No news is good news

Vad ska man tro om siffrorna som kommer från Västafrika om det pågående ebolautbrottet där de senaste veckorna? Igår gick WHO ut med bedömningen att smittspridningen verkar sakta ner i området, efter att ha sagt motsatsen under ett par veckors diskussioner om hur man ska tolka uppgifterna som kommer från de drabbade områdena. De som följt officiella siffror flaggade för detta redan för ett par veckor sedan när sammanlagda data började visa minskad spridning. Problemet, som WHO påpekar i gårdagens uppdatering över antalet drabbade, är att det land som drabbats hårdast av smittan, Liberia, inte kunnat lämna tillförlitliga uppgifter om antalet smittade på väldigt länge. För tillfället verkar man hitta ungefär en tiondel av de fall WHO förutspådde i början av Oktober, vilket bekräftas av minskad beläggning av Läkare utan gränsers sjuksängar i Liberia, samtidigt som MSF:s personal säger att detta huvudsakligen beror på att folk håller smittade personer hemma i ökad omfattning. Detta upprepades igår via The Lancet av Londonbaserade smittskyddsforskaren David Mabey som också ifrågasätter hur pålitligt det är med tomma sängar. Det hela blir inte bättre av att Liberia nyligen ”hittade” 1500 nya fall gömda i de senaste veckornas data, samtidigt som nästan 600 drabbade återuppstod från de döda.

Den som studerat rapporteringen av antalet fall i Västafrika bäst är sannolikt Caitlin Rivers, som har en doktorandtjänst vid Virginia Tech bekostad delvis av amerikanska försvarsdepartementet. Ett av de största problemen i spårningen av ebola är att olika regionala myndigheter släpper data sammanställda i PDF-format, i löptext eller oregelbundna tabeller och justerar upp och ned antalet fall as they go, och Rivers har samlat alla dessa rätt fula dokument och loggat dem i en databas på sin hemsida. CDC och WHO verkar ha samlat dessa data på samma sätt men har av någon anledning valt att inte gå ut med rådatafilerna, så för tillfället är alltså den mest tillförlitliga källan för ebolautbrottet en ensam doktorands personliga hemsida och Githubkonto. Hennes data för Liberia är de mest detaljerade och pålitliga som finns för tillfället (bild stulen från twitter):

Det är en himla oreda. Jag frågade Rivers vad hon trodde om siffrorna, tidigare i veckan innan WHO ändrat uppfattning:

- It's really hard for me to say. I would tend to trust the WHO, but the case numbers the Ministries of Health publish are indeed declining. There's no way for me to infer underreporting using the available data, so I think it's fair to be cautiously optimistic.

  I hesitate to criticize too much because I have no idea what is going on on the ground, but there are some peculiarities in the data. Sierra Leone's contact tracing data seems to be internally inconsistent, and Liberia just reported a big change in cases and deaths. The WHO has also noted that deaths exceed reported cases for some indicators. There may be good reasons for these oddities, but the countries have not (yet) commented, so I'm left wondering. 

Det kan med andra ord finnas goda skäl att hoppas på att WHO kommer få fel i prognosen de gjorde för bara en månad sedan. Om man nu ska vara optimist så kan man börja med att konstatera något som under alla omständigheter är sant: All exponentiell tillväxt saktar ner förr eller senare, det ligger i sakens natur. Har smittspridningen inte saktat in än så kommer den göra det. En annan möjlighet är också att arbetet med att begränsa smittspridningen börjat ge resultat. Detta skulle både kunna vara ett resultat av arbetet med att isolera patienter på kliniker och en effekt av att lokalbefolkningen blivit försiktigare. Hur effektivt arbetet varit går förstås inte att veta annat än genom väldigt grova mått, som antalet isolerade patienter och överlevare. För att uppskatta hur många färre som smittats får vi återigen titta på modeller.

