelbundna tabeller och justerar upp och ned antalet fall as they go, och Rivers har samlat alla dessa rätt fula dokument och loggat dem i en databas på sin hemsida. CDC och WHO verkar ha samlat dessa data på samma sätt men har av någon anledning valt att inte gå ut med rådatafilerna, så för tillfället är alltså den mest tillförlitliga källan för ebolautbrottet en ensam doktorands personliga hemsida och Githubkonto. Hennes data för Liberia är de mest detaljerade och pålitliga som finns för tillfället (bild <a href="https://twitter.com/cmyeaton/status/527100461799976960">stulen</a> från twitter):</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbyWO_rWaIdEFnLSWdBD4AJSOVWXopy1eGuhNZmC5d2VLnvYRWeb_Gwe5VoYkOXEzBUu05BwwIy4QoV5TN8Q3KUprpDZoWKhu03TLBCtu4WWFiZtlKZoebJq3fw6UuSycENwBmfsz4nhWU/s1600/anhy1.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbyWO_rWaIdEFnLSWdBD4AJSOVWXopy1eGuhNZmC5d2VLnvYRWeb_Gwe5VoYkOXEzBUu05BwwIy4QoV5TN8Q3KUprpDZoWKhu03TLBCtu4WWFiZtlKZoebJq3fw6UuSycENwBmfsz4nhWU/s1600/anhy1.png" height="275" width="640" /></span></a></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Det är en himla oreda. Jag frågade Rivers vad hon trodde om siffrorna, tidigare i veckan innan WHO ändrat uppfattning:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">- It's really hard for me to say. I would tend to trust the WHO, but the case numbers the Ministries of Health publish are indeed declining. There's no way for me to infer underreporting using the available data, so I think it's fair to be cautiously optimistic.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"> I hesitate to criticize too much because I have no idea what is going on on the ground, but there are some peculiarities in the data. Sierra Leone's contact tracing data seems to be internally inconsistent, and Liberia just reported a big change in cases and deaths. The WHO has also noted that deaths exceed reported cases for some indicators. There may be good reasons for these oddities, but the countries have not (yet) commented, so I'm left wondering. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Det kan med andra ord finnas goda skäl att hoppas på att WHO kommer få fel i prognosen de gjorde för bara en månad sedan. Om man nu ska vara optimist så kan man börja med att konstatera något som under alla omständigheter är sant: All exponentiell tillväxt saktar ner förr eller senare, det ligger i sakens natur. Har smittspridningen inte saktat in än så kommer den göra det. En annan möjlighet är också att arbetet med att begränsa smittspridningen börjat ge resultat. Detta skulle både kunna vara ett resultat av arbetet med att isolera patienter på kliniker och en effekt av att lokalbefolkningen blivit försiktigare. Hur effektivt arbetet varit går förstås inte att veta annat än genom väldigt grova mått, som antalet isolerade patienter och överlevare. För att uppskatta hur många färre som smittats får vi återigen titta på modeller.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">En amerikansk forskargrupp publicerade förra veckan <a href="http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1473309914709958">resultat </a>från en serie simuleringar där de tittat på hur många människoliv som skulle räddas i Liberia vid olika antal sjukvårdsplatser och beroende på hur effektiva de skyddskit är som delats ut bland befolkningen i de hårdast drabbade områdena. Följande graf visar hur många tusen människoliv gruppen anser skulle räddas i Liberia om 0, 6, 12, 24, 36 eller 48 behandlingsstationer med 100 sängar vardera öppnas vid olika datum (15:e oktober, 31:a oktober eller 15:e november) vid olika smittspridningshastigheter. Var det lite mycket på en gång? Hittills har det öppnats <a href="https://www.internationalsos.com/ebola/index.cfm?content_id=396&language_id=ENG">620 sängplatser</a> i Liberia och antalet fall ökar med 10-20% per vecka, så vi ska titta på 6 ETCs, case 1A:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK1FxnWnYxTmCN1-G-RB6M4D8uBd9I8X3kDs00iNA2GmF887o_sR2WnNErWvxhc09deTtdtPJdlIgl1kElix5VGHfTefHV860JEPSDTZzk1z1cI4qVLpArgvdpy73IZEFVsgAIbCdi1grc/s1600/anhy1.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK1FxnWnYxTmCN1-G-RB6M4D8uBd9I8X3kDs00iNA2GmF887o_sR2WnNErWvxhc09deTtdtPJdlIgl1kElix5VGHfTefHV860JEPSDTZzk1z1cI4qVLpArgvdpy73IZEFVsgAIbCdi1grc/s1600/anhy1.png" height="468" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Den 31:a oktober är här, så enligt gruppens uppskattningar har insatserna i Liberia hittills räddat 25-50 000 liv. Även om detta är i den låga änden av vad man hade kunnat hoppas på i fråga om bistånd så är det en respektabel siffra. De <a href="http://www.npr.org/blogs/goatsandsoda/2014/09/19/349908367/inside-an-ebola-kit-a-little-chlorine-and-a-lot-of-hope">skyddskit </a>som det nu samlas ihop till ger enligt studien effekter på liknande skalor även i de scenarion med ett tioprocentigt skydd från kitten, så det finns skäl att hoppas att donerade pengar gjort nytta.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">En dagsfärsk <a href="http://www.sciencemag.org/content/early/2014/10/29/science.1260612.full.pdf">studie </a>i Science har ett liknande upplägg, där författarna försöker uppskatta antalet smittade per dag i Liberia den 1:a december under olika omständigheter. Givet att hjälpinsatserna stannar vid de nivåer de var den 15:e oktober förväntas 224 personer smittas dagligen från och med advent, jämfört med 24 smittade per dag om 95% av alla drabbade kan isoleras och begravas säkert utan att smitta hjälparbetare.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Det har också dykt upp en <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25347321">analys </a>av ebolautbrottet i Uganda 2000-2001 och i Liberia under perioden juli till september där man tittat på hur olika personers smittsamhet skiljer sig åt. Där framgår att R0, den koefficient som används för att beskriva smittsamhet, förvisso är 1.7 i genomsnitt, precis som de flesta angett, men att smittsamheten skiljer sig radikalt mellan överlevare och de som avlider i sjukdomen. </span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2yoC9wcoQhcSBZNT1WNQmWCc2ukIESjBZWwkXAlz9boN0bJVDhz9X-ODQ3Xn3kd6AmSW8AyJRWPaMG4rHTIO8L4Iu8DEv-WeR09QZfU-ectSMjCrNPDVITomuxKV6O8x2c4f0j_1tq5DN/s1600/ann.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2yoC9wcoQhcSBZNT1WNQmWCc2ukIESjBZWwkXAlz9boN0bJVDhz9X-ODQ3Xn3kd6AmSW8AyJRWPaMG4rHTIO8L4Iu8DEv-WeR09QZfU-ectSMjCrNPDVITomuxKV6O8x2c4f0j_1tq5DN/s1600/ann.png" height="640" width="312" /></a></div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Den översta panelen visar skillnaden i smittsamhet mellan överlevare (vitt) och de som avlider i ebola (blått), en genomsnittlig skillnad som är nästan fyra gånger högre i det senare fallet. Den nedersta panelen visar sannolikheten att smitta någon för varje dag sjukdomen går oupptäckt från symptomdebut. Den första dagen är det bara 10% risk att någon smittas, även om inga skyddsåtgärder finns på plats, för att sedan stiga till 40% risk per dag på ett par-tre dagar.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Det är tydligt hur viktig hjälpinsatserna i Västafrika är. I takt med att dessa blivit med omfattande och enstaka fall rapporterats i USA och Spanien samtidigt som dessa och andra länder flugit hem smittade medborgare så har isolationism och krav på svepande åtgärder utan medicinskt stöd blivit vanligare. I veckan blev en kvinna i USA som drabbats av en allergisk reaktion mot penicillin <a href="http://articles.philly.com/2014-10-27/news/55451054_1_ebola-body-fluids-west-philadelphia">isolerad </a>misstänkt för att bära på ebola, trots att hon inte varit i det drabbade området. Det har också startats en <a href="http://news.yahoo.com/paranoid-parents-want-teacher-quarantined-she-returns-ebola-233132303.html">namninsamling </a>för att sätta en lärare som ska åka som volontär till Rwanda, 450 mil från det drabbade området, i karantän. I New Jersey <a href="http://www.today.com/health/new-jersey-gov-christie-ebola-quarantine-our-policy-will-not-1D80248130">försökte </a>tidigare i veckan guvernör Chris Christie plocka politiska poäng genom att sätta en sjuksköterska som återvänt från Västafrika i en bisarr, fängelseliknande karantän, trots att hon testat negativt för smittan. Här på hemmaplan <a href="http://avpixlat.info/2014/10/28/naiva-ebola-anvisningar-till-migrationsverkets-handlaggare/">raljerar </a>Avpixlat över att Migrationsverket följer <a href="http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-6-7">Socialstyrelsens </a>och <a href="http://www.who.int/mediacentre/news/statements/2014/ebola-travel-trasport/en/">WHOs </a>riktlinjer för ebolascreening av nyanlända från de drabbade länderna. Utöver Socialstyrelsen och WHO har även amerikanska <a href="http://www.bmj.com/content/349/bmj.g6499">CDC</a>, europeiska <a href="http://www.ecdc.europa.eu/en/publications/Publications/Ebola-outbreak-technicalreport-exit-entry-screening-13Oct2014.pdf">ECDC</a> och <a href="http://www.msf.org/article/ebola-quarantine-can-undermine-efforts-curb-epidemic">Läkare utan gränser</a> rekommenderat screening av framför allt utresande från området och vädjat till omvärlden att inte införa restriktiva karantäner som skulle begränsa dessa och andra organisationers arbete i regionen. Jag skrev till de åtta riksdagspartiernas presstjänster och frågade var de stod i denna fråga. