Manliga p-piller och avsaknaden därav

Wehey, det är den tiden på året då vi ska debattera manliga p-piller igen! Tidningen Babyvärlden har ett reportage med lite pratminus från olika forskare som får det att verka som om ett manligt piller bara ligger och väntar på att släppas och revolutionera marknaden, om bara läkemedelsföretagen tar sitt förnuft till fånga. Denna har följts upp av ett debattinlägg på SVT Debatt som uppmanar män att ställa sig på barrikaderna för egna p-piller. Hot dang! Nu händer det saker! De nya, hemliga pillren är effektivare, säkrare och och har färre bieffekter än befintliga piller för kvinnor, om man ska tro artiklarna. Det här är ju fantastiskt!

Nej. Så är det förstås inte. Ni som inte gick på den enkla har fri lek. Alla andra får kvarsittning med mig och fröken Pubmed.

Finns det ett manligt p-piller?

Ja. Fast nej. Fast ja. Fast det är komplicerat. Nej, det finns inget piller, om vi ska vara petiga. Det finns implantat och injektioner. Typ. Beroende på vad man menar med finns, förstås. Det är ju det hela diskussionen handlar om.

2008 publicerade Mommers den första någorlunda stora RCT:n på ett hormonellt preventivmedel för män, i form av ett testosteronderivat som injiceras var 12:e vecka. Eftersom det inte anses etiskt försvarbart att mäta faktisk fertilitet, dvs. antal oönskade graviditeter, mätte man i studien istället sermieproduktionen hos 349 män, som jämfördes med placebo. 91% av dessa fick en spermieconcentration på mindre än en miljon/ml ejakulat, vilket antas ge skydd mot graviditet som är jämförbart med moderna p-piller för kvinnor. Tidigare har Anawalt et al testat levonogesterel-piller som gett upp mot 89% (beroende på dos) av männen tillräckligt nedsatt spermieproduktion, men då uppnådde 56% i placebogruppen konstigt nog samma resultat. Anawalt, Matthiesson, Brady, Gu, Kinniburgh, Meriggiola, Kamischke, Kinniburgh igen, Andersson, Gonzalo, Gui, Wang, Walton, Handelsman, Walton igen och Pollanen har publicerat liknande resultat på studiepopulationer som är mindre än 20 individer och där 50-90% av deltagarna ansetts uppnå en tillräckligt låg spermiekoncentration. Sedan dess har en studie på injektioner en gång i månaden, utan placebo, på 1045 män sponsrad av kinesiska staten och WHO utförts och kommit fram till en success rate, dvs. relativ infertilitet, på 93.9%. Efter att ha eliminerat de män som inte uppnådde önskad effekt från studien uppmätte man 1.1 oönskade graviditeter per 100 personår, vilket är jämförbart med kvinnliga p-piller. Sedan har vi forskarna som nämns i inledningen av artikeln i Babyvärlden, Chung och Wolgemuth:

Det har talats om det manliga p-pillret i decennier. Men ännu är inget läkemedel lanserat på marknaden eftersom läkemedelsbranschen hävdar att det inte finns något intresse. Forskare vid Columbia University står färdiga med ett fungerande piller.

Fungerande för möss. Vi ses om fem-tio år, som det brukar heta.

Är de manliga preventivmedlen jämförbara med kvinnliga?

Den genomsnittliga tiden för att återfå en normal spermieproduktion efter behandlingens slut i RCT:n från 2008 var 17 veckor, vilket var oväntat lågt. Liu och Swerdloff slog samman resultaten från flera studier (sammanlagt n = 1549) och kom fram till att 90% av deltagarna återfått normal spermieproduktion efter ett år och 100% efter två år. Dessa uppgifter är svåra att jämföra med studier på kvinnor, eftersom det är svårt att avgöra exakt när en kvinna är fertil. Par som slutar med (kvinnliga) p-piller har i vilket fall som helst ungefär samma tid till konception som par som slutar med kondomer i studier på par som bestämmer sig för att börja försöka skaffa barn. Den rimligaste slutsatsen (Bu-dum TISCH!) är att det tar betydligt längre att komma tillbaka till fertilitet från de olika manliga hormonbehandlingarna.

Överraskande nog uppgav över hälften av 9000 män, spridda över fyra olika kontinenter, som deltog i en studie om preventivmedel för män, att de skulle kunna tänka sig att använda hormonella preventivmedel, skriver Columbia News Service.

Nej nej. Bemöda dig inte att läsa studien du pratar om för vår skull. Referera till en press release du bara. Men ja, visst skulle det vara bra med ett hormonellt preventivmedel för män! Sign me up. Men asså, vi pratar piller nu va? Jag skulle verkligen kunna tänka mig ett sånt, men jag är inte så tänd på implantat och att gå till en klinik hela tiden och att behöva runka i ett bås för att testa om det har någon effekt på mig, och så vidare. Precis som de flesta männen i enkäten i fråga då då. Och, för den delen, de flesta kvinnor också. P-stavar är inte så populära och definitivt något helt annat än p-piller, på många sätt. Samt: runka i ett bås. Tackmennejtack.

Sedan var det det här med "betydligt färre biverkningar än p-piller för kvinnor." Det är ju typ sant. Man har ju inte letat så systematiskt efter dem, så man har naturligtvis inte hittat så många. Som tur är hade i alla fall Mommers både placebogrupp och någorlunda skapliga gruppstorlekar, så det vi har är detta:

Viktökning, akne, störningar i libido, svettningar, sexuell dysfunktion. Låter inte det här himlarns snarlikt biverkningarna på något annat preventivmedel? Men nej, den nästan dubblade risken för djup ventrombos vet ingen om den gäller även för manliga hormonpreparat, eller om skyddet mot cancer som kommer med moderna kvinnliga p-piller har en motsvarighet. Men det beror på att det aldrig studerats, inte att effekten inte finns.

Ett manligt p-piller av något slag verkar ju definitivt möjligt, om man tittar på mängden framgångsrika djurstudier som gjorts och framstegen med humana försök sedan nittiotalet. Och självklart finns det en marknad för sådana. Men det är en produkt som tillfredställer ett helt annat behov än p-piller för kvinnor gör. P-pillret tog bort en ojämlikhet mellan könen, att behöva oroa sig för att utsätta sin kropp för en graviditet. De hormonbaserade preventivmedlen för män är ett någorlunda effektivt preventivmedel, men det är allt. Om man bortser från att man kanske inte kan lita på alla människor: hur många vill egentligen chansa på att man själv eller ens partner är bland de 91% som har nytta av ett preventivmedel? På populationsnivå är 91% inte fy skam, vilket antagligen är en stor del av orsaken till att just Kina investerar så mycket pengar i forskningen på manliga preventivmedel, men för enskilda konsumenter är en på tio rätt kass.