En amerikansk forskargrupp publicerade förra veckan resultat från en serie simuleringar där de tittat på hur många människoliv som skulle räddas i Liberia vid olika antal sjukvårdsplatser och beroende på hur effektiva de skyddskit är som delats ut bland befolkningen i de hårdast drabbade områdena. Följande graf visar hur många tusen människoliv gruppen anser skulle räddas i Liberia om 0, 6, 12, 24, 36 eller 48 behandlingsstationer med 100 sängar vardera öppnas vid olika datum (15:e oktober, 31:a oktober eller 15:e november) vid olika smittspridningshastigheter. Var det lite mycket på en gång? Hittills har det öppnats 620 sängplatser i Liberia och antalet fall ökar med 10-20% per vecka, så vi ska titta på 6 ETCs, case 1A:

Den 31:a oktober är här, så enligt gruppens uppskattningar har insatserna i Liberia hittills räddat 25-50 000 liv. Även om detta är i den låga änden av vad man hade kunnat hoppas på i fråga om bistånd så är det en respektabel siffra. De skyddskit som det nu samlas ihop till ger enligt studien effekter på liknande skalor även i de scenarion med ett tioprocentigt skydd från kitten, så det finns skäl att hoppas att donerade pengar gjort nytta.

En dagsfärsk studie i Science har ett liknande upplägg, där författarna försöker uppskatta antalet smittade per dag i Liberia den 1:a december under olika omständigheter. Givet att hjälpinsatserna stannar vid de nivåer de var den 15:e oktober förväntas 224 personer smittas dagligen från och med advent, jämfört med 24 smittade per dag om 95% av alla drabbade kan isoleras och begravas säkert utan att smitta hjälparbetare.

Det har också dykt upp en analys av ebolautbrottet i Uganda 2000-2001 och i Liberia under perioden juli till september där man tittat på hur olika personers smittsamhet skiljer sig åt. Där framgår att R0, den koefficient som används för att beskriva smittsamhet, förvisso är 1.7 i genomsnitt, precis som de flesta angett, men att smittsamheten skiljer sig radikalt mellan överlevare och de som avlider i sjukdomen. 

Den översta panelen visar skillnaden i smittsamhet mellan överlevare (vitt) och de som avlider i ebola (blått), en genomsnittlig skillnad som är nästan fyra gånger högre i det senare fallet. Den nedersta panelen visar sannolikheten att smitta någon för varje dag sjukdomen går oupptäckt från symptomdebut. Den första dagen är det bara 10% risk att någon smittas, även om inga skyddsåtgärder finns på plats, för att sedan stiga till 40% risk per dag på ett par-tre dagar.

Det är tydligt hur viktig hjälpinsatserna i Västafrika är. I takt med att dessa blivit med omfattande och enstaka fall rapporterats i USA och Spanien samtidigt som dessa och andra länder flugit hem smittade medborgare så har isolationism och krav på svepande åtgärder utan medicinskt stöd blivit vanligare. I veckan blev en kvinna i USA som drabbats av en allergisk reaktion mot penicillin isolerad misstänkt för att bära på ebola, trots att hon inte varit i det drabbade området. Det har också startats en namninsamling för att sätta en lärare som ska åka som volontär till Rwanda, 450 mil från det drabbade området, i karantän. I New Jersey försökte tidigare i veckan guvernör Chris Christie plocka politiska poäng genom att sätta en sjuksköterska som återvänt från Västafrika i en bisarr, fängelseliknande karantän, trots att hon testat negativt för smittan. Här på hemmaplan raljerar Avpixlat över att Migrationsverket följer Socialstyrelsens och WHOs riktlinjer för ebolascreening av nyanlända från de drabbade länderna. Utöver Socialstyrelsen och WHO har även amerikanska CDC, europeiska ECDC och Läkare utan gränser rekommenderat screening av framför allt utresande från området och vädjat till omvärlden att inte införa restriktiva karantäner som skulle begränsa dessa och andra organisationers arbete i regionen. Jag skrev till de åtta riksdagspartiernas presstjänster och frågade var de stod i denna fråga. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har svarat, och Miljöpartiet och Centerpartiet har bett att få återkomma (och kommer läggas till när de svarar). Socialdemokraterna svarade på regeringen räkning, och låter meddela att denna i stort sett motsvarar partiets. Av de som svarat ställer sig samtliga partier utom Sverigedemokraterna bakom Socialstyrelsens och MSBs rekommendationer i fråga om screening av återvändande personal. De förespråkar att som de säger utveckla Socialstyrelsens genom att behandla all återvändande personal som om den var smittad med obligatorisk avstängning från sina tjänster. SD är också det enda parti som inte tar ställning för att skicka personal till Västafrika, men ställer sig bakom ett utökat humanitärt stöd i allmänhet. De övriga partierna som svarat lutar sig mot MSB och Socialstyrelsen även när det gäller bedömningen av vad Sverige kan och bör göra i regionen och betonar vår erfarenhet av biståndsarbete i Västafrika och vårt logistiska kunnande i humanitärt arbete. De fullständiga svaren redovisas nedan. 