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har svarat, och Miljöpartiet och Centerpartiet har bett att få återkomma (och kommer läggas till när de svarar). Socialdemokraterna svarade på regeringen räkning, och låter meddela att denna i stort sett motsvarar partiets. Av de som svarat ställer sig samtliga partier utom Sverigedemokraterna bakom Socialstyrelsens och MSBs rekommendationer i fråga om screening av återvändande personal. De förespråkar att som de säger utveckla Socialstyrelsens genom att behandla all återvändande personal som om den var smittad med obligatorisk avstängning från sina tjänster. SD är också det enda parti som inte tar ställning för att skicka personal till Västafrika, men ställer sig bakom ett utökat humanitärt stöd i allmänhet. De övriga partierna som svarat lutar sig mot MSB och Socialstyrelsen även när det gäller bedömningen av vad Sverige kan och bör göra i regionen och betonar vår erfarenhet av biståndsarbete i Västafrika och vårt logistiska kunnande i humanitärt arbete. De fullständiga svaren redovisas nedan. </span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><b>Edit 7/11:</b> Nu har alla partier svarat och svaren är uppdaterade därefter. //Per</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Det är svårt att komma ifrån rasismen i rädslan för ebola. Att döma av vilka som på väldigt vaga grunder misstänks bära på smittan i USA och europeiska länder så har hudfärg blivit ett inofficiellt diagnostiskt kriterium i paritet med brottsrubriceringen <i>driving while black</i>. <a href="http://blogs.scientificamerican.com/urban-scientist/2014/10/27/if-you-cant-be-a-good-example-be-a-warning-how-ecointernets-scicomm-fail-can-make-you-a-more-culturally-aware-science-communicator/#comment-1085">Exemplen </a>på hur bilden av primitiva afrikaner som sprider ebola utan att veta bättre börjar bli <a href="http://op-talk.blogs.nytimes.com/2014/10/21/has-ebola-exposed-a-strain-of-racism/?_php=true&_type=blogs&_r=0">många </a>nu. Då ska man komma ihåg att det land som troligen varit mest effektivt i sitt bemötande av smittan är Nigeria som på kort varsel isolerade nästan 900 misstänkta fall och intervjuade 18 500 personer som misstänktes varit i kontakt med smittade individer. De som i somras ondgjorde sig över verkliga eller inbillade brister i landets förmåga att hantera epidemier fick fel. Det är i USA man klantat sig och nu höjs röster för att Sverige ska göra som amerikanarna.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>1) I flera länder, t.ex. USA och England, diskuteras om det är riktigt att skicka personal till de drabbade områdena som därmed riskerar sin hälsa och att ta med sig smittan hem efter slutfört uppdrag. Hur ställer sig ert parti i denna fråga? Bör hemvändande personal sättas i karantän?</b><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Moderaterna:</b> Allvarliga sjukdomar som kan innebära ett hot mot befolkningens hälsa bekämpas med stöd av smittskyddslagen (2004:168) och smittskyddsförordningen (2004:225). Den ger sjukvården och myndigheterna möjlighet att kontrollera och följa upp särskilt allvarliga sjukdomar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">De mest allvarliga smittsamma sjukdomarna är indelade i fyra kategorier. Ju större hot mot befolkningens hälsa som sjukdomen innebär, desto strängare åtgärder tar myndigheterna till. Regeringen har klassat Ebola som en samhällsfarlig sjukdom, vilket är den högsta allvarlighetsgraden. Det innebär bland annat att beslut om hälsokontroller vid inresa till landet kan få tas. Ett sådant beslut ska tas av ansvarig smittskyddsläkare och Socialstyrelsen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">I frågor likt dessa menar vi att det är viktigt att beslutsfattare på olika nivåer lyssnar till professionen och baserar beslut på de rekommendationer som ges. Vi menar att all hälso- och sjukvård ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet, detta gäller självklart även beslut om smittskydd och liknande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Sverigedemokraterna:</b> Sverigedemorkaterna tar inte ställning till huruvida enskilda personer åker till ebola-drabbade områden för att hjälpa till, däremot anser vi att vissa säkerhetsåtgärder bör göras, så som att de blir avstängda från sina ord. arbetsuppgifter i Sverige om detta innebär att de har vårdkontakt med patienter.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Vi föreslår 2 åtgärder, den ena är att kontroller görs på plats innan personalen återvänder till Sverige, genom temperaturkontroller exempelvis. Gällande karantän så utvecklar vi denna åtgärd från Socialstyrelsens rekommendationer, där det står att man kan bli avstängd från ordinarie arbete, vi menar där att man ska bli avstängd, då det är en eventuell hälsorisk för arbetskollegor, patienter..</span></div>
<div style="text-align: start;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; text-align: start;"><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Vi håller fortfarande på att se över fall det ska ses som en sjukskrivning eller ej och kommer snart ta ställning till hur det bör utformas rent arbetsrättsligt.</span></span></div>
<div style="text-align: start;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div style="text-align: start;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Vänsterpartiet:</b> De länder som är hårdast drabbade av ebola (Liberia, Guinea och Sierra Leone) utför hälsokontroller på internationella flygplatser och gränsövergångar. Det går inte att utesluta att någon enstaka smittad resenär kan komma till Sverige, men risken att någon annan i Sverige skulle smittas är mycket liten. Smittan är ex. inte luftburen. De säkerhetsåtgärder som har vidtagits är långtgående och det finns idag tydliga strategier för vad som händer om någon enskild hjälparbetare tar hem infektionen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"> Som politiker förlitar vi oss på Folkhälsomyndigheten samt SoS som för närvarande inte anser att detta är nödvändigt. Det väsentliga är i Sverige är att ge saklig information som inte på något sätt skapar onödig oro och samtidigt har beredskap.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Socialdemokraterna: </b>Regeringen har haft en dialog med bl a SKL om hur man kan underlätta för människor som vill hjälpa till att också kunna göra det.<span class="apple-converted-space"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
</div>
<div style="text-align: start;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div style="text-align: start;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div style="margin: 0px; text-align: start;">
</div>
<div>
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Sverige har gjort bedömningen att det är angeläget att bistå med hälso- och sjukvårdsperonal i de drabbade länderna. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att underlätta för hälso- och sjukvårdspersonal som vill bidrag. I detta ligger bl.a. att Socialstyrelsen i första hand väljer ut personer som tidigare utfört liknande uppdrag samt står för vissa grundläggande utbildning, främst om hur smittrisker kan undvikas. Syftet med dessa insatser är bl.a. att undvika att den berörda personalen ska smittas.</span><span class="apple-converted-space" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"> </span></span></div>
<div style="text-align: start;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Även om skyddsåtgärderna är rigorösa går det ej helt att minimera riskerna för smitta. Det är därför angeläget om att de som vill bidra gör det frivilligt och att de är är informerade om riskerna och vilka åtgärder som behöver vidtas.</span></div>
<div style="text-align: start;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><span style="text-align: start;"></span></span></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Vilka insatser som bör vidtas när personal återvänder till Sverige är en medicinsk fråga som berörda myndigheter och smittskyddsläkarna bör hantera. På <a href="http://www.krisinformation.se/web/Pages/Faq/ShowFaqWithLeftMenu____75516.aspx?FaqId=0470043&LangID=SV">krisinformation.se</a> kan du läsa mer om den bedömning som myndigheterna gör.</span></div>
<div>
Det är MSB som tillsammans med berörda myndigheter har att avgöra omfattningen på insatserna givet dessa ramar.<span class="apple-converted-space"> </span></div>
<div>
Regeringen följer dock arbetet löpande och sedan regeringen tillträdde har de svenska insatserna ökats mycket kraftigt. Sverige bidrar nu i pengar mest i världen sett till bnp/capita. Vi ligger på plats fem enbart sett till de summor som avsatts.</div>
<div style="text-align: start;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Centerpartiet:</b> Frågan handläggs av folkhälsomyndigheten. Det finns beredskap och rutiner för hur hjälparbetare ska kunna hämtas om de blir sjuka och även rutiner isamband med att de kommer hem. Karantän eller ej är inte en politisk utan en medicinsk fråga.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Kristdemokraterna: </b>Folkhälsomyndigheten och MSB är de myndigheter som huvudsakligen gör bedömningar och bistår såväl de som reser för att hjälpa till på plats och för att säkerställa att smittan inte sprids i Sverige. Vi samarbetar också med våra grannländer för att säkerställa att vi kan ta hem och vårda de hjälparbetare som kan komma att smittas på plats utan att riskera att smittan sprids här. Det kräver förstås nogranna säkerhetsarrangemang och att säkerhetsrutiner följs vid misstanke om smitta oavsett om det är hjälppersonal eller annan person som misstänks smittad. Vi gör ingen politisk bedömning av vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas utan de bedömningarna görs lämpligast av sakkunniga på ansvariga myndigheter eftersom det är en medicinsk bedömning som ska göras. Vår politiska bedömning är att svenskar som är villiga ska kunna åka och hjälpa på plats och att vi ska ta ansvar för att de vid ett eventuellt insjuknande får tillgång till den vård de behöver. Att stoppa ebolasmittan så snart som bara är möjligt är ett intresse inte bara för de nu drabbade länderna utan för hela världssamfundet.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Miljöpartiet:</b> Miljöpartiet de gröna anser att världssamfundet måste ställa resurser till förfogande för att stoppa Ebola-epidemin innan den får global spridning. Det är helt nödvändigt att sända sjukvårdspersonal till de drabbade länderna för att bistå dem att utrota sjukdomen. Medicinska skäl bör ligga till grund för eventuell karantän.</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><o:p></o:p></span></div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">2) Hur ställer sig ert parti till omfattningen av den svenska insatsen i västafrika? Bör den utökas eller minskas?<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Moderaterna:</b> Det svenska stödet omfattar i dagsläget ca 490 miljoner kronor och kanaliseras genom Sida.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Stödet går framför allt till hälso- och sjukvård, bl.a. utredningsåtgärder och varningssystem, samt till isolerings- och skyddsåtgärder. Sverige avsätter också medel till logistiskt stöd och utbildning av sjukvårdspersonal, kunskapsuppbyggnad för hälsoministerier och regional/lokal sjukvård samt tekniskt stöd. Sveriges stöd omfattar även psykosociala insatser, inklusive åtgärder för att höja medvetenheten och sprida information, samt vatten- och sanitetsanläggningar. Vidare etablerar Sverige genom MSB ett basläger för sammanlagt 200 internationella sjukvårdsarbetare i Monrovia.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Vi ser mycket allvarligt på situationen i Västafrika och kan mycket väl komma att förespråka utökat stöd om situationen kräver det.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Sverigedemokraterna: </b>Vi ser gärna att det humanitära stödet ökas.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Vänsterpartiet:</b> Den bör om möjligt utökas, Självklart bör så många som möjligt beredas få möjligheten at åka iväg. Dvs. hjälpinsatser behövs akut. WHO och andra organisationer vädjar också till stater att fördubbla sina insatser för att öka allmänhetens medvetande om viruset och arbeta för att motverka stigmatisering. Vidare manar resolutionen till att läkemedelsindustrin, forskningsinstitutioner och den privata sektorn ska investera i olika behandlingsmöjligheter mot ebola.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Socialdemokraterna: </b>Regeringen har gett MSB i uppdrag att förbereda och genomföra insatser på plats i de drabbade länderna. För detta ändamål har 100 mnkr satts av.<span class="apple-converted-space"> </span></span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><span class="apple-converted-space"><b>Centerpartiet: </b></span>Centerpartiet anser att de resursförstärkningar som regeringen beslutat om är väl motiverade.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Kristdemokraterna:</b> Vi måste vara lyhörda för vilken typ av hjälp som behövs, det kan röra såväl sjukvårdspersonal som andra professioner. Behoven på plats och tillgången på frivilliga att åka måste styra dimensioneringen. I den mån det finns frivilliga med efterfrågad kompetens bör regeringen undanröja eventuella andra hinder för att hjälpen ska kunna nå fram.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Miljöpartiet:</b> Den bör utökas till dess WHO blåser faran över. Det är absolut nödvändigt att förhindra att pandemier bryter ut.</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><o:p></o:p></span></div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>3) Finns det någon särskild resurs, kunskap eller dylikt som Sverige är särskilt väl rustat att bidra med i bekämpningen av ebola? Anser ni att detta också görs?</b><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Moderaterna:</b> Sverige är mycket bra på logistiskt stöd, kunskapsuppbyggnad och tekniskt stöd. Som framgår av svaret på fråga 2 bidrar Sverige redan i hög grad inom dessa områden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Sverigedemokraterna: </b>Vi har inte tagit ställning till detta ännu, utan håller på att se över hanteringen.<b><o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b><span style="line-height: 14.9499998092651px;">Vänsterpartiet: </span></b><span style="line-height: 14.9499998092651px;">Sverige har en lång erfarenhet av hjälparbete i katastrofområden. Vi har även en väl rustad infektionssjukvård som kan delge av sina erfarenheter. Vad Sverige kan göra i de länder som är aktuella är att snabbt arbeta ”hands on” med andra länder och organisationer. Det är viktigt att så mycket som möjligt nu görs på kort tid för att stoppa spridningen samt även få bukt med stigmatisering och ryktesspridning. Dessutom bör Sverige i samverkan med andra så snabbt som möjligt arbeta på att ta fram vaccin.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div style="text-align: start;">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small; text-align: start;"><span style="text-align: start;"></span><span style="text-align: start;"></span><span style="text-align: start;"></span></span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b><span style="line-height: 14.9499998092651px;">Socialdemokraterna: </span></b><span style="line-height: 14.9499998092651px;">I uppdraget till MSB ligger att bedöma på vilka sätt som Sverige bäst kan bidra. I det ligger att titta på om det finns nära särskilda svenska resurser som skulle kunna göra skillnad på plats. Det arbetet pågår vad vi förstår mycket intensivt just nu. Regeringen gör bedömningen att MSB och andra berörda myndigheter fullgjort detta uppdrag på ett förtjänstfullt sätt hittills och har för avsikt att även följa det fortsatta arbetet.</span><span style="line-height: 14.9499998092651px;"><o:p></o:p></span></span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><span style="line-height: 14.9499998092651px;"><br /></span></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><span style="line-height: 14.9499998092651px;"><b>Centerpartiet:</b> </span>Erfarenhet av att behandla Ebola är i Sverige av naturliga skäl begränsad. Däremot finns erfarenhet av att i länder med begränsade medinska resurser bedriva basal sjukvård.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Kristdemokraterna:</b> MSB har idag skickat team för att understödja andra sjukvårdsteam, fler likanande insatser kan ev bli aktuella. Vilka resurser som kan vara aktuella bör utgå ifrån efterfrågan från berörda länder och FNs organ på plats.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><b>Miljöpartiet:</b> Enligt medieuppgifter ska det finnas ett fältsjukhus med personal som står redo att sändas varhelst det finns behov. Om det har kapacitet att hantera Ebola-patienter är oklart. Men skulle så vara fallet kan det vara en ytterligare resurs som Sverige eventuellt skulle kunna sätta in.</span><br />
<span style="color: #1f497d; font-family: 'Times New Roman', serif; font-size: 12pt;"> </span></div>
</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-75978172968425370442014-10-23T15:31:00.000-07:002015-07-19T08:17:00.458-07:00Nästan allt jag kan om schizofrena hjärnor<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Anthony Grace är en rolig kille. För ganska exakt ett år
sedan begick jag misstaget att komma för sent till hans föreläsning på en
konferens i San Diego. Han var mitt uppe i ett långt, Swiftskt resonemang om
hur vi i all ödmjukhet borde överväga att ge det lugnande läkemedlet
diazepam (alias Stesolid, Oxascan, etc.) till barn i mellanstadieåldern för att förebygga schizofreni. Det var
ett knep för att fånga folks uppmärksamhet förstås, men bakom fanns en
allvarlig fråga: Har vi inte kommit till en punkt där vi kan svara på vad
schizofreni beror på snart?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Grace är ett stort namn. Han är sedan ett par decennier en
av de mest kända neurofysiologerna som jagar en bakomliggande mekanism till
schizofreni. Hans arbete har resulterat i en teori om schizofreni centrerad
kring neurotransmittorn GABA, i kontrast till de etablerade dopamin- och
glutamatteorierna. Av dessa är <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Dopamine_hypothesis_of_schizophrenia">dopaminteorin </a>den äldsta och enklaste. Den säger i stort sett att eftersom de enda effektiva
medicinerna mot schizofreni är dopaminantagonister så måste schizofreni vara en
dopaminsjukdom. Denna har följts av <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Glutamate_hypothesis_of_schizophrenia">glutamatteorin</a>, som pekar på att dopaminerga neuron i hjärnstammen faktiskt verkar vara
normala hos schizofrenipatienter, medan glutamaterga celler i cortex visat sig
vara kraftigt avvikande. Även den har sina brister. Varför är cortex påverkat?