Edit 7/11: Nu har alla partier svarat och svaren är uppdaterade därefter. //Per

Det är svårt att komma ifrån rasismen i rädslan för ebola. Att döma av vilka som på väldigt vaga grunder misstänks bära på smittan i USA och europeiska länder så har hudfärg blivit ett inofficiellt diagnostiskt kriterium i paritet med brottsrubriceringen driving while black. Exemplen på hur bilden av primitiva afrikaner som sprider ebola utan att veta bättre börjar bli många nu. Då ska man komma ihåg att det land som troligen varit mest effektivt i sitt bemötande av smittan är Nigeria som på kort varsel isolerade nästan 900 misstänkta fall och intervjuade 18 500 personer som misstänktes varit i kontakt med smittade individer. De som i somras ondgjorde sig över verkliga eller inbillade brister i landets förmåga att hantera epidemier fick fel. Det är i USA man klantat sig och nu höjs röster för att Sverige ska göra som amerikanarna.

1) I flera länder, t.ex. USA och England, diskuteras om det är riktigt att skicka personal till de drabbade områdena som därmed riskerar sin hälsa och att ta med sig smittan hem efter slutfört uppdrag. Hur ställer sig ert parti i denna fråga? Bör hemvändande personal sättas i karantän?

Moderaterna: Allvarliga sjukdomar som kan innebära ett hot mot befolkningens hälsa bekämpas med stöd av smittskyddslagen (2004:168) och smittskyddsförordningen (2004:225). Den ger sjukvården och myndigheterna möjlighet att kontrollera och följa upp särskilt allvarliga sjukdomar.

De mest allvarliga smittsamma sjukdomarna är indelade i fyra kategorier. Ju större hot mot befolkningens hälsa som sjukdomen innebär, desto strängare åtgärder tar myndigheterna till. Regeringen har klassat Ebola som en samhällsfarlig sjukdom, vilket är den högsta allvarlighetsgraden. Det innebär bland annat att beslut om hälsokontroller vid inresa till landet kan få tas. Ett sådant beslut ska tas av ansvarig smittskyddsläkare och Socialstyrelsen.

I frågor likt dessa menar vi att det är viktigt att beslutsfattare på olika nivåer lyssnar till professionen och baserar beslut på de rekommendationer som ges. Vi menar att all hälso- och sjukvård ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet, detta gäller självklart även beslut om smittskydd och liknande.

Sverigedemokraterna: Sverigedemorkaterna tar inte ställning till huruvida enskilda personer åker till ebola-drabbade områden för att hjälpa till, däremot anser vi att vissa säkerhetsåtgärder bör göras, så som att de blir avstängda från sina ord. arbetsuppgifter i Sverige om detta innebär att de har vårdkontakt med patienter.

Vi föreslår 2 åtgärder, den ena är att kontroller görs på plats innan personalen återvänder till Sverige, genom temperaturkontroller exempelvis. Gällande karantän så utvecklar vi denna åtgärd från Socialstyrelsens rekommendationer, där det står att man kan bli avstängd från ordinarie arbete, vi menar där att man ska bli avstängd, då det är en eventuell hälsorisk för arbetskollegor, patienter..

Vi håller fortfarande på att se över fall det ska ses som en sjukskrivning eller ej och kommer snart ta ställning till hur det bör utformas rent arbetsrättsligt.

Vänsterpartiet: De länder som är hårdast drabbade av ebola (Liberia, Guinea och Sierra Leone) utför hälsokontroller på internationella flygplatser och gränsövergångar. Det går inte att utesluta att någon enstaka smittad resenär kan komma till Sverige, men risken att någon annan i Sverige skulle smittas är mycket liten. Smittan är ex. inte luftburen. De säkerhetsåtgärder som har vidtagits är långtgående och det finns idag tydliga strategier för vad som händer om någon enskild hjälparbetare tar hem infektionen.