Ingen har hittat någon övertygande gemensam nämnare som entydigt pekar på
NMDA-receptorer. Grace har visat väldigt övertygande att GABA-erga neuron är
centrala i uppkomsten av schizofreni, men han verkar inte heller kunna leverera
något enkelt och trovärdigt svar. Var för sig förklarar dessa teorier bara
delar av det vi vet om sjukdomen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Schizofreni definieras som en psykisk sjukdom med störningar
i tre domäner: Positiva/psykotiska symptom inklusive vanföreställningar,
hallucinationer och abnorma associationer och neologismer som tillsammans med
oorganiserad motorik, hållning och katatoni utgör beteenden som en tänkt frisk
människa inte uppvisar. Negativa symptom inklusive asocialitet,
initiativlöshet, fattigt språk och anhedoni – oförmåga att känna glädje – utgör
omvänt bortfall av normala förmågor. De tredje domänen utgörs av ett kognitivt
förfall med försämrad uppmärksamhet, arbetsminne, exekutiv kontroll,
språkförståelse och social förmåga. Av dessa försöker de flesta befintliga
teorier om sjukdomen oftast bara förklara de positiva symptomen, som av
tradition getts mest utrymme.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Så vilken är nyttan med ytterligare en
neurotransmittorhypotes för schizofreni? Denna fråga tacklades 2010 i en
<a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2669587/">artikel</a> av forskarna Angus MacDonald och Charles Schultz från University of Minnesota. I
den presenteras 22 kända fakta om schizofreni som de menar att en
tillfredsställande teori om sjukdomen måste kunna förklara. Detta kan låta
självklart, men psykiatri är inte ett fält där förklaringar förkastas i första
taget. De 22 punkterna finns sammanfattade på gruppens <a href="http://www.schizophreniaforum.org/whatweknow/newssearch.asp?categoryID=24&type=all">hemsida</a> och är lite för många för att få plats här, men grovt uppdelat så handlar det
om 1) epidemiologiska fakta om vilka som drabbas, när i livet det sker och hur
sjukdomen presenteras, 2) etiologiska fakta om kända gener som ökar risken,
ärftlighet och tidiga neurologiska riskfaktorer som prenatal svält, toxoplasma
gondii, förlossningskomplikationer, etc., 3) farmakologiska och
behandlingsrelaterade fakta om vilka läkemedel som är effektiva, kan inducera
schizofreniliknande tillstånd och effekten av psykosociala insatser, 4)
patologiska fakta om vilka delar av hjärnan man vet är påverkade, och 5)
beteendemässiga fakta om drabbade individers kognitiva färdigheter och
intelligens.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Förklarar Grace teori alla dessa saker? Nej, jag tycker inte
det. Jag har läst och läst om den <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23612434">artikel</a> han publicerat med samma resonemang som i sitt anförande i San Diego förra året
och den lämnar flera viktiga aspekter av schizofreni utan kommentar. Den använder
både kliniska och patologiska observationer från schizofrena patienter och
experimentella data från framför allt råttförsök för att måla följande bild: De
förändringar i parvalbuminpositiva GABA-neuron man <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11576754">hittat</a> hos många människor med schizofreni kan efterliknas i en <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21956444">djurmodell</a> där man stänger av nervcellsnybildningen under embryots sjuttonde dag vilket
ger råttor med en fenotyp som i hög grad liknar schizofreni. Genom en lång rad
experiment har Grace sedan visat att dessa neuron inhiberar de dopaminneuron i
hjärnstammen som antidopaminerga läkemedel verkar på. Baserat på detta drar han
sedan slutsatsen att sjukdomen sitter i de parvalbuminpositiva cellerna i
hippocampus snarare än dopaminneuronen i sig, även om de senare mycket riktigt
är inblandade. Problemet är att detta bara förklarar en begränsad del av det vi
känner till om schizofreni. Det förklarar till exempel inte varför läkemedel
som verkar på NMDA-receptorer i hjärnan, som psilocybin och ketamin, kan inducera
psykotiska tillstånd som är nästan identiska med schizofreni eller att
<a href="http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=13873">autoimmun NMDA-receptorencefalit</a> liknar schizofreni i så hög grad att det fram tills nyligen troddes vara samma
sjukdom. Men det är en ny sorts teori
som redan borde vara självklar: Den försöker förklara sjukdomen i termer av vad
hjärnan gör och hur detta är defekt hos vissa människor snarare än att låtsas
som att hjärnan bara är en behållare för olika kemikalier som bara behöver
titreras till rätt koncentrationer för att den ska fungera.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Det kan verka uppenbart att en förklaring ska förklara det
man vet om något, men när det gäller just hjärnans funktioner är detta ofta
inte fallet. Ingen kardiolog skulle kalla hjärtsvikt för en ACE-sjukdom bara
för att ACE-hämmare lindrar hjärtsvikt och det finns knappast någon onkolog som
kallar bröstcancer för en östrogensjukdom bara för att östrogensignalering är
viktig i många former av bröstcancer, men de flesta förklaringar av hjärnans
åkommor är nästan komiska överförenklingar – ofta trots omfattande kunskap om
de olika sjukdomarna. Hjärtsvikt förklaras förstås bäst med en oförmåga att
upprätthålla tillräcklig cardiac output, och den påverkas i hög grad av
ACE-aktivitet. En teori om t.ex. schizofreni behöver en liknande mekanistisk
grund, annars är det inte en förklaring, bara <i>evidens</i>. Du får inte paxa bara den lätta delen av verkligheten för
att slippa jobbiga hemläxor. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Jaja. Har jag kommit så här långt så kan jag lika gärna
förklara vad schizofreni är för något.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Om man undervisar i neurovetenskap – vilket jag då och då
begår misstaget att försöka göra – är en av ens svåraste uppgifter att förklara
för studenter <i>vad det egentligen är som
hjärnan gör</i>. Det enklaste sättet att illustrera hur fel det kan bli är det
sätt studenter (och en hel del föreläsare och för all del jag själv ibland)
formulerar sina förklaringar av hur olika former av sensorik fungerar. I sin
enklaste form låter det så här, och kan användas på syn, hörsel, smak eller
vilket sinne som helst: ”Sensoriska celler i [huden, ögat, örat, etc.] reagerar
på ett stimulus och skickar en signal till [någon struktur i hjärnan, via en
eller flera andra strukturer] där <i>hjärnan
känner/ser/hör</i> det.” Detta är ofta en alldeles utmärkt beskrivning av vilka
strukturer som är inblandade, så jag klagar inte på studenternas kunskaper, men
det borde vara uppenbart för alla att svaret på frågan ”Hur ser hjärnan?” inte
kan vara ”Genom att det finns ett stimulus den kan se.” Det här är tanken på en
liten gubbe i folks hjärnor, som ser det våra ögon ser och hör det våra öron
hör spelas upp, som spökar. En cartesiansk homunculus som sitter i
tallkottskörten och trycker på knappar i hjärnan. Jag brukar kasta tjocka
böcker av Douglas Hofstadter efter dem i hopp om bättring, men jag nöjer mig
med att förklara hur hjärnor funkar så att ni ska förstå vad schizofreni i det
här inlägget. Att tro att jag kan förklara rekursion också skulle kunna tolkas
som arrogans.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Så <i>vad gör hjärnor</i>? Glad att någon frågade! De tar ett sensoriskt
input Y och gör en prediktion om ett tillstånd i världen X. Hjärnor är alltså
probabilistiska i grund och botten, utifall att någon råkade tro något annat.