 Som politiker förlitar vi oss på Folkhälsomyndigheten samt SoS som för närvarande inte anser att detta är nödvändigt. Det väsentliga är i Sverige är att ge saklig information som inte på något sätt skapar onödig oro och samtidigt har beredskap.

Socialdemokraterna: Regeringen har haft en dialog med bl a SKL om hur man kan underlätta för människor som vill hjälpa till att också kunna göra det. 

Sverige har gjort bedömningen att det är angeläget att bistå med hälso- och sjukvårdsperonal i de drabbade länderna. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att underlätta för hälso- och sjukvårdspersonal som vill bidrag. I detta ligger bl.a. att Socialstyrelsen i första hand väljer ut personer som tidigare utfört liknande uppdrag samt står för vissa grundläggande utbildning, främst om hur smittrisker kan undvikas. Syftet med dessa insatser är bl.a. att undvika att den berörda personalen ska smittas. 

Även om skyddsåtgärderna är rigorösa går det ej helt att minimera riskerna för smitta. Det är därför angeläget om att de som vill bidra gör det frivilligt och att de är är informerade om riskerna och vilka åtgärder som behöver vidtas.

Vilka insatser som bör vidtas när personal återvänder till Sverige är en medicinsk fråga som berörda myndigheter och smittskyddsläkarna bör hantera. På krisinformation.se kan du läsa mer om den bedömning som myndigheterna gör.

Det är MSB som tillsammans med berörda myndigheter har att avgöra omfattningen på insatserna givet dessa ramar. 

Regeringen följer dock arbetet löpande och sedan regeringen tillträdde har de svenska insatserna ökats mycket kraftigt. Sverige bidrar nu i pengar mest i världen sett till bnp/capita. Vi ligger på plats fem enbart sett till de summor som avsatts.

Centerpartiet: Frågan handläggs av folkhälsomyndigheten. Det finns beredskap och rutiner för hur hjälparbetare ska kunna hämtas om de blir sjuka och även rutiner isamband med att de kommer hem. Karantän eller ej är inte en politisk utan en medicinsk fråga.

Kristdemokraterna: Folkhälsomyndigheten och MSB är de myndigheter som huvudsakligen gör bedömningar och bistår såväl de som reser för att hjälpa till på plats och för att säkerställa att smittan inte sprids i Sverige. Vi samarbetar också med våra grannländer för att säkerställa att vi kan ta hem och vårda de hjälparbetare som kan komma att smittas på plats utan att riskera att smittan sprids här. Det kräver förstås nogranna säkerhetsarrangemang och att säkerhetsrutiner följs vid misstanke om smitta oavsett om det är hjälppersonal eller annan person som misstänks smittad. Vi gör ingen politisk bedömning av vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas utan de bedömningarna görs lämpligast av sakkunniga på ansvariga myndigheter eftersom det är en medicinsk bedömning som ska göras. Vår politiska bedömning är att svenskar som är villiga ska kunna åka och hjälpa på plats och att vi ska ta ansvar för att de vid ett eventuellt insjuknande får tillgång till den vård de behöver. Att stoppa ebolasmittan så snart som bara är möjligt är ett intresse inte bara för de nu drabbade länderna utan för hela världssamfundet.

Miljöpartiet: Miljöpartiet de gröna anser att världssamfundet måste ställa resurser till förfogande för att stoppa Ebola-epidemin innan den får global spridning. Det är helt nödvändigt att sända sjukvårdspersonal till de drabbade länderna för att bistå dem att utrota sjukdomen. Medicinska skäl bör ligga till grund för eventuell karantän.

2) Hur ställer sig ert parti till omfattningen av den svenska insatsen i västafrika? Bör den utökas eller minskas?

Moderaterna: Det svenska stödet omfattar i dagsläget ca 490 miljoner kronor och kanaliseras genom Sida.

Stödet går framför allt till hälso- och sjukvård, bl.a. utredningsåtgärder och varningssystem, samt till isolerings- och skyddsåtgärder. Sverige avsätter också medel till logistiskt stöd och utbildning av sjukvårdspersonal, kunskapsuppbyggnad för hälsoministerier och regional/lokal sjukvård samt tekniskt stöd. Sveriges stöd omfattar även psykosociala insatser, inklusive åtgärder för att höja medvetenheten och sprida information, samt vatten- och sanitetsanläggningar. Vidare etablerar Sverige genom MSB ett basläger för sammanlagt 200 internationella sjukvårdsarbetare i Monrovia.