Låt oss ta en titt på Bayes teorem. P(X│Y) är en generativ modell för att
observera Y under hypotes X ända tills en observation faktiskt gjorts. Efter
det anger formeln sannolikheten för X givet data <i>y</i>, som kan vara vilket antal observationer av Y som helst. Y kan
vara färgen röd på en viss del av näthinnan, eller ett smärtstimulus från en tå
eller ett ljud som kanske eller kanske inte kommer från en dieselmotor. En
hypotes X för dessa observationer är att de kommer vara konstanta under en viss
tidsperiod, eller att de kommer variera med en viss periodicitet eller
plötsligt ta slut. För många stimuli kommer <i>y</i>
ge sannolikheter för X som är nära 1 eller 0, det vill säga nära helt säkra
eller uteslutna. Ett annat sätt att formulera detta är att en observation med
låg osäkerhet har låg <i>entropi</i> och
därmed ett lågt informationsinnehåll. Detta är en egenskap hos alla
probabilistiska händelser. Utfallet när man singlar slant har högsta möjliga
entropi, eftersom krona eller klave är helt oförutsägbart. Det kan kanske verka
kontraintuitivt att tänka på till exempel vilken färg ett äpple har som en
statistisk händelse när äpplen mest bara <i>är</i>,
men poängen är att nervcellerna i en hjärna får information om äpplen och andra
saker i världen i form av aktionspotentialer, och <i>dessa är i allra högsta grad statistiska händelser</i>, ettor och
nollor. Ett plötsligt ljud har högre entropi än ett konstant, ett nålstick
högre än en ihållande smärta. Ett stimulus med hög entropi sägs på engelska ha
hög <i>saliency</i>, vilket på svenska kan
översättas till det vidunderligt fula ordet <i>framträdandeaktighet</i>,
egenskapen att vara framträdande.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Schizofreni är en störning i
hjärnans förmåga att göra prediktioner, baserat på de observationer som finns
tillhands, där stimuli systematiskt tillskrivs orimlig eller absurd saliency. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Det kommer antagligen krävas ett
ganska bra säljsnack för att få någon att köpa det där.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<h4 style="text-align: justify;">
<span lang="EN-US">The A-hole in the K-hole</span></h4>
<div>
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Folk som använder ketamin är
konstiga. Anekdotiskt är jag bekant med detta från att ha gett ketamin till
råttor (som blev <i>konstiga</i> och ja, det
är mitt expertutlåtande i frågan i egenskap av forskare) och ett personer som
inte var ett dugg konstiga men som definitivt blev det när de brukade. Kliniskt
benämner man effekten av ketamin som en dissociativ anestesi, ett transliknande
kataleptiskt tillstånd med nedsatt känsel, amnesi och sedering. Mina råttor har
varit med om en del. Rekreationsbrukare kallar det för the K-hole. Ketamin
delar dessa egenskapter med en grupp farmaka som tillsammans benämns
NMDA-receptorantagonister, till vilken även drogen PCP räknas. NMDA-receptorn
är en receptor för hjärnans huvudsakliga excitatoriska neurotransmittor,
glutamat. Till skillnad från den vanligaste glutamatreceptorn AMPA så
resulterar aktivering av NMDA-receptorn inte i en jonström som bidrar till
aktionspotentialer i nervceller, utan främst ett inflöde av kalciumjoner som
påverkar uttrycket av nya glutamatreceptorer. Receptorns främsta uppgift är
alltså att reglera styrkan på synapser och är därmed central i inlärnings- och
minnesfunktioner. NMDA-receptorantagonister som ketamin kan både framkalla
schizofreniliknande tillstånd hos tidigare friska personer samt förvärra
positiva, negativa och kognitiva symptom hos patienter med konstaterad
schizofreni. Se t.ex. Hu et al för en <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25315318">review</a>. Det är också känt att avvikelser i gener som reglerar uttrycket av
NMDA-receptorer är <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22083728">överrepresenterade </a>bland schizofrenipatienter och även hos patienter utan dessa genvarianter ser man <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15184031">förändringar </a>hos
pyramidala neuron (som uttrycker NMDA-receptorer) i vissa lager av cortex. Samtidigt så <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25281999">efterliknar </a>effekten av NMDA-antagonister främst det tidiga, akuta
skedet i schizofreni och magnetresonansspektroskopi på schizofrena personer <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24418122">visar </a>att deras hjärnor
något oväntat har <i>högre</i> nivåer av
glutamat än normala kontroller. Det är lockande att kalla schizofreni för en glutamatsjukdom, för
glutamatsignaleringen i vissa av cortex lager verkar onekligen vara påverkad.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Men återigen: Det viktiga är inte
vilka nivåer av den ena eller andra neurotransmittorn man hittar eller vilka
gener som är avvikande. Hjärnors funktion bestäms av deras konnektivitet, så om
schizofreni är en hjärnsjukdom är det den som måste beskrivas. Vad innebär en
nedsatt NMDA-receptorfunktion? Jo, hos t.ex. schizofrena patienter med
hörselhallucinationer, en av de vanligare positiva symptomen, leder
tillbakabildandet av lager 3-pyramidalceller till <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15184031">framåtkoppling</a>, eller <i>feedforward</i>, av hörselstimuli. Det är rimligt med tanke på att dessa neuron är de huvudsakliga
projektionsneuronen mellan olika delar av cortex. På grund av förändringarna i
glutamatreceptorreglering sprids med andra ord ett stimuli till delar av
hjärnan det inte annars skulle ha nått. Nu har vi gått ifrån att se på hjärnor
som behållare för neurotransmittorer till att se på dem som
informationsbehandlande organ. För schizofreni är inte bara en störning i
glutamatsignalering.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<h4 style="text-align: justify;">
Dopamin, dopamin, dopamin</h4>
<h2 style="text-align: justify;">
<o:p></o:p></h2>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
1952 anslöt sig psykiatrikern
Pierre Hamon till den stolta medicinska traditionen att ge svårt sjuka
patienter starka läkemedel helt på måfå i hopp om att något <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12976825/">intressant </a>ska
hända. Hans kompis, en kirurg vid namn Henri Laborit, hade <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2905529/">testat sig fram</a> med en cocktail
bestående av barbiturater, antihistaminer och vad som sedermera visade sig vara
den första effektiva antidopaminerga substansen, chlorpromazin. Efter lite experimenterande på några av de besvärligaste av sina patienter
lyckades Hamon inte bara lista ut att Laborits <i>lytiska cocktail</i> lindrade psykotiska symptom, utan att det var
chlorpromazin som stod för effekten. Än idag är antidopaminergika oöverträffat
effektiva när det gäller att reducera positiva psykotiska symptom. Man började
tänka att schizofreni kanske berodde på något än så länge väldigt obestämt jox
i dopaminsignaleringen. Och vem kan massor om dopamin? Arvid Carlsson, <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14317354/">förstås</a>. Han visade att antidopaminergika också gav parkinson-liknande symptom i samband
med att han var med och formulerade dopaminteorin för parkinsons sjukdom, där
dopaminproducerande neuron i hjärnstammen av någon anledning dör. I <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14060771">förbifarten</a> identifierade han D2-receptorn som ansvarig för chlorpromazins och haloperidols
antipsykotiska effekt. Så vad händer om man ger levodopa, parkinsonmedicinen framför alla andra, till
schizofrena? <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/4988841/">De blir mer schizofrena</a>, förstås. Hur korkad denna teoribildning än kan verka idag – Höhöhöhö, ge honom det rosa
pillret, Beavis! – så är det svårt att förneka att det är något fuffens med
dopamin. Schizofrena patienter har visat sig ha både <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=reith+benkelfat+sherwin">förhöjd dopaminproduktion</a>, <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=maccance+rosenblatt+fingado">dopaminfrisättning</a>, och <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=printz+gil+kegeler">mängd dopamin</a> i sina synapser. Av någon anledning är dopaminerg signalering uppskruvad, och att hämma den
minskar psykotiska symptom.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Men det viktiga är inte mängd.
Det viktiga är <i>vad hjärnan gör</i>, i
detta fall med dopamin. Åter till Anthony Grace. För tio år sedan <a href="http://www.nature.com/neuro/journal/v6/n9/abs/nn1103.html">visade han</a> <i>hur</i> schizofrena personers
dopaminsignalering var rubbad. Hos dem reagerade dopaminerga neuron precis som hos friska personer, genom att
frisätta samma mängd dopamin som svar på ett stimulus. Skillnaden var i den
toniska, spontana frisättningen av dopamin. Hos schizofrena frisattes mer dopamin
i frånvaro av inkommande signaler från andra nervceller och till skillnad från
det dopamin som var ett svar på andra cellers aktivitet så var dessutom
återupptaget av det nedsatt. Resultatet blev de ökade nivåer av signalsubstans
som tidigare beskrivits. Nu har vi lämnat synen på hjärnstammen som en körtel
som av någon outgrundlig anledning bara utsöndrar dopamin bakom oss och <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18482798">pratar istället om</a> ett adaptivt filter för att styra hjärnans förmåga att utföra
exakta prediktioner.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
I detta sammanhang är ett filter
något som plockar bort en eller flera delar av en signal. Ett välkänt exempel
på detta är filterfunktionerna på Instagram, som kan användas till att framhäva
eller tona ner delar av uppladdade bilder. I det fallet handlar det om en
engångshandling: Man filtrerar bort en del av informationsinnehållet i bilden
och så är det inte mer med den saken. Har man däremot en signal som upprepar
sig eller på annat sätt varierar över tid så kan man använda ett filter som
uppdaterar sig för att optimera vad det nu är man vill ha ut ur signalen.
Oftast duger Amaro, men ibland vill man göra sig till med Brannan. Ett filter
med en optimeringsalgoritm kallas för adaptivt och ett exempel på det är
Auto-Tune. Det är en självoptimerande algoritm som kan ändra sångröster till
närmsta halvton och rätt använt kan det få mediokra eller rentav usla sångare
att låta skickliga. Krämar man på för mycket, däremot, så får man <a href="https://www.youtube.com/watch?v=5Uu3kCEEc98">Cher</a>. Ett för hårdhänt filter kan förstöra vilken signal som helst. När det gäller
hjärnor så spelar det här roll, för det är inte svårt att hitta
filterfunktioner i dem. Det råkar vara något min <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19997115">handledare </a>ägnat sig åt. Och det kan gå väldigt fel. Ett exempel från min vardag: Jag är
elektrofysiolog, vilket innebär att jag mäter elektrisk aktivitet i hjärnor.
Ofiltrerad är den signal vi får ut väldigt svår att skilja från brus, men
sätter man på ett filter som tar bort lågfrekvent skröfs så får man oftast en
ganska fin registrering av nervcellernas aktionspotentialer, som är högfrekventa.
Gott så, men nu utgår vi från att där finns en signal att filtrera fram till
att börja med. Om man istället tar en ”signal” som i själva verket är <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/White_noise">vitt brus</a> och filtrerar den tillräckligt mycket kommer man också, när man plockat bort
alla andra frekvenser, få fram något som ser ut som aktionspotentialer ur vad
som från början var nonsens. Man ser något som helt enkelt inte är där. Man hallucinerar.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Den toniska dopaminaktiviteten är
ett filter för att optimera cortex förmåga till användbara prediktioner. Om
denna är nedsatt på grund av t.ex. NMDA-receptordysfunktion så blir det
överaktivt för att cortex ska kunna producera säkra modeller av omvärlden, men
dessa modeller blir mindre sannolika att stämma överens med verkligheten. Är
detta en dopaminteori eller glutamatdito?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Det är faktiskt ingetdera. Titta
bara på vilka gener som är <a href="http://www.nature.com/nature/journal/v511/n7510/abs/nature13595.html">inblandade </a>i schizofreni. Visst, man hittar DRD2, dopaminreceptorn som Arvid Carlsson hittade för mer än
ett halvsekel sedan. Vissa schizofrena personer verkar vara psykotiska, åtminstone
delvis, på grund av en primär svaghet i hjärnans dopaminsignalering. Men
väldigt få. Det finns också de som bär på polymorfismer i gener kopplade till
glutamatsignalering, inklusive spänningskänsliga kalciumkanaler som styrs av
NMDA-receptorer. Detta bekräftar tidigare <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20600464">studier</a> som pekat ut NMDA- och calciumsignalering i främst frontalcortex som skyldiga
för schizofrena symptom. Hos vissa. Men återigen förklarar dessa polymorfismer
bara en liten andel av antalet psykotiska. Ingen enskild av de mer än hundra
genervarianter som ökar risken för schizofreni gör det med mer än en faktor på
1.1. För det är inte en glutamat- eller dopaminsjukdom, det är en
prediktionssjukdom, och precis som det finns mer än ett sätt att bryta en arm
så kan hjärnors förmåga att generera rimliga modeller av omvärlden gå sönder på
olika sätt. Utan att förneka att det vi idag kallar schizofreni kan delas (och
redan har delats) in i flera olika sjukdomar så är det mindre viktigt om
psykoser beror på att entropin ökar i de modeller cortex genererar eller på om
hjärnstammen misslyckas med att minska den, resultatet verkar trots allt bli
väldigt <a href="http://rstb.royalsocietypublishing.org/content/369/1655/20130481.full.html#related-urls">snarlikt</a>. Ytliga pyramidalceller i cortex jämför förväntningar på sensoriska input med
prediktioner genererade i djupare liggande pyramidalceller. Detta kontrolleras
av hjärnstammens dopaminerga neuron. Om inte alla tomtar finns på detta loft <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=picard+friston">såhar man schizofreni</a>. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Nu ska jag berätta varför jag
tycker Anthony Grace artikel är så himla bra. Vi ska förstås inte ge diazepam till
en massa barn. Men Grace har i rad försök visat att inhibitoriska neuron i
hippocampus styr dopaminregleringen av cortex. Detta förklarar hur de avvikande
parvalbuminpositiva neuronen hänger ihop med schizofreni, vilket i sig är
intressant. Men framför allt är det en teori som försöker beskriva vad man tror
är en hjärnsjukdom i termer av sjuka hjärnprocesser, <i>det som hjärnan gör</i>. Att ge neuroleptika till barn är förstås en horribel
idé, men den är testbar och det finns goda skäl att tro att det trots allt
skulle fungera. Grace har också <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21700346">föreslagit </a>helt nya måltavlor för läkemedel
som, om han har någorlunda rätt, borde vara effektiva mot psykos. Han har antagligen större chans att komma på något riktigt användbart än någon annan.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
En sista sak. Bayesianska
förklaringar är antagligen inte helt korrekta de heller. Kolla listan med de 22
sakerna som behöver förklaras så får ni se. Men de är mer korrekta än
skygglappsteorierna som står i läroböckerna. Var så goda att skjuta ner mig den
som vill.<o:p></o:p></div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3026929568118293780.post-36898303177153776172014-10-07T11:54:00.001-07:002014-10-07T22:15:40.299-07:00Nya ebolaprognoser<div style="text-align: justify;">
Och ebolautbrottet i Västafrika knatar på. I lördags avled 121 människor på en enda dag till följd av viruset och <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19654893.ab">idag kallar Hans Rosling utbrottet för en global kris</a> i paritet med spanska sjukan. Det inlägg jag skrev om utbrottet <a href="http://detartrams.blogspot.se/2014/07/en-modell-for-ebolautbrottet.html">i juli</a> har varit populärt och nu börjar det gå att utvärdera hur modellerna stämmer med verkligheten. Det är ganska nedslående. Amerikanska CDC:s <a href="http://www.cdc.gov/mmwr/preview/mmwrhtml/mm6339a4.htm?s_cid=mm6339a4_w">rapport </a>över det sammanlagda antalet ebolafall i Västafrika mellan den 29/3 och 20/9 ser ut så här:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTPHo4w8VJ-n4yY1S71DJAcSxOKhZgaT48CRaN9fRc6P4jdO5qrFXYr2-uWPFolcCccq9cEC2QWnzRrmQkKfNQYbynNEguNzAYRcN53zeerNFrI4IWzQrfqmrHzT0yCzMyYItyuT466_ps/s1600/ebola.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTPHo4w8VJ-n4yY1S71DJAcSxOKhZgaT48CRaN9fRc6P4jdO5qrFXYr2-uWPFolcCccq9cEC2QWnzRrmQkKfNQYbynNEguNzAYRcN53zeerNFrI4IWzQrfqmrHzT0yCzMyYItyuT466_ps/s1600/ebola.gif" height="293" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