Vi ser mycket allvarligt på situationen i Västafrika och kan mycket väl komma att förespråka utökat stöd om situationen kräver det.

Sverigedemokraterna: Vi ser gärna att det humanitära stödet ökas.

Vänsterpartiet: Den bör om möjligt utökas, Självklart bör så många som möjligt beredas få möjligheten at åka iväg. Dvs. hjälpinsatser behövs akut. WHO och andra organisationer  vädjar också till stater att fördubbla sina insatser för att öka allmänhetens medvetande om viruset och arbeta för att motverka stigmatisering. Vidare manar resolutionen till att läkemedelsindustrin, forskningsinstitutioner och den privata sektorn ska investera i olika behandlingsmöjligheter mot ebola.

Socialdemokraterna: Regeringen har gett MSB i uppdrag att förbereda och genomföra insatser på plats i de drabbade länderna. För detta ändamål har 100 mnkr satts av. 

Centerpartiet: Centerpartiet anser att de resursförstärkningar som regeringen beslutat om är väl motiverade.

Kristdemokraterna: Vi måste vara lyhörda för vilken typ av hjälp som behövs, det kan röra såväl sjukvårdspersonal som andra professioner. Behoven på plats och tillgången på frivilliga att åka måste styra dimensioneringen. I den mån det finns frivilliga med efterfrågad kompetens bör regeringen undanröja eventuella andra hinder för att hjälpen ska kunna nå fram.

Miljöpartiet: Den bör utökas till dess WHO blåser faran över. Det är absolut nödvändigt att förhindra att pandemier bryter ut.

3) Finns det någon särskild resurs, kunskap eller dylikt som Sverige är särskilt väl rustat att bidra med i bekämpningen av ebola? Anser ni att detta också görs?

Moderaterna: Sverige är mycket bra på logistiskt stöd, kunskapsuppbyggnad och tekniskt stöd. Som framgår av svaret på fråga 2 bidrar Sverige redan i hög grad inom dessa områden.

Sverigedemokraterna: Vi har inte tagit ställning till detta ännu, utan håller på att se över hanteringen.

Vänsterpartiet: Sverige har en lång erfarenhet av hjälparbete i katastrofområden. Vi har även en väl rustad infektionssjukvård som kan delge av sina erfarenheter.  Vad Sverige kan göra i de länder som är aktuella är att snabbt arbeta ”hands on” med andra länder och organisationer. Det är viktigt att så mycket som möjligt nu görs på kort tid för att stoppa spridningen samt även få bukt med stigmatisering och ryktesspridning. Dessutom bör Sverige i samverkan med andra så snabbt som möjligt arbeta på att ta fram vaccin.

Socialdemokraterna: I uppdraget till MSB ligger att bedöma på vilka sätt som Sverige bäst kan bidra. I det ligger att titta på om det finns nära särskilda svenska resurser som skulle kunna göra skillnad på plats. Det arbetet pågår vad vi förstår mycket intensivt just nu.  Regeringen gör bedömningen att MSB och andra berörda myndigheter fullgjort detta uppdrag på ett förtjänstfullt sätt hittills och har för avsikt att även följa det fortsatta arbetet.

Centerpartiet: Erfarenhet av att behandla Ebola är i Sverige av naturliga skäl begränsad. Däremot finns erfarenhet av att i länder med begränsade medinska resurser bedriva basal sjukvård.

Kristdemokraterna: MSB har idag skickat team för att understödja andra sjukvårdsteam, fler likanande insatser kan ev bli aktuella. Vilka resurser som kan vara aktuella bör utgå ifrån efterfrågan från berörda länder och FNs organ på plats.

Miljöpartiet: Enligt medieuppgifter ska det finnas ett fältsjukhus med personal som står redo att sändas varhelst det finns behov. Om det har kapacitet att hantera Ebola-patienter är oklart. Men skulle så vara fallet kan det vara en ytterligare resurs som Sverige eventuellt skulle kunna sätta in.