De som förutspådde ett utbrott som skulle ta död på sig själv får nog sägas vara överbevisade. Smittan följer en nästan perfekt exponentiell kurva och lokalt är de flesta nu eniga om att den är helt utom kontroll. Virussjukdomen i sig hindrar dessutom livsnödvändigt humanitärt arbete med t.ex. <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25279895">malariakontroll </a>i området, vilket lett till att ebolautbrottet nu snarare är att betrakta som en <a href="http://www.thelancet.com/journals/laninf/article/PIIS1473-3099(14)70956-9/fulltext">humanitär kris</a> än enbart en smitta.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Att alls kalla epidemin för utbrott börjar också bli mer och mer orimligt. Det ligger i utbrottens natur att gå över och försvinna. I takt med att smittan sprider sig blir det mindre och mindre säkert att smittspridning människor emellan helt kommer stanna av, som det gjort tidigare gånger. Det är dessutom inte bara bland människor smittan spridit sig. Bland de fladdermöss som man misstänker utgör den naturliga reservoaren för ebola har har nu epidemin spridit sig till<a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25201877"> i stort sett hela ekvatoriala Afrika</a>, från Guinea till Tanzania och Etiopien. I en modell där forskarna samkört spridningen av smittan bland fladdermöss med befolkningsdata och geografisk information framstår denna karta, där röda områden motsvarar områden där det finns risk att smittan kommer fortsätta passera från djur till människa:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhm33_iA_f80_GRCyHcQzFj7QhejC9n1Kk_9C5HAu6jo_MJRHYN2pDnnFbki-op9X24U0VqLralrW4t7pmUNpovdhfZGp2HT0HCYaiKp6dlSG5GqMIiq5qxKf0paqkN2hyphenhyphenUk-T7O7ec88rW/s1600/ebola.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhm33_iA_f80_GRCyHcQzFj7QhejC9n1Kk_9C5HAu6jo_MJRHYN2pDnnFbki-op9X24U0VqLralrW4t7pmUNpovdhfZGp2HT0HCYaiKp6dlSG5GqMIiq5qxKf0paqkN2hyphenhyphenUk-T7O7ec88rW/s1600/ebola.jpg" height="400" width="292" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ett allt rimligare scenario är att ebola kan komma att bli ytterligare en pest som Afrika nedom Sahara inte kan bli av med. Virusets förmåga att ta sig till ytterligare djurarter, som <a href="http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23155478">gris och icke-mänskliga primater</a>, gör inte saken bättre. Gorillabestånden har redan drabbats hårt av sjukdomen. Samtidigt visar WHO:s senaste <a href="http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/135765/1/roadmapupdate3oct14_eng.pdf?ua=1">uppdatering </a>om virusets spridning i regionen att smittan är begränsad till ungefär det redan drabbade området sedan de senaste tre veckorna.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Så hur har gamla modelleringar av ebolautbrott stått sig mot verkligheten?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
När jag bloggade i somras fanns inga modeller gjorda specifikt för det nuvarande utbrottet i västafrika, och resonemangen i den posten hölls kring de simuleringar som hade gjorts på ett utbrott i en relativt stor stad av europeiskt snitt med gott om hälso- och sjukvårdsresurser. Förhoppningen då var att man skulle kunna mobilisera de resurser som skulle krävas för en liknande insats i det utsatta området, för att kunna begränsa antalet dödsoffer till några tusen. Så här i efterhand kan man tycka att det kanske inte var realistiskt att tro att man skulle kunna skaka fram tusentals vårdkunniga och tiotusentals isoleringsplatser på kort tid, särskilt med tanke på den tröghet som alltid verkar finnas i katastrofinsatser. Nu blev det i alla fall inte så. CDC <a href="http://www.cdc.gov/vhf/ebola/outbreaks/2014-west-africa/qa-mmwr-estimating-future-cases.html">uppskattar </a>nu att antalet smittade i Liberia och Sierra Leone kommer vara mellan 550 000 och 1.4 miljoner människor i slutet av januari, med en beräknad dödlighet på 50-60%. En omfattande hjälpinsats med kapacitet att isolera ca. 70% av de drabbade förväntas krävas för att förhindra smittan från att spridas till hela befolkningen. Carl Bailik på statistikbloggen <a href="http://fivethirtyeight.com/datalab/well-probably-never-know-if-the-cdcs-big-ebola-forecast-is-accurate/">fivethirtyeight </a>misstror CDC:s högre siffra på 1.4 miljoner av vad som förefaller vara sunda skäl, och noterar med illa dold besvikelse att det kommer bli svårt att veta vem som hade rätt om hjälpinsatserna blir så stora att de stör smittspridningen. I korthet består osäkerheten i CDC:s skattningar av den nuvarande omfattningen av epidemin, där den lägre siffran 550 000 kommer ur antagandet att man känner till varje enskilt fall av smitta i hela regionen. Den övre på 1.4 miljoner, som fivethirtyeigh i sant Nate Silversk anda väljer att koncentrera sig på, baseras på en <a href="http://www.cdc.gov/mmwr/preview/mmwrhtml/su6303a1.htm?s_cid=su6303a1_w">studie </a>som försöker förklara antalet patienter som vårdas för ebola och som därför kommer fram till att det är en kraftig underrapportering av antalet faktiska fall. Det finns med andra ord goda skäl att hoppas på utfall i den lägre änden av CDC:s prognos. Oavsett om man delar fivethirtyeights morbida tendens att reducera alla prediktioner till vadslagning har sommarens prognoser om ett par tusen avlidna nu förvandlats till en debatt om hur många nollor man måste lägga till det.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Till slut har vi frågan om risken att viruset sprider sig vidare utanför de drabbade områdena. Som kartan ovan visar är definitionen av vad som är ett drabbat område inte helt tydlig. 22 länder i Afrika har redan inhemsk ebola som sannolikt kommer bryta ut vid ett eller annat tillfälle, men det är en huvudvärk för ett senare tillfälle. Den akuta frågan är om smittan kommer sprida sig vidare till andra länder i Afrika och numer även hur stor risken att det kommer dyka upp utanför Afrika är.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Den första frågan har tacklats av Stockholmsbaserade <a href="http://www.flowminder.org/about/">Flowminder </a>i en <a href="http://currents.plos.org/outbreaks/article/containing-the-ebola-outbreak-the-potential-and-challenge-of-mobile-network-data/">studie </a>med ett väldigt elegant upplägg. I brist på det informationsöverflöd som finns i rika länder på nordligare breddgrader har det varit svårt att modellera hur folk rör sig i de drabbade länderna, vilket har gjort att flera grupper fått förlita sig på grova uppskattningar om hur folk rör sig baserade på biljettförsäljning eller rena gissningar. Flowminderstudien har däremot lyckats få ut användardata från mobiloperatörer i området och har därför kunnat följa hur stora mängder användare rört sig mellan olika basstationer. På det sättet har de lyckats framställa denna karta över rörelsemönster:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDZt2XeQblCgi8dOrYiC_sMz9TZB-RLWb-ylgXNB4d9MYzaB6BpTQgFRRJpbRgp6IPQ1tl72ZxXZVM6lvvPPRvnMNBXIGejKEFj6k2acgcjziOb3ALDaREcffPTMjMu9wXaIBac5jcNKK6/s1600/ebola2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDZt2XeQblCgi8dOrYiC_sMz9TZB-RLWb-ylgXNB4d9MYzaB6BpTQgFRRJpbRgp6IPQ1tl72ZxXZVM6lvvPPRvnMNBXIGejKEFj6k2acgcjziOb3ALDaREcffPTMjMu9wXaIBac5jcNKK6/s1600/ebola2.jpg" height="355" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Detta är i stort sett områdets inrikesresor. Om man antar att flygförbindelserna mellan länderna kan screenas någorlunda framgångsrikt eller stängas helt så är dessa de troliga vägarna smittan kommer spridas utefter. Ett mönster som påpekas i artikeln är att gränsstäder som fungerar som uppsamlingspunkter för de nästan helt transparenta gränserna ofta är nav för stora mängder resor. Författarna formulerar det så här:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
<span style="color: #444444; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;">Of particular concern, this regional overview of national mobility patterns shows that large areas of West Africa are likely to exhibit much higher population flows than the currently affected areas. Both the mobile operator data from Cote d’Ivoire and the modelled mobility patterns across the region highlight the dominant influence of large population centers, which serve as hubs of national mobility. Several countries in the region are now suspending flights from affected countries, reducing the flow of travel between national hubs. However, rural areas near porous borders remain vulnerable to Ebola importation, and could undermine containment strategies since many of these border areas are likely to be well connected to population centers within their borders.</span></blockquote>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
En annan fråga som ökat osäkerheten i prognoserna har varit hur smittsamt det nuvarande viruset är. I dessa sammanhang sammanfattas det i den matematiska termen <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Basic_reproduction_number">R0</a>, där ett högt värde på R0 motsvarar en smitta som den typiske patienten hinner sprida vidare till många människor. <a href="http://currents.plos.org/outbreaks/article/insights-into-the-early-epidemic-spread-of-ebola-in-sierra-leone-provided-by-viral-sequence-data/">Mätningar </a>från den pågående epidemin sätter medianvärdet på R0 till mellan 1.68 och 2.18, vilket är aningen mindre smittsamt än influensa. Viktigt här är att komma ihåg här är att detta är ett väldigt kontextberoende värde baserat till stor del på hur länge en smittad person förväntas gå oupptäckt, levnadsförhållanden, etc. och det är alltså giltigt för spridningen i just det här området. Studien identifierar också grupper av personer med olika smittsamhet, där ena halvan av populationen bildar ett kluster separat från den andra med R0-värden under 1 respektive en bra bit över 2.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Denna skattning av virusets smittsamhet är ungefär de som använts i en ganska nedslående <a href="http://currents.plos.org/outbreaks/article/assessing-the-international-spreading-risk-associated-with-the-2014-west-african-ebola-outbreak/">studie </a>från början av september. I den modellerar författarna risken att ebola ska spridas utanför de redan drabbade områdena via flygresenärer och presenterar sina resultat i form av en prognos för resten av månaden september. Deras resultat visar hur förutsägbar den nuvarande situationen var redan i juli:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaC326dKQnwGvbyi1GBcTGJ_AJ_bHk-jeJckS39oR3zK8WuSRhCZw2tK63vhCQdZJo8zXXH6oZcWHvnGJ4aOVudkZu0hvvA7QEPjMOO4dTJSWvDXLdLSz3kVWA-oLumri5zIH3ZgD90usI/s1600/ebola3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaC326dKQnwGvbyi1GBcTGJ_AJ_bHk-jeJckS39oR3zK8WuSRhCZw2tK63vhCQdZJo8zXXH6oZcWHvnGJ4aOVudkZu0hvvA7QEPjMOO4dTJSWvDXLdLSz3kVWA-oLumri5zIH3ZgD90usI/s1600/ebola3.png" height="300" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men, framför allt, så har vi idag möjlighet att titta på deras prognos för september med facit i hand. Så här såg den ut:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5BCwln3btMpkChdFpDoLPtEgb81SNC8ohfxEIpct142HyqIqXijrsK4y5zDrdpA-7sZnCrDR5a0pETB4SpjgiqpD8grTG3sMO4odmn2dz8S_6uE_-tJYn3fvhJurO0qypdVvaceNMJpts/s1600/ebola4.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5BCwln3btMpkChdFpDoLPtEgb81SNC8ohfxEIpct142HyqIqXijrsK4y5zDrdpA-7sZnCrDR5a0pETB4SpjgiqpD8grTG3sMO4odmn2dz8S_6uE_-tJYn3fvhJurO0qypdVvaceNMJpts/s1600/ebola4.png" height="338" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Staplarna visar alltså den beräknade risken för smittan att sprida sig till de länder med flygförbindelser från flygplatser i de drabbade områdena och endast okända bärare i flygtrafik räknas, dvs. hjälparbetare som tas hem för behandling är inte med i beräkningarna. De två länder utanför Afrika som står ut är USA och Storbritannien och mycket riktigt är det också USA som drabbats av den första smittade resenären, även om detta inträffade först fem dagar efter den period prognosen gäller. Det som är mer oroande är att Ghana, Gambia och Elfenbenskusten, länder där ett importerat fall mycket lättare kan falla av kartan, har så väldigt hög risk. Inga fall har rapporterats från dessa länder, så antingen har vi haft en himla röta eller så överskattar modellen risken för spridning. Det skulle vara intressant att se en ny prognos för oktober, baserad på en uppdaterad modell. Ett mycket intressant resultat var också vad som hände om man införde begränsningar i flygtrafiken:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<blockquote class="tr_bq" style="text-align: justify;">
<span style="color: #444444; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;">We performed a sensitivity analysis in which we considered an 80% airline traffic reduction from and to the West African countries affected by the outbreak. The results obtained show a considerable reduction of the probability of case importation. However the probability of importation increases with time, and the net effect is essentially a mere three-week shift in the time progression for the probability of case importation. </span></blockquote>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
WHO har också mycket riktigt gått ut med en <a href="http://www.reuters.com/article/2014/10/07/us-health-ebola-europe-who-idUSKCN0HW17L20141007">varning </a>för att de numer räknar att fler fall i Europa är "oundvikligt", baserat både på smittade hjälparbetare som tas hem för behandling och risken för smitta via resenärer. Att ta hem hjälparbetare för att kunna erbjuda dem den bästa möjliga vården har anklagats för att vara cyniskt med tanke på omständigheterna för de företrädesvis fattiga som drabbas i Afrika och riskabelt för länderna de hämtas till, men är ett minimikrav för att kunna rekrytera personal som ska resa till en region där risken att de själva smittas ökar i takt med att situationen förvärras. Att försöka begränsa skadorna av smittan på plats är antagligen också sunt ur ett rent egoistiskt perspektiv, eftersom alla prognoser pekar på ökad risk för spridning utanför Afrika till följd av ökad lokal smittspridning i Västafrika. Det skulle vara väldigt intressant att se en uppskattning av R0 för gruppen kända smittbärare under isolering i Europa. Dessa är väldigt mycket mindre riskabla smittbärare än infekterade personer utanför systemet, även om fallet i Spanien påmint oss om att risken aldrig blir noll. Men det är antagligen inte rätt läge att ropa not in my back yard, ens av egoistiska skäl.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I slutänden <a href="http://www.huffingtonpost.ca/2014/10/06/ebola-vaccine-west-africa_n_5937240.html">kan det bli nödvändigt</a> att massvaccinera för att få bukt med epidemin, och ett vaccin ligger flera månader in i framtiden till och med i de mest optimistiska gissningarna. Datatillgången jämfört med i somras har förbättrats så drastiskt att vi nu kan unna oss en liten dos välgrundad skräck. Säga vad man vill om ebola: Det är i alla fall ett ganska förutsägbart elände.</div>
Perhttp://www.blogger.com/profile/01964989984459701631noreply@blogger.